Nytt försök :)

Jaha det gick ju sådär bra att väcka bloggen, två månader sen senaste inlägget. Men nu så ska det bli bättre.

Jag sprang mitt livs första Backyard 4:e maj och det gick inte alls så bra som jag hade hoppats. Jag hade sagt till mig själv att minst 3 varv blir ett bra långpass men drömde om 7 varv för att nå Ultra distans.

Men, dels blev det väldigt varmt så var jobbigt i värmen. Men det främsta för mig var banan! Dum som jag var hade jag inte rekat banan, jag hade utgått från att det skulle vara cykel/gångbana någolunda flack stadsmiljö. Men Tji fick jag. Första km var grus, inte så farligt men lite ovant. Men sen, vek vi av uppåt. På stigar upp på en höjd, det var många höjdmeter och ojämnt underlag, rötter och stenar och på ett ställe upp över en bergsknalle. Jag som är van asfaltslöpare fick det väldigt tufft här, dels är mina anklar rätt sköra så jag får lätt ont om jag trampar snett eller sätter fötterna fel, sen var det väldigt mycket uppför!! Så det blev en hel del gång uppför, vilket tog ner tempot och minskade mina marginaler rejält.

Första varvet tog 54 minuter, jag var helt slut när jag kom runt, men hann få ner pulsen, satt lite med fötterna högt och drack mycket. Andra varvet blev en pina, värmen i kombination med stigningarna blev för mycket. Jag fick skyhög puls och hjärtklappning på väg uppför på andra varvet.. när man sen skulle ner så var det trappor! Så jag var nära att falla flera gånger. Varför har man trappor på ett löplopp???

Jag kämpade mig i mål andra varvet på 58 minuter, jag hann knappt sätta mig i min stol förrän det ropades ut 1 minut till start. Pulsen var skyhög, jag var tokvarm och kände mig svimfärdig, inte en chans att hinna få ner puls och börja om ett varv till.. så jag satt kvar...

Jag gillar verkligen upplägget Backyard, men jag måste bli lite snabbare så jag har bättre marginaler samt hitta ett annat backyard som inte är så svårsprunget. När jag gjorde upp min plan så utgick jag från den tiden jag springer 6,7 på min vanliga asfaltsrunda hemma, det går inte att jämföra. 

Två helger senare var det dags för Göteborgsvarvet, ett av mina absoluta favoritlopp! 

Jag insåg tidigt att det inte var nån ide att springa snabbt. Pga värmen. Det slog till och blev 27 grader i skuggan, solen gassade, inte ett moln nånstanns. Jag tog det lugnt redan från start, joggade, stannade vid varje station och drack en mugg och hällde en över huvudet, sprang igenom alla duschar längs vägen och sänkte farten så fort jag blev för ansträngd i värmen. Ambulansen började tidigt att köra fram och tillbaka och jag läste efteråt att många försts till sjukhus, många kollapser, två hjärtstopp och tragiskt nog ett dödsfall. 
Så jag struntade i tiden och fokuserade på att njuta av folkfesten, gjorde massa high fives, hälsade på publiken och tog det lugnt. Kom i mål, fick min medalj och åkte hem! 

Nu har jag inga lopp inplanerade förrän till hösten.

Sommaren ska ägnas åt att ha full fokus på viktminskning. 85 kg att släpa runt på i göteborg var en rejäl ögonöppnare, det håller inte. Jag är tung, seg, långsam och kroppen börjar klaga, rygg, knän och höfter. Jag har inga ambitioner att nånsin bli en snabb löpare, men jag vill hålla, hålla att springa långt.

Så nu kommer jag fokusera mindre på löpning och mer på viktminskning under juni juli och augusti. Målet är att tappa 10-15 kg och sen ta upp löpträningen på allvar igen till hösten!

Så får vi se hur det går! Men jag har långsiktiga planer!

Jag tog ju min första stjärna i Berlin förra hösten, till våren 2025 väntar nummer två!!