fredag, februari 24, 2017

Tankar om ambitioner och prestationer och mål!

Jag har sakta men säkert insett att jag inte är samma person som jag var innan jag fick min älskade son.
Innan jag fick Julian var jag inbiten löpare. Jag var ute och sprang 4-6 dagar i veckan, oavsett om det regnade, blåste halv storm, snöade, var minusgrader eller om det slog till och blev supersommarvarmt! Jag hade lådvis med olika träningskläder för olika väder och förutsättningar. Jag brydde mig inte om vad det var för väder jag bara anspassade kläderna och sprang mina pass ändå. Mellan 3 och 6 mil per vecka sprang jag när jag var som mest igång. Och jag hade ordnade träningsscheman, sprang med löparklubben och jag missade aldrig ett pass om jag inte var jättesjuk. Allt annat i livet planerades runt löpningen. När det skulle bokas semestrar så gjordes det med fördel i anslutning till något lopp, fanns inget lopp just där och då så rekade jag att det fanns bra ställen att springa olika typer av pass och att packa löparkläder var mer självklarthet än baddräkten..
Ja ni hör ju själva. Jag älskade att springa. Jag mådde bra av det och jag umgicks i princip bara med löpare.
Jag sprang millopp, halvmaror, maror, ultralopp..


Sen träffade jag min fantastiska sambo, det blev att jag drog ner några löppass för att få tid till umgänge men jag höll ändå kvar mitt löparintresse och körde minst 3 pass per vecka och fortsatte att springa mina lopp, han var fantastiskt pepp och support!


Sen fick vi får underbara son. Och det är nu allt förändras.
Jag var bestämd redan innan att jag skulle tillbaka i samma form som innan, innan sonen fyller två ska jag springa marathon igen osv.  Jag köpte en löparvagn och hade höga ambitioner. Man kan visst träna med små barn, jag ska springa 3-4 dagar i veckan, jag ska tillbaka i form och jag ska springa marathon..




Nu, till verkligheten. Min son fyller snart 2 år.
Jag jobbar helttid, det är lämnnig, hämtning och ett livspussel som ska ihop. Jag och sambon jobbar i skift för att Julian ska slippa vara jättelånga dagar på dagis.

Den krassa verkligheten är att jag inte hinner, orkar eller idds prioritera löpningen längre.


Såhär ser dagarna ut.


05.15 min sambos alarm ringer, han går upp och iväg till jobbet. Jag vaknar till och ligger sen vaken och eller småslumrar om lite.
06.00 mitt alarm ringer. Jag går upp och klär på mig och förbereder Julians kläder.
06.15 Julian vaknar. Jag fixar iordning honom och vi äter frukost.
06.50 vi går hemifrån
07.00 jag lämnar på dagis och går vidare till tåget
07.26 tar jag tåget mot jobbet.
08.30 På plats på kontoret.
15.00 Hämtar Sambon Julian på dagis och går hem o förbereder middagen.
17.00 jag lämnar jobbet
18.20 jag kommer hem. Vi äter middag och jag hinner umgås ca en halvtimme med Julian.
20.00 Julian sover och jag kraschar i soffan..
21.30 vi vuxna lägger oss.


Så... detta är 5 av 7 dagar. När ska jag hinna springa i detta schema?
Jo jag skulle hinna ett litet pass mellan 20.00-21.30 Men jag är oftast helt slut och så vill sambon ha lite tid med mig..

Jag har ingen möjlighet att springa på lunchen eftersom vi inte har någon dusch på kontoret och jag hinner inte ta mig till något gym för det finns inget i närheten och jag har för kort lunchrast. Ska jag ta längre lunch kommer jag hem ännu senare...


Så jag försöker få till att träna på helgerna.
Det blir oftast bara ett pass, lördag eller söndag. För det är ju så mycket annat som ska hinnas.
Helgerna är den tiden jag har att sköta huset, städa, tvätta och umgås med min son.
Jag försöker verkligen att prioritera 1-2 träningspass på helgen.


Men det är tungt. Det har varit tuffare än jag trodde att komma tillbaka i form. Det går sakta och tungt och jag känner ingen glädje när jag springer. Det känns mest som att jag tvingar mig att springa för att jag Måste.. för att jag borde tycka att det är kul. Men jag gör inte det. Det är tungt och segt och jag känner mig tung, slö, långsam och inte alls som en löpare.
Jag har i omgångar försökt rycka upp mig. Jag behöver komma in i det igen. Men det är ju det jag inte gör.. när jag inte har tillfällen att springa oftare så att det blir rutin. Ja då känns det som jag aldrig hittar känslan att det är skönt.


Hurra, lördag förmiddag jag har lite tid för mig själv, hoppar i löparskorna och beger mig ut. Det går sakta, är tungt och jag får kämpa. Men jag kämpar på, det kommer bli bättre, jag kommer snart tycka att det är skönt.. kämpar mig runt i en timme och känner mig nöjd efter. Bra, jag gjorde det.
Men, sen dröjer det en vecka till nästa möjlighet.. och då börjar jag om.. det är tungt. motigt osv..
Jag har hållt på såhär nu ett halvår, sen Julian började dagis och det släpper inte, det blir inte bättre. Varje gång jag ger mig ut är det som att börja om. Och det är ju för att det går så länge mellan gångerna.


Nu har det gått så långt så jag har börjat acceptera att jag inte är löpare längre! OMG hade någon sagt det till mig för några år sen hade jag skrattat. Det är klart att jag är en löpare!! ALLTID. Men nej, jag kämpar mig runt 3-6 km 1 eller ibland 2 ggr per vecka. Jag är låångt ifrån löpare längre..


Jag som skulle göra marathon comback 2017.. eller hur.. jag är glad och jag menar verkligen jätteglad om jag nån gång i månaden får till hela 10 km.. oftast landar jag runt 5-6..

Jag har stretat och kämpat och försökt få ihop det. Men inser nu när jag tänker på detta att jag snart slutar försöka. jag ger upp.. jag accepterar att jag inte kan vara löpare och småbarnsförälder på samma gång.
Andra kanske kan det..stor eloge till er. Men för oss går det inte ihop..
Jag läser förundrat bloggar med föräldrar som springer och tränar som aldrig förr. Men förstår inte hur de får det att gå ihop...


Jag inser att jag får vänta några år med min stora marathon comback. Jag får sänka ambitionerna. Jag får anpassa mig, jag får inse att var sak har sin tid. Och just nu är jag inte löpare. Jag är mamma, mitt i småbarnsåren, det är dagis, lämning, hämtning för att inte tala om VAB och sjukdomar.
Det går inte ihop med marathonträning.


Så vad vill jag ha sagt med detta.
Inte att jag lägger skorna på hyllan, för så långt kommer det aldrig att gå.
Men att jag just nu släpper pressen på mig själv, släpper drömmen om marathoncomback och accepterar att just nu är det såhär.
Jag ska försöka hitta glädje i mina små 3-6 km pass istället för att känna ångest över att de är få och korta. Jag ska försöka vända tankarna till att låta dessa små korta pass bli MIN tid, min egen tid då jag ska hitta tillbaka till glädjen i att springa. Och för att göra det måste jag sänka alla krav och ambitioner. Om jag tänker att jag ska springa marathon om 3 månader, då mår jag dåligt över ett 4 km pass i stilla lunk.. men om jag tänker att nu ska jag ut och njuta av egen tid i 35 minuter. Ja då kan jag kanske göra det. Och ta passet för vad det är.


Jag får göra marathoncomback nån annan gång, ett annat år..















onsdag, november 23, 2016

Länge sen. Framtidsplaner!

Tjoho, nu var det länge sedan jag skrev ett bloggilägg igen. Det blir så ibland, när det är en period i livet då väldigt mycket händer. Så har det varit för mig senaste veckorna. Vi var på en härlig semester i Spanien och hälsade på min far. Vi har varit långdraget sjuka med streptokocker och förkylningar, samt att jag har börjat nytt jobb. Så det har minst sagt varit fullt upp.


Nu börjar vi försöka hitta till lite rutiner i vardagen. Det som märks störst skillnad för mig är att jag har allt svårare att hitta tid till att träna :( det känns inte alls bra men vad ska man göra ?
Min son vaknar nån gång halv sex, sex. Så då går vi upp, jag fixar honom med kläder och frukost och ytterkläder osv. Lämnar honom på dagis strax efter 7. Tar tåget 7.20 och är sedan på jobbet 8.30, jobbar fram till 17 och är hemma 18.15.
Då möts jag av en trött och grinig pojke som inte sett sin mamma på hela dagen, vi får i oss middag och jag hinner leka en halvtimme med honom innan det är dags att göra kväll. När klockan är runt 20.00 somnar äntligen pojken och mamman är helt slut efter en lång dag.
Jag har alltså möjlighet att träna efter kl 20 på kvällen på vardagarna. Men det är sällan jag orkar det. Framförallt inte nu i början med nya jobbet då det är så mycket nytt så jag är utschasad om kvällarna.
På nya jobbet har jag ingen möjlighet att lunchträna som på gamla och det är synd. Vi har heller inte friskvårdstimme så jag kan inte träna på arbetstid. Att gå upp och träna före sonen vaknar känns inte heller som ett alternativ då jag isåfall skulle behöva gå upp runt 4 för att hinna...
Hur gör man med små barn för att få det att gå ihop ? När man jobbar heltid. Vaknar 6, kommer hem 18, och pojken inte sover förrän 20. När ska jag hinna träna ? :(
Nån gång i veckan försöker jag få till ett kvällspass men det blir inge bra kvalite på träningen för att jag är så trött. Det blir förhoppningsvis bättre efter ett par veckor när det lugnar sig lite i allt nya på jobbet.
Så jag känner mig hänvisad till helgerna. Och då är det ju dessutom så mycket annat som ska hinnas med som heller inte hinns i veckorna. Städa, tvätta.. osv. Och hinna umgås med familj och vänner..


Huvaligen.Det är ett jidder att få ihop det. Och då har vi bara ett barn! Jag är sjukt imponerad av er som har fler än ett!!


Innan jag fick barn sprang jag 5 ggr i veckan samt var på gymet 1-2 ggr.
Det känns som länge länge sen och det känns som det kommer dröja många år innan jag kan komma dit igen..


Men min son är ju det finaste jag har så jag vill inte byta. Inte alls. Men jag skulle vilja få tid till åtminstone 2-3 löppass i veckan..


Nåväl, jag kämpar vidare.


Jag har ju målet att göra marathoncomeback 2017
och då sätts än mer press på att hinna träna. Jag vet ju sen tidigare att jag springer ingen mara på 1 träningspass i veckan så enkelt är det ju.


Kanske måste jag helt enkelt sänka ambitionen och inse att smårbarnsåren , heltidsjobb och marathon inte hör ihop.. :( Synd men det verkar lite så för mig..

måndag, oktober 10, 2016

v.40 , bra vecka, tankar, nytt jobb.. osv..

Måndag: vila
Tisdag: 60 min tennis
Onsdag: 60 min löpning
Torsdag: 60 min PW
Fredag: vila
Lördag: 42 min löpning, intervaller
Söndag: 50 min gym

Känns som en bra vecka. Jag börjar öka intensiteten. Försöker öka distanserna lite med löpningen och har börjat lägga in lite intervaller och så får gymet lite besök igen. Jag måste variera träningen det mår min kropp bäst av.

Vågen visade 74,0 idag. Så det är -1,2 sen förra veckan. Nu har jag snart gått ner hela 10 kg sen första augusti! 83,7 visade vågen då. Mot 74 idag! Heja mig! Fan vad jag är bra :) Lite egenpepp behövs ibland och jag tycker att jag sköter mig bra!

Och går jag tillbaka lite till. I mars 2015 föddes min son. En vecka efter han var född vägde jag hela 95 kg. Alla sa till mig att det skulle rinna av mig när jag ammade. Men i september, ett halvår senare vägde jag fortfarande 93. Så inget rinnande fett där inte.

Det var i september förra året som jag kände att jag måste göra nåt. Då var sonen som sagt ett halvår och ingen aktivitet på vågen. Då började vi köra viktväktarna hemma och från september till december gick jag ner från 92 till 86.

Sen kom våren och en superstressig period på jobbet, jag blev stressad, mådde dåligt och orkade inte träna och att ta hand om mig själv var inte prio. Så i Augusti vägde jag in mig på 83,7 och bestämde att nä nu är det dags att ta hand om mig. Jag vill må bra, jag förtjänar det. Och fokus har legat på bra mat och att prioritera att hinna med träning. Det är inte lätt när man är familj. Sambon vill också hinna träna, vi arbetar båda heltid, sonen har börjat dagis, det ska lämnas och hämtas och så ska man hinna umgås som familj och allt det där. Men vi börjar komma in i rutiner och hitta ett schema som passar oss.

Nu jobbar jag dessutom sista veckan på det här jobbet.. efter 12 år är det dags att gå vidare.. Jag är så glad , det har varit många stressiga år och jag har kännt mig enormt utnyttjad och så många gånger nosat på väggen.. huva.. Men samtidigt nervös. Jag ska börja nytt jobb! Gulp. Massa nya saker att lära sig, nya system, nya rutiner.. och tänk om jag inte kommer hinna träna..

Oxelösund
På lördag ska jag åka till Oxelösund. Det är ett 6 timmars där. Det är ett sätt för mig att få lite egen tid iväg från familjen. Missförstå mig inte, det är inte så att jag vill slippa familjen, jag älskar dem! Men ibland behöver man ju egen tid och för mig blir det oftast genom träning. Jag är ju egentligen inte tränad för att springa i 6 timmar! Det vet jag om, jag har ju precis kommit upp i nivån att jag klarar att springa 1 timme utan att stanna. Men jag åker dit utan särskild press och utan höga mål. Jag åker dit för att testa kroppen, för att få ett bra träningspass, för att få umgås med lite löparnördar! För att träffa supertrevliga Jan-Erik! Och för att peppa mig själv. Jag trivs ju bra när jag får springa. Och det är ju en av anledningarna att jag kämpar med vikten, för att jag vill orka springa marathon och Ultra igen! Så nej jag har ingen ambition att springa marathon på lördag, det har jag inte kapacitet för i dagsläget. Men kanske kunna hamna nånstanns mellan 3-4 mil ändå.. vi får väl se helt enkelt.
Jag kommer springa, jogga, gå och bara ha kul och försöka att inte titta på vare sig klocka eller tvn när mans pringer förbi varvningen. Jag ska njuta av egen tid och umgås med trevliga människor. Sen vad det blir för siffra i protokollet är inte viktigt denna gången.

Mer långsiktigt mål är Skövde 6 timmars i Mars 2017. Då har jag som mål att komma upp i marathon igen! Men det är ju hela 5 månader kvar dit.. oceaner av tid :)

torsdag, oktober 06, 2016

v.39

Vecka 39 blev såhär.

Måndag: vila
Tsdag: 40 minuter PW
Onsdag: 40 minuter löpning
Torsdag: vila
Fredag: 40 minuter löpning
Lördag: vila
Söndag: 48 minuter löpning.

Jag ser att det är 3 vilodagar, det är en för mycket, ska försöka minska till att ha endast 2 vilodagar per vecka men det är svårt att hitta tid till träning när man har heltidsjobb, dagishämt och lämning och en busig 1,5 åring därhemma!

Vågen visade -0,6 denna vecka så fortsatt nedåt allafall. Det är skönt!

Jag fyllde ju år på måndagen. Svårt att hålla inget socker, inget mjöl, ingen gluten.. när man vill bjuda på gott fika. Men jag hittade ett recept på smulpaj.
Hasselnötsmjöl, mandelmjöl, kokosfett, osötat vanilj pulver, som jag blandade ihop till en smuldeg. Spred ut hallon och blåbär utan socker i en form och strödde smuldegen över och så in i ugnen. Det blev faktiskt riktigt gott. Sen gjorde jag en vaniljsås som jag bjöd gästerna på men tog inget av den själv så jag håller mig!

Inget socker, inget mjöl, inget gluten sen mitten av augusti! Känns bra i kroppen!

tisdag, september 27, 2016

v. 38

Vecka 38  blev en jättebra vecka med varierad träning!

Måndag: 30 minuter Roddmaskin
Tisdag: vila
Onsdag: 4,6 km PW
Torsdag: 5 km löpning
Fredag: 4 km löpning + 8 km motionscykel
Lördag: vila
Söndag: 5 km löpning + 60 min tennis

Och vågen visade -0,7 så det fortsätter neråt, vecka efter vecka!

måndag, september 19, 2016

v. 37

Här kommer rapporten för vecka 37

Måndag: vila
Tisdag: 20 min cykel + tennis 60 min
onsdag: 20 min PW
torsdag: 40 min PW
fredag: vila
Lördag: 6,5 timme vandring, 33,3 km
Söndag: vila

Jag och sambon hade barnvakt till Julian i lördags och gav oss t på Roslagsmarchen.
En drygt 3 mil lång vandring längs roslagsleden. Vi åkte en bss till Östanå färjeläge och vandrade därifrån tillbaka till åkersberga, genom skog och mark, över stock och sten! Vi var ute i ca 7 timmar med några stopp längs vägen för lunch och fika. Kanon arrangemang, Nu är kroppen trött!

Bara -0,2 på vågen denna veckan men det känns som mina mskler samlat på sig en del vätska under lördagens vandring så jag hoppas på bättre mins nästa vecka. Men allt minus är minus och jag kan n konstatera att med dagens 76,5 är jag nu nere på totalt -10 kg sen första janari i år!

torsdag, september 15, 2016

Uppdatering!

Vågen startade 1:a Augusti på hemska 83,7 kg.
Idag, 6 veckor senare visar den 76,7.
Jag har alltså tappat 7 kg! Det känns helt suveränt. Det börjar kännas i kroppen, lättare, piggare och kläderna sitter löst!

Jag tränar inte så mycket löpning just nu utan tänkte avvakta tills jag kommit ner på en bra vikt för att springa, jag kände när jag var för tung att kroppen tar för mycket stryk. Så nu tränar jag annat. Massa promenader och styrkeövningar hemma. Och så har jag tecknat upp mig på friskis och börjat köra deras cirkelfys. Huvaligen vad jobbigt! Och kul.

Jag har även tagit upp en gammal hobby igen, tennis! Så roligt. Hade första lektionen i tisdags. Det var så skoj. Och det är bra träning, helt blöt av svett gick jag därifrån med ett leende på läpparna!

Jag är på väg tillbaka!