tag:blogger.com,1999:blog-76297268582363052902024-03-21T13:38:20.610+01:00Jossans träning!Mot marathonformen efter graviditet!Josefinehttp://www.blogger.com/profile/13310092935483220231noreply@blogger.comBlogger1002125tag:blogger.com,1999:blog-7629726858236305290.post-35736065984185056302024-03-21T13:37:00.001+01:002024-03-21T13:37:29.915+01:00Dags att väcka bloggen igen!<p> Japp ni läste rätt. Nu ska bloggen få vakna!</p><p>2024 är i full gång. Under 2023 var målet att ta mig runt mitt första marathon på 10 år. Det lyckades jag med i Berlin. På blygsamma 6.20 kämpade jag mig i mål! Det kändes som den största vinsten nånsin. </p><p>Efter 2 barn, giftstruma, cellgifter, Svår Covid, vätska i lungorna, hjärtrytmrubbning osv.. </p><p>Så var det en stor vinst att få springa över mållinjen och återigen få vara marathonlöpare! Det var så stort, så magiskt, tårarna sprutade och jag kände mig så lycklig i flera veckor efter!</p><p>Men nu har den glädjen lagt sig och livet går vidare :) Så det är dags för nya mål!</p><p>Nu är igång med träningen igen på riktigt och målet nu, att bli smidigare, starkare, något lättare och kunna springa snabbare och längre!</p><p>Nästa mål är att testa Backyard Ultra. Det har jag aldrig gjort förut.</p><p>Alltså, banan är 6,7 km och det är ny start varje ny timme. Får väl se hur många varv jag pallar med. </p><p>4:e maj går loppet och fram till dess ska jag träna så mycket jag kan!</p><p>Parallellt med löpträning har jag börjat träna styrka för att kroppen ska bli starkare och min förbränning öka då jag vill minska 10 kg i vikt. Så det är en balansgång att få ihop alla olika sorters träning. Och samtidigt tänka på vad jag äter. Har ökat mitt proteinintag väsentligt och hoppas på effekt av det!</p><p>Nu är det bara att ösa på!</p>Josefinehttp://www.blogger.com/profile/13310092935483220231noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-7629726858236305290.post-72318862939077252132023-10-13T13:11:00.001+02:002023-10-13T13:11:36.777+02:00Igång igen<p> Ja nu är jag igång igen. En hel vecka behövde kroppen verkligen vila. Jag var så trött, kände mig väldigt utmattad och konstant hungrig så lyssnade på kroppen och lät den vila. Sprang inte en meter på en hel vecka. Tog en del lugna promenader bara. </p><p>Andra veckan började jag köra några lugna joggingpass igen och lite styrketräning. Fortfarande seg och tung känsla i kroppen men blev några lugna joggar. </p><p>Nu 3:e veckan är jag igång igen. Börjat köra lite kvalitepass igen och kroppen känns helt återhämtad. Nu är jag verkligen redo för tuffare pass igen. Jag kände verkligen att jag ville lyssna på kroppen och ge den tid. Det var en stoor bedrift och urladdning att genomföra marathon i berlin så nu fick kroppen välbehövlig vila. </p><p>Nu är jag taggar mot nästa mål!</p>Josefinehttp://www.blogger.com/profile/13310092935483220231noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-7629726858236305290.post-58056835587777938202023-10-02T11:28:00.001+02:002023-10-02T11:28:08.550+02:00Tomt<p> Det har gått en vecka sen jag korsade mållinjen i Berlin! Första två dagarna var jag bara så glad och nöjd och mös av att känna värken i kroppen eftersom den påminde mig om min stora bedrift. Konstant hungrig har jag ätit allt jag velat. Men nu har det gått en vecka. Kroppen känns tom. Jag känner mig sliten fortfarande, inte minsta sugen på att springa. Det känns verkligen som ett anitklimax såhär veckan efter. Luften gick verkligen ur mig. Försöker hitta motivation att komma igång igen men det är inte lätt. Känner mig konstant trött och urlakad. vill mest bara ligga på soffan, vila, sova och äta. Men jag hoppas det vänder snart, jag vill hitta tillbaka! mot nya mål!</p>Josefinehttp://www.blogger.com/profile/13310092935483220231noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-7629726858236305290.post-14759840549501558032023-09-26T08:04:00.002+02:002023-09-26T08:04:11.320+02:00I did it!!!!!!!! Jag klarade det, jag har gjort det!!! Jag är en marathonlöpare!! <p> <span style="background-color: white; color: #111111; font-family: -apple-system, BlinkMacSystemFont, "Segoe UI", Roboto, Oxygen, Ubuntu, Cantarell, "Open Sans", "Helvetica Neue", sans-serif; font-size: 13px; font-variant-ligatures: common-ligatures;">Jag är bara så sjukt jäkla nöjd att jag tog mig i mål :)</span></p><span style="background-color: white; color: #111111; font-family: -apple-system, BlinkMacSystemFont, "Segoe UI", Roboto, Oxygen, Ubuntu, Cantarell, "Open Sans", "Helvetica Neue", sans-serif; font-size: 13px; font-variant-ligatures: common-ligatures;">Eftersom jag är en långsamlöpare så hade jag som primärt mål att inte fastna i repen!</span><br style="background-color: white; box-sizing: border-box; color: #111111; font-family: -apple-system, BlinkMacSystemFont, "Segoe UI", Roboto, Oxygen, Ubuntu, Cantarell, "Open Sans", "Helvetica Neue", sans-serif; font-size: 13px; font-variant-ligatures: common-ligatures; margin: 0px; padding: 0px;" /><span style="background-color: white; color: #111111; font-family: -apple-system, BlinkMacSystemFont, "Segoe UI", Roboto, Oxygen, Ubuntu, Cantarell, "Open Sans", "Helvetica Neue", sans-serif; font-size: 13px; font-variant-ligatures: common-ligatures;">Första halvan gick galant, jag var pigg o alert och benen pinnade på! Vilket jäkla lopp! vilken upplevelse, massa folk på gatorna och man blev liksom framburen av alla heja-rop! Att ha Sweden-linne var ett grymt bra tips jag fick för jag hörde folk ropa längs vägen!</span><br style="background-color: white; box-sizing: border-box; color: #111111; font-family: -apple-system, BlinkMacSystemFont, "Segoe UI", Roboto, Oxygen, Ubuntu, Cantarell, "Open Sans", "Helvetica Neue", sans-serif; font-size: 13px; font-variant-ligatures: common-ligatures; margin: 0px; padding: 0px;" /><span style="background-color: white; color: #111111; font-family: -apple-system, BlinkMacSystemFont, "Segoe UI", Roboto, Oxygen, Ubuntu, Cantarell, "Open Sans", "Helvetica Neue", sans-serif; font-size: 13px; font-variant-ligatures: common-ligatures;">Var tvungen att ta ett toastopp halvvägs för jag hade druckit lite för mycket innan start. Vid 35 tvärdog låren.</span><br style="background-color: white; box-sizing: border-box; color: #111111; font-family: -apple-system, BlinkMacSystemFont, "Segoe UI", Roboto, Oxygen, Ubuntu, Cantarell, "Open Sans", "Helvetica Neue", sans-serif; font-size: 13px; font-variant-ligatures: common-ligatures; margin: 0px; padding: 0px;" /><span style="background-color: white; color: #111111; font-family: -apple-system, BlinkMacSystemFont, "Segoe UI", Roboto, Oxygen, Ubuntu, Cantarell, "Open Sans", "Helvetica Neue", sans-serif; font-size: 13px; font-variant-ligatures: common-ligatures;">Jag var pigg i övrigt så hade en bra energiplan men låren bara stumnade. Jag fick kämpa för att fortsätta jogga. Massa folk gick omrking mig men jag vågade inte börja gå för då hade jag inte klarat börja springa igen så jag tvingade mig själv att hålla mig joggandes, även om det gick sakta så fortsatte jag jogga och joggade om folk som gick hela tiden så det gav extra pepp att orka fortsätta. Jag klarade repet vid 38 med 20 minuters marginal, det gav också extra pepp.</span><br style="background-color: white; box-sizing: border-box; color: #111111; font-family: -apple-system, BlinkMacSystemFont, "Segoe UI", Roboto, Oxygen, Ubuntu, Cantarell, "Open Sans", "Helvetica Neue", sans-serif; font-size: 13px; font-variant-ligatures: common-ligatures; margin: 0px; padding: 0px;" /><span style="background-color: white; color: #111111; font-family: -apple-system, BlinkMacSystemFont, "Segoe UI", Roboto, Oxygen, Ubuntu, Cantarell, "Open Sans", "Helvetica Neue", sans-serif; font-size: 13px; font-variant-ligatures: common-ligatures;">Sen var det tufft, 38-40 kändes hur långt som helst, fan kom igen 40-mattan liksom. Vid 40mattan nästan grät jag! och då står en kille där med en stor skylt "smile, you paid for this" då bröt jag ut i asgarv och fick massa applåder, många känslor som går genom kroppen under en mara :)</span><br style="background-color: white; box-sizing: border-box; color: #111111; font-family: -apple-system, BlinkMacSystemFont, "Segoe UI", Roboto, Oxygen, Ubuntu, Cantarell, "Open Sans", "Helvetica Neue", sans-serif; font-size: 13px; font-variant-ligatures: common-ligatures; margin: 0px; padding: 0px;" /><span style="background-color: white; color: #111111; font-family: -apple-system, BlinkMacSystemFont, "Segoe UI", Roboto, Oxygen, Ubuntu, Cantarell, "Open Sans", "Helvetica Neue", sans-serif; font-size: 13px; font-variant-ligatures: common-ligatures;">Jag orkade öka farten liten och plötsligt svängde man inte på Unter den Linden och såg BrandenBurger Tour! Då jäklar kom jävulen i mig och jag "spurtade" in mellan pelarna och upp på målrakan. Trots att jag är så långsam så var det fortfarande fullt med folk kvar. jag är van att publiken har gått hem :) Men nu stod ju folk kvar, och hejade och ropade och det var fortfarande massa löpare omkring mig. Vilken jäkla upplevelse!! Jag hörde mitt namn överallt och GO GO sweden, och you can do it.. och jag bars fram av folkets jubel hela vägen in i mål och tårarna sprutade och det kändes som jag flög över mattan!! HEEELT jäkla galet så jag och nöjd jag är!!!!!</span><br style="background-color: white; box-sizing: border-box; color: #111111; font-family: -apple-system, BlinkMacSystemFont, "Segoe UI", Roboto, Oxygen, Ubuntu, Cantarell, "Open Sans", "Helvetica Neue", sans-serif; font-size: 13px; font-variant-ligatures: common-ligatures; margin: 0px; padding: 0px;" /><span style="background-color: white; color: #111111; font-family: -apple-system, BlinkMacSystemFont, "Segoe UI", Roboto, Oxygen, Ubuntu, Cantarell, "Open Sans", "Helvetica Neue", sans-serif; font-size: 13px; font-variant-ligatures: common-ligatures;">tänk att jag höll mig joggandes, jag gick ingenting förutom det korta toabesöket halvvägs. Jag höll mig joggandes i över 6 timmar.</span><br style="background-color: white; box-sizing: border-box; color: #111111; font-family: -apple-system, BlinkMacSystemFont, "Segoe UI", Roboto, Oxygen, Ubuntu, Cantarell, "Open Sans", "Helvetica Neue", sans-serif; font-size: 13px; font-variant-ligatures: common-ligatures; margin: 0px; padding: 0px;" /><span style="background-color: white; color: #111111; font-family: -apple-system, BlinkMacSystemFont, "Segoe UI", Roboto, Oxygen, Ubuntu, Cantarell, "Open Sans", "Helvetica Neue", sans-serif; font-size: 13px; font-variant-ligatures: common-ligatures;">6.20 blev officiella tiden.</span><br style="background-color: white; box-sizing: border-box; color: #111111; font-family: -apple-system, BlinkMacSystemFont, "Segoe UI", Roboto, Oxygen, Ubuntu, Cantarell, "Open Sans", "Helvetica Neue", sans-serif; font-size: 13px; font-variant-ligatures: common-ligatures; margin: 0px; padding: 0px;" /><span style="background-color: white; color: #111111; font-family: -apple-system, BlinkMacSystemFont, "Segoe UI", Roboto, Oxygen, Ubuntu, Cantarell, "Open Sans", "Helvetica Neue", sans-serif; font-size: 13px; font-variant-ligatures: common-ligatures;">det är väl skitdåligt tycker många som springer mycket , snabbt och långt.</span><br style="background-color: white; box-sizing: border-box; color: #111111; font-family: -apple-system, BlinkMacSystemFont, "Segoe UI", Roboto, Oxygen, Ubuntu, Cantarell, "Open Sans", "Helvetica Neue", sans-serif; font-size: 13px; font-variant-ligatures: common-ligatures; margin: 0px; padding: 0px;" /><span style="background-color: white; color: #111111; font-family: -apple-system, BlinkMacSystemFont, "Segoe UI", Roboto, Oxygen, Ubuntu, Cantarell, "Open Sans", "Helvetica Neue", sans-serif; font-size: 13px; font-variant-ligatures: common-ligatures;">MEN då får ni tycka det, för mig var det en jävla bedrift och jag är så sjukt stolt!!! Jag gjorde det fanimej!!!</span>Josefinehttp://www.blogger.com/profile/13310092935483220231noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-7629726858236305290.post-85149334070663378972023-09-20T13:14:00.001+02:002023-09-20T13:14:59.141+02:00Korta snabba intervaller<p> Japp så stod det på schemat för tisdagen. 15 minuter lugn uppvärmning följt av 10 x 60 sekunder snabba intervaller. </p><p>Jag upplevde en lätt känsla i kroppen! Jag sprang snabbt på intervallerna och fick upp pulsen högt men det kändes inte så jobbigt i kroppen! fantastiskt skön känsla!<br />Brände av mina 10 intervaller och avslutade den sista snabbast och med känslan att jag hade kunnat ta nån till! Det var en skön positiv känsla att ha efter passet och ta med sig vidare i veckan. </p><p><br /></p><p>Nu står det löpvila på programmet närmsta dagarna. Kommer promenera en del och kanske lite överkroppsstyrka men benen ska få vila. De kommer få så de tål ändå sen till helgen.. </p><p>som närmar sig med stormsteg och jag är skitnervös!! Men det ska också bli roligt!</p>Josefinehttp://www.blogger.com/profile/13310092935483220231noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-7629726858236305290.post-69407292649733945182023-09-18T08:12:00.003+02:002023-09-18T08:12:40.483+02:00Raceweek!<p> Det var en bra helg!<br />Körde kort backpass i lördags. Det var en bra känsla i kroppen och benen kändes lätta uppför! Skönt pass!<br />Sen 50 minuter lugn distans igår söndag. Så två bra pass.</p><p><br /></p><p>Nu är det måndag. Raceweek! </p><p>Jag är laddad och livrädd på samma gång. Men bara köra på och göra mitt bästa. Mer än så kan jag ju inte begära av mig själv eller hur. </p><p>På fredag går flyget ner till Berlin. Tänkte nog försöka hämta nummerlappen redan på fredag kväll så jag slipper tänka på det på lördag. </p><p>På lördag blir det lite sightseeing, vare sig jag eller maken har ju varit i Berlin förut så lite vill man ju hinna se också!<br />Sen ladda såklart, äta gott och tanka energi!</p><p>På söndag smäller det. Mitt totalt 8.e marathon men det första på 10 år! </p><p>Det känns som första igen. Tio år är lång tid. 2 barn, giftstruma, cellgifter, rejäl omgång covid, vätska i lungorna, hjärtrytmrubbning. Ja det har verkligen varit många käppar i hjulet. Så jag är verkligen glad att jag springer igen! Visst jag springer sakta, Men jag springer!!!<br />Så får vi se om det räcker i Berlin. Jag kan inte mer än göra mitt bästa. </p><p>Lite rädd för reptiderna. Det finns ett rep vid 33 och ett vid 38. Lyckas jag passera dem så borde jag kunna hasa mig i mål allafall :)</p><p>Men jag tar inget för givet. Det finns i huvudet att jag kanske kommer tvingas kliva av. Men vi får se. En sak i taget, En dag i taget!<br /><br /></p><p>Måndag idag. Vila på programmet lätt promenad bara.</p>Josefinehttp://www.blogger.com/profile/13310092935483220231noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-7629726858236305290.post-19808331145168261862023-09-15T14:37:00.001+02:002023-09-15T14:37:18.966+02:00Sporadiskt bloggande <p> Ja det har varit väldigt sporadiskt och bitvis tomt här på bloggen men jag ska blåsa liv i den nu tänkte jag. Inte för att jag tror att jag har någon som fortfarande läser den utan mer för min egen skull som en dagbok över träning och så. Typ :)<br /><br />Jag har haft ett tufft år bakom mig och lyckades med nöd och näppe lufsa mig igenom Göteborgsvarvet i maj på 3,01 det är ingen skön siffra att se och inte i närheten av vad jag ville prestera. Men men man får ta det för vad det är, anpassa efter sina förutsättningar och göra sitt bästa. </p><p>I april bestämde jag mig för att jag behövde testa nåt nytt för att få till lite förändring i min träning så jag signade på på Coaching igen. Denna gången med löpcoach Peppe.</p><p>Det funkar jättebra, jag får personliga pass i bra variation och jag har känt bara på dessa månader att kroppen svarat bra på träningen och jag ser en positiv utveckling. </p><p>Jag har tränat på bra april till september. 3-4 pass varje vecka och många långpass.</p><p>Målet, ja maran då.. ska stå på startlinjen i Berlin nästa helg! NÄSTA HELG!! det känns helt galet. </p><p>Jag vet att jag har sprungit mycket, jag har gjort mina pass, jag har kört mina långpass i ur och skur, mycket regnpass denna sommar. Men jag känner mig inte redo, inte alls. Det känns som det kommer bli en pina!! </p><p>Jag är för tung. :( <br />Det spelar ingen roll hur mycket jag springer och sköter min kost, vikten går inte ner :( Jag ligger på stadiga 82-83 kilo vad jag än gör. Har sprunigt 30-40-50 km varje vecka i sommar, jag följer kostrekommendationer och undviker skräpmat och godis, ändå håller kroppen hårt i kilona. Och det gör mig tung, benen är som tunga stockar. Det är jobbigt för knän, höfter och rygg. Så jag kan inte springa snabbt. Och det är här min största oro kommer in, att inte hinna inom utsatt tid. Så sjukt pinsamt att åka till Berlin och fastna på repet.. det får bara inte hända! Jag kommer kämpa, jag kommer gråta, jag kommer göra mitt allra yttersta för att inte fastna i repet. Jag VILL verkligen ta mig i mål och ha den medaljen!<br /><br /></p><p>Sen måste jag på allvar börja utreda vad som är fel med min kropp. Det kan ju inte vara rimligt att väga så mycket när man ändå springer så mycket som jag gör, eller ? </p><p>Nåväl, jag kämpar på. En dag i taget. </p><p>I söndags sprang jag sista långpasset innan maran. Det blev 22,5 kilometer som skulle vara lugna men blev ett sjukt jobbigt pass då jag inte riktigt hade rekat banan :) jag tog tåget till Mörby och sprang hem. Jösses vad mycket backar längs vägen, jag samlade in 595 höjdmeter så det blev inget lugnt långpass direkt. Men det kommer kännas skönt i Berlin då som är helt platt :)</p><p>Igår kväll stod en mil distans på schemat, med fartökning sista 4. Det gick jättebra, ett väldigt bra pass. Fartökningen kändes kanonbra!</p><p>Idag vilodag, imorgon backintervaller. Sen börjar vilan.. bara 50 min lätt på söndag.</p><p><br /></p>Josefinehttp://www.blogger.com/profile/13310092935483220231noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-7629726858236305290.post-50137342758971261472022-06-09T07:57:00.001+02:002022-06-09T07:57:30.620+02:00NU kör vi !<p> Nu har jag tagit mig igenom våren, med Covid, vätska i lungorna, hjärtrytmrubbning, post-covid-trötthet och ändå lyckats hitta lite träning här o var och genomförde Göteborgsvarvet. Så med det facit på hand är jag envis som en tok och väldigt redo för nya äventyr.</p><p>Friskförklarad och motiverad inleder jag nu en ny fas i träningen mot nya mål i horisonten!</p><p>Coach Kenth hjälper mig lite med upplägget, så nu blir det mer strukturerad träning igen.</p><p>Jag kommer börja springa mer i spåren igen, det är sjukt jobbigt pga alla backarna men det är också det som är så bra träning. Det ger naturlig löpstyrka att springa i backar och förberedande för att klara backar som kan komma under loppen längre fram.</p><p>Sen kommer det att bli lite varierade fartpass, älskar att springa på bana så kommer bli mycket intervaller där!</p><p>Och sen de viktiga långpassen för att vänja kroppen vid längre distanser.</p><p>Jag är så redo nu att köra igång lite struktur och kvalite på träningen.</p><p>Körde första passet i spåren igår. Där finns 4 spår att välja på här.</p><p>800 meter - mini varvet</p><p>1200 meter - korta</p><p>2500 meter- mellan</p><p>5000 meter - långa</p><p>Alla är backiga men de blir värre ju längre varv så jag började "lätt" med 2 varv på mini och 2 varv på korta. Hade glömt hur tufft det är att springa i spåret. Men det är också roligt och givande. Jag vet att jag kommer bli starkare av det!</p><p>Sommaren är här också så det var varmt och kvavt men jag klagar inte det är bara vänja sig!</p><p>Nu är inte tempo det viktiga heller i mina pass utan att bygga upp en stark och uthållig kropp så kommer tempot senare!</p><p>Laddad, taggad och redo!</p><p><br /></p><p>Målen då?</p><p>Inga tidsmål satta än det kommer växa fram över tid och när vi ser hur träningen går. Men helt klart är mara-distansen ett stort mål. Har några maror till hösten som jag funderar på. Nån halvmara längs vägen och en del millopp mest för att det är roligt!</p><p><br /></p>Josefinehttp://www.blogger.com/profile/13310092935483220231noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-7629726858236305290.post-32553667789702390062022-05-27T08:22:00.000+02:002022-05-27T08:22:01.513+02:00Sätta nya mål!<p> Det är jättesvårt att sätta nya mål tycker jag nuförtiden.</p><p>Då för 10-15 år sen när jag sprang mycket mer, längre och snabbare tyckte jag att jag alltid hade nya mål direkt efter utsatta lopp var klara, så laddade jag om och tränade till nästa osv.</p><p>Nu har det blivit omstart på omstart och nu när jag äntligen är igång och springer regelbundet har jag svårt med att sätta mål tycker jag. Vet inte riktigt varför, om det är motivationen som brister eller om det är för att alla mina gamla PB känns så avlägsna liksom. </p><p>Jag är numer 2 barnsförälder med betydligt mindre tid till att träna och 10 kg extra på kroppen, som sitter som berget och bara inte vill försvinna hur mycket jag än försöker. <br />Så att komma tillbaka till mina gamla PB känns som väldigt orimliga mål i dagsläget och det känns lite underligt att sätta mål som är sämre än PB liksom.. jag vet inte. Jag vill springa, jag mår bra av det, jag älskar det! Och jag älskar att springa lopp! Den känslan är svårslagen. Men det är just nu svårt med målbilden.</p><p>Jag vet att jag vill springa marathon igen, och så småningom Ultra. Samtidigt vill jag bli snabbare på milen och halvmaran. Jag vet ju att det är väldigt svårt att träna till alla distanser samtidigt.. men jag kan liksom inte välja vad jag vill satsa på. </p><p>Den glädje jag kände när jag sprang in på slottsskogens arena förra lördagen.. wow.. gåshud.. Hela kroppen längtar efter att få göra det igen. Men vilka lopp ska jag springa, och hur långa ? </p><p>Ska jag satsa på att bli snabbare på de korta distanserna först och se gå på de längre, eller ska jag strunta i snabbheten och istället fokusera på att öka distanser.. Jag vet ju att jag klarar att springa långt om jag springer sakta.. </p><p>Mycket att fundera på inför hösten. Men en sak i taget. Medaljen från varvet hänger i hyllan i hallen och påminner mig varje dag om att jag är på väg tillbaka. </p><p>Efter att ha träffat klubbkamrater i lördags efter varvet så är jag så sugen att börja träna med klubben igen. Kanske dags att ta tag i det. Köra riktig kvaliteträning med klubben och få upp lite tempo i kroppen och lite motivation och pepp! Samtidigt är jag livrädd att göra det.. huvaligen.. springa där med de snabbisarna, jag kommer inte hänga med på uppvärmingen ens .. nåväl.. en sak i taget. Om jag ska göra det så blir det efter sommaren och då hinner jag träna lite mer först :)</p><p>För alltid IF Linnéa i mitt hjärta!</p><p><br /></p>Josefinehttp://www.blogger.com/profile/13310092935483220231noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-7629726858236305290.post-71335739665976946512022-05-24T10:17:00.002+02:002022-05-24T10:17:43.122+02:00Vårruset<p> Endast 2 dagar efter varvet var det dags att dra på sig en ny nummerlapp. </p><p>På jobbet hade tjejerna dragit ihop ett lag och ville ha mig med. Jag hade redan tidigt förvarnat att jag kommer vara trött o sliten eftersom jag springer varvet 2 dagar innan. Men det är en rolig grej så självklart ställer jag upp. </p><p>Jag åkte in till stan med tanken att jogga/gå för att få ur lite slagg ur de stela benen och tänkte att runt 40 minuter kan jag väl unna mig att slappa runt. </p><p>Starten gick och jag rycktes med av alla tjejerna runtomkring. Första 500 meterna kändes lite stapplande och stelt, men det släppte sen och jag sprang vidare. Blev förvånad över den lätta känslan i kroppen och att jag kom runt på under 35 minuter, det vill säga 7.00-tempo och på vad som kändes oförskämt pigga ben!</p><p>Och nu efteråt känns benen inte alls lika stela och stappliga som innan så det var väl en bra återhämtningsjogg :) För övrigt en trevlig kväll med kollegorna på soldränkta djurgården!</p>Josefinehttp://www.blogger.com/profile/13310092935483220231noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-7629726858236305290.post-8398578438942675542022-05-23T10:06:00.000+02:002022-05-23T10:06:01.354+02:00Göteborgsvarvet 2022!<p> Ja nu var det dags alltså, äntligen få springa live i Göteborg igen efter 3 års väntan!</p><p><br /></p><p>Jag hade bokat ett tåg för att komma ner på eftermiddagen på fredagen i god tid för att hinna hämta nummerlapp Men ett par dagar innan fick jag veta av SJ att detta tåg blivit inställt så jag fick boka om och då fanns inte så många tåg att välja på och på själva resedagen blev det dessutom förseningar så jag var inte framme i Göteborg förrän kl 21 på fredagkvällen och då fanns ingen tid att hinna hämta nummerlappen. Checkade in på hotellet, tog en liten lugn promenad och försökte somna tidigt. </p><p>På lördagens förmiddag öste regnet ner och det var inte så lockande att bege sig ut till Slottskogen men bara att göra. Hämtade nummerlappen och dröjde mig kvar inne på expot så länge jag kunde för att slippa stå ute i regnet. Såg eliten starta och gå i mål.. sen började det bli dags för mig att gå till startfållan och lagom till dess slutade det att regna :) yay!</p><p>Starten gick och jag hade redan innan bestämt mig att inte låta mig rusa iväg. jag hade sikte på att försöka hålla ett jämnt 7.30-tempo loppet igenom.</p><p>Jag försökte att bara följa kroppens känsla och inte titta på klockan. Njöt av stämningen i parken, all publik so hejade, gjorde high five med så många barn jag kunde och bara sprang och njöt av att kunna springa! Det är ju lite trixigt första kilometrarna till bron. En del uppförsbackar och tvära svängar. Men jag sprang på i mitt lugna tempo. Stigningen upp till bron kändes inte så tuff som jag vill minnas den men kan ju bero på min lugna öppning. Jag malde på uppför bron och rullade nerför och blickade ut över stan. Härligt mäktig känsla att se bandet av löpare både framför och bakom mig. På Hisingen är det platt så tempot blev något högre men jag pressade inte utan rullade på. Jag vill hålla hela vägen. Vill inte behöva gå sista fem för att jag tagit i för hårt. </p><p>Planen höll bra och det kändes som att Hisingen gick snabbt i år och jag var på nya bron. Det var betydligt skönare att springa än den gamla. Denna var mycket lägre, inte alls lika tuff stigning och även utförslöpan var skönare då den inte heller var lika brant. Mina lår gillade det, för annars får jag ofta krampkänning när det går för brant utför. </p><p>Avenyn var seg i vanlig ordning, här hade jag en liten svacka, det kändes som det gick mycket långsammare än enligt plan men jag lyckades ändå hålla hyfsat jämnt tempo. Bara mala på och njuta av allt folk! Vilken bra ide av arrangörerna att blåsa upp storleken på namnet på nummerlappen istälet för siffrorna. Överallt hörde jag mitt namn ropas och det gav sån pepp och energi! Efter vändningen på avenyn började jag känna i hela kroppen att det här skulle gå vägen! Visst är sista kilometerna tuffa men jag hade hållt mig till planen, inte pressat så bara fortsätta så!<br /><br /></p><p>Rätt var det var så var jag inne i slottskogen igen och passerade 20-mattan. Då bestämde jag mig för att tillåta mig att öka sista. Så sista kilometern blev den snabbaste på hela loppet. Pang bara rakt in i mål :)</p><p>Tiden blev blygsamma 2.42 men det är ändå min 4e snabbaste varvettid. och mina kilometertider pendlade mellan 7.30-7-50 och snittade 7.35. Jag behövde inte gå nånting, höll mig springandes. </p><p>Min 10:e varvetmedalj är bärgad. Efter mina omständigheter under den här våren är jag jätteglad och nöjd och stolt över min insats. Men nästa år, då jäklar ska jag ha revansch. Om jag bara får hålla mig frisk så ska jag gå för PB då! Så det så! :)</p>Josefinehttp://www.blogger.com/profile/13310092935483220231noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-7629726858236305290.post-11661852757909967112022-05-17T19:50:00.001+02:002022-05-17T19:50:23.900+02:003 dagar kvar<p> Idag fick det bli en lätt lunchfemma.</p><p>Vill inte köra några hårda pass nu sista veckan innan varvet men heller inte låta benen stumna till så en femma fick det bli, helt utan tempokrav.</p><p>Börjar försöka ladda nu ändå för att faktiskt springa varvet på lördag! Äntligen. Det är tre år sen sist jag sprang över mållinjen i slottssskogen. 2020 blev det inte av alls och 2021 sprang jag digitalt, hemma här i kvarteret.</p><p>Vägen har varit minst sagt krokig detta år, men på lördag är det dags. </p><p>Jag försöker förbereda mig både fysiskt och psykiskt men tycker det är svårt att veta hur jag ska lägga upp loppet. Vanligtvis har jag en ganska bra plan innan start. Men på grund av så mycket missad träning i år så har jag inte tillräckligt bra koll på kroppens reaktioner på så långa pass. Så det gör det väldigt svårt att planera. </p><p>Jag har ju sprungit banan många gånger förut så jag vet vad som väntar. Det är andra bron som är ny för i år. Har inte läst nåt om hur den står sig mot den gamla. Men jag utgår från gamla bansträckningen som jag känner till iallafall när jag försöker lägga upp strategi.</p><p>Första 3-4 km är alltid trixiga, ut genom slottsskogen på små slingriga cykelbanor, tusentals löpare som trängs. Det är alltid ryckigt och svårt att hitta bra tempo egentligen ända fram till första bron tycker jag. Men sen brukar det glesa ut och lossna lite. Brukar försöka behärska mig lite första uppförslutet på bron, inte gå, men heller inte spurta utan försöka hålla marschfart! väl uppe så väntar en skön lång utförslöpa där man bara kan rulla nerför och "vila" lite. Sen väntar platta Hisingen, där brukar jag alltid pressa temot lite så gott jag kan inför andra bron. Sen brukar det kunna kännas tungt längs avenyn för det lutar svagt uppför hela tiden. Men efter vändningen vid Poseidon vet man att det "bara" är hemvägen kvar. Men det kan vara nog så tufft. Beroende på hur tufft jag gått på Hisingen så brukar det finnas lite kraft kvar att öka här. Och sista kilometern i Slottsskogen går sen på ren vilja och endorfiner. Väl inne på banorna så är det bara att spurta, allt ska ut! och flyga över mållinjen! :)</p><p>På lördag får vi väl se hur det går. Det känns som det kommer inte helt att funka med mitt vanliga upplägg. Jag kommer behöva spara lite på krafterna så att pressa på Hisingen känns dumt för jag kommer behöva krafterna sista femman, min kropp är alltför ovan med långa pass nu efter den här våren.</p><p>Det blir nog att bara springa på känsla. Jag funderar faktiskt på att strunta i klockan. För att bara lyssna på kroppen. Men vi får se. Jag är ju lite beroende av den så kommer nog inte kunna släppa den helt.</p><p>Nåväl 3 dagar kvar, målet är målet, medaljen och känslan att korsa mållinjen. Snabb får jag bli senare!</p>Josefinehttp://www.blogger.com/profile/13310092935483220231noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-7629726858236305290.post-72667471135918797492022-05-16T08:28:00.001+02:002022-05-16T08:28:40.190+02:00Några dagar kvar till VarvetOm några dagar står jag på startlinjen till mitt 10:e Göteborgsvarv!<div><br /></div><div>Det som skulle ha blivit min stora comeback. I planen från i höstas stod det "gå för PB" alltså på riktigt, mitt gamla PB på 2.18 inte "efter barnen PB" Jag hade kommit igång så bra med träningen under hösten och vintern och påbörjade långpassträning med TSM och var riktigt på G</div><div>Hängde med 4.45 gruppen ända upp i 18 km och det kändes bra! Shit så taggad jag var! </div><div>Målet var 2.15 på Varvet. Jag var helt övertygad om det. </div><div><br /></div><div>Men så kom Covid.. </div><div>En veckas typ förkylning i januari, det var ju inte så farligt.. men bara att jag aldrig blev riktigt frisk sen efter, trött, hängig och anfådd för misnta lilla.. så kom vatten i lungorna, röntgen, läkarbesök, och vila, vila vila.. denna otroligt tråkiga vila.. inte anstränga, inte springa, inte få upp pulsen... efter nån månad kändes det bättre i lungorna, det var lättare att andas och jag fick klartecken att börja träna lite smått! woho.. men nähä den glädjen var kortvarig.. svimmning.. kolapps, ambulans... hej o hå.. hjärtrubbningar.. yay.. </div><div>Inskrivning på hjärklinik, mängder undersökningar, vila vila, rehhab, träna lungor, gå promenad... andas.. </div><div>vadå andas ?? jag vill springa, inte andas!! men men bara lyda doktorns order.</div><div>Promenader, längre promenader, snabbare promenader, lätt jogg.. lite längre jogg... och så en vacker dag i mitten av april. ÄNTLIGEN friskskriven, utskriven från hjärtkliniken och doktorns välsignelse att träna på som vanligt igen. Bygg upp konditionen, spring!</div><div><br /></div><div>Läs,.. mitten av april.. 4 veckor före varvet.. 4 veckor!! Hur mycket hinner man träna upp sig till en halvmara på 4 veckor. Inte mycket.</div><div>Beslutet att ställa in maran 4 juni var enkelt.. såå enkelt.. Finns ju inte en chans att komma i närheten.</div><div><br /></div><div>Men varvet... varvet är mitt absoluta favoritlopp, har alltid varit, kommer alltid att vara, det är en folkfest, det är nåt särskilt.. jag har så mycket minnen och känslor kring varvet. Min allra första stora medalj kom där.. så tankarna går fram o tillbaka. Jag vänder o vrider på alternativen. <br />Ställa in.. ska jag göra det.. alltså på riktigt inte åka dit.. </div><div>näää det vill jag verkligen inte!</div><div>Två alternativ återstår då.</div><div>Försöka träna så gott jag under återstående 4 veckor och bli så snabb jag hinner på den tiden och bara ösa och hoppas på det bsäta. </div><div>Eller åka dit, strunta i tiden, ha roligt. njuta av folkfesten och ta mig runt, få min medalj och sen efteråt lägga upp en ny träningsplan mot nästa mål.</div><div><br /></div><div>Jag tror nog det har blivit en kombination av dessa två alternativ. Jag har försökt träna så gott jag kan för att vänja kroppen vid lite längre distanser samt öka tempo genom att köra intervaller och andra tempopass.</div><div>Insåg tidigt att man inte hinner förbättra sig så mycket på 4 veckor men har ändå fått till några hyfsade halvlånga pass för att kroppen ska få känna av att springa lite längre. </div><div>Försökt pressa lite intervaller för att inte bara lunka runt hela varvet.</div><div><br /></div><div>Resultatet av upplägget får jag se på lördag.. </div><div>Planen för loppet.. ja jag vet inte riktigt, jag tror jag tänker gå helt på känsla. Låta kroppen bestämma farten och njuta av att vara där i Göteborg och faktiskt kunna ta mig i mål. Jag vet att jag klarar distansen. Inte så snabbt som jag vill men det är sekundärt i detta läge.</div><div><br /></div><div>Målet är sen länge reviderat från 2.15 till .. ja jag vet inte exakt. viktigast att ta mig i mål såklart men 2.30-2.40 vore väl rimligt. Vi får se hur kroppen mår och reagerar på lördag. </div><div><br /></div><div>Medaljen är målet, min 10:e Varvet-medalj. Den ska bärgas. </div><div>Sen, efter det, då kommer jag börja träna mer strukturerat igen mot nya mål. Mot ett PB på halvmaran, mot att kunna springa en mara igen. Drömmer om att få starta i ultralopp igen också i framtiden.</div><div><br /></div><div>Men en sak i taget. </div><div><br /></div><div>Först varvet på lördag och jag blundar och slår dövörat till alla som säger "du borde inte springa när du inte är tränad för det ordentligt" eller "vad är det för vits att springa när du vet att du inte har en chans på PB" eller liknande kommentarer. Tro mig, jag VET att jag inte har chans på PB. Jag har klara orsaker till det och jag springer inte för PB den här gången. Jag springer för att det är roligt! Jag älskar Göteborgsvarvet. Stämningen, folkfesten och glädjen.. varje gång jag springer in på arenan i slottskogen så får jag vingar,, jag ryser o skakar och gråter när jag korsar mållinjen, oavsett om jag gör det på 2.15 eller 3 timmar. </div><div><br />Ett annat lopp hade jag kanske ställt in pga att jag inte är tillräckligt bra tränad. Men inte varvet.</div><div><br />Varvet springer jag för min skull för att jag älskar det helt enkelt! Frågor på det!?</div><div><br /></div><div><br /></div><div><br /></div>Josefinehttp://www.blogger.com/profile/13310092935483220231noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-7629726858236305290.post-15409953564659726232022-04-25T08:24:00.001+02:002022-04-25T08:24:18.193+02:00Premiärhalvan!<p> I lördags var det dags för premiärhalvan på Djurgården i Stockholm!</p><p>Eftersom jag varit sjuk efter covid och missat över 2 månaders träning så hade jag inga höga ambitioner eller förväntningar. Jag ville bara klara distansen, ta mig i mål och få medaljen och jag visste att det skulle bli tufft. </p><p>Och tufft blev det minsan! Första 5 km gick för snabbt :) men det är som vanligt, jag var pigg, glad och taggad! Så låg tom under 7-tempo. Men så tänkte jag att fan jag har ju ingen press idag så jag låter benen bestämma. Andra femman gick i 7.20 tempo vilket är mer lagom!</p><p>Vädret var väldigt omväxlande, mulet, soligt, blåsigt och lite duggregn turades om. </p><p>Första milen försvann rätt snabbt och jag kände mig pigg. </p><p>Men sen gick det ganska snabbt utför och jag märker helt klart av avsaknaden av långpass. Redan efter 13 började tempot sjunka och jag hade svårt att motivera mig. Efter 15 kändes det som att hela kroppen la av. Den ville inte mer. Ingen kraft i benen, ingen styrsel alls i stegen. Det var bara ren vilja som satte fötterna framför varandra och i någolunda styrfart tog mig framåt. </p><p>Sista femman var bara plåga. Hade jag inte varit så envis hade jag klivit av för det var inte roligt. Men jag hade bestämt mig att i mål skulle jag. Kändes ju som att tiden ändå kvittade eftersom detta var ett träningspass inför varvet. Jag behöver distanserna. Så länge jag klarar maxtiden så kör jag på. </p><p>Maxtiden var 3 timmar. Jag kom i mål på 2.45</p><p>ingen tid alls att skryta med men jag är ändå glad att jag tog mig i mål. Det visar att jag har kvar min största styrka ändå.. mitt pannben, som gör att jag kan plocka fram det allra sista ur kroppen ändå :)</p><p>Ska försöka få några långpass till innan varvet så det förhoppningsvis inte blir lika plågsamt på slutet!</p>Josefinehttp://www.blogger.com/profile/13310092935483220231noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-7629726858236305290.post-21442802753752696062022-04-19T12:28:00.001+02:002022-04-19T12:28:21.459+02:00Det går framåt<p> Sprang långpass i söndags, hela 15 km. Det är längsta passet sen innan jag blev sjuk i Covid i januari. Så hoppet om varvet lever helt klart. Däremot är det ytterst oklart om hurvida jag kommer ställa mig på startlinjen på marathon i juni. Jag har gjort det otränad en gång förut och det är fasen inte roligt. Nåväl en sak i taget. </p><p>Har varit hos sjukgymnasten med min axel igen och fick beröm för jag har kämpat på så bra med min rehab, heja mig så nu får jag börja öka lite på styrkan igen. Det känns bra.</p><p>Drog till gymet på lunchen idag och körde ett tufft överkroppspass bara därför :) samt mage såklart!</p><p>Skulle väl egentligen ha sprungit idag men benen är fortfarande lite sega efter långpasset i söndags så de får vila tills imorgon!</p>Josefinehttp://www.blogger.com/profile/13310092935483220231noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-7629726858236305290.post-59154743667129433592022-04-14T15:12:00.000+02:002022-04-14T15:12:02.180+02:00yay!<p> Idag blev det ett rejält pass på gymet.</p><p>Rehab för axeln, samt mage, rygg, ben och armar!</p><p>Kroppen lagom mör nu efter långpass igår och en timme på gymet idag. Imorgon får det nog bli vilodag :)</p>Josefinehttp://www.blogger.com/profile/13310092935483220231noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-7629726858236305290.post-21329995345289300892022-04-13T20:42:00.001+02:002022-04-13T20:42:25.521+02:00Uppdatering!<p> Inte skrivit på ett tag!</p><p>Däremot kommit igång med löpningen igen och det känns bra. Inte helt tillbaka i form än, det tar väl ett tag att träna tillbaka både löpmuskler och konditon men jag kan springa igen och det är så himla skönt.</p><p>Förra helgen fick jag till en mil för första gången sen januari. Häromdagen körde jag ett riktigt bra intervallpass, känns skönt att hitta lite tempo igen! och idag lyckades jag få till ett hyfsat långpass på 12,2 km.</p><p>Så hoppet om halvmaran lever i högsta grad. Dock med reviderat mål eftersom jag tappade 2,5 månads träning. Men inget att hänga läpp över utan köra på och göra det bästa av det hela ändå.</p><p>Just nu är jag mest glad att jag kan springa igen! </p><p>Axeln känns också bättre o bättre, har fortfarande ett rehabprogram jag följer för den. Men känns mycket bättre. Ska tillbaka till sjukgymnast nästa vecka så får vi se vad domen blir!</p>Josefinehttp://www.blogger.com/profile/13310092935483220231noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-7629726858236305290.post-70935233212030348202022-03-23T13:25:00.001+01:002022-03-23T13:25:29.444+01:00Dags att börja öka lite smått igen<p> Har träffat doktor idag och fått klartecken att börja öka lite igen! Vätskan i lungorna verkar vara borta! woho</p><p>firade med ett litet intervallpass på IP.</p><p>uppjogg 10 min sen 15 x 45 sekunder intervaller försökte hålla 6.00 tempo gick rätt bra!</p><p>sen 10 min nerjogg .</p><p>Kändes jättebra att få springa ett riktigt pass igen!</p>Josefinehttp://www.blogger.com/profile/13310092935483220231noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-7629726858236305290.post-47835298043410302382022-03-17T13:51:00.002+01:002022-03-17T13:51:08.244+01:00Battlerope<p> Jag har hittat en ny träningsform som jag har blivit såld på redan från start. Körde mitt andra pass idag. Battle rope. Tuff och rolig träning, och sjukt effektiv. Idag körde jag 8 olika övningar under totalt 25 minuter och jag lovar hela kroppen är slut!! wow vad effektivt och jobbigt. Men som sagt roligt! Så jag kommer köra det som bra komplement till löpningen!</p><p>Igår var jag på gym en timme. Idag körde jag mina rep plus en kortare jogg på drygt 2 km. </p><p><br /></p>Josefinehttp://www.blogger.com/profile/13310092935483220231noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-7629726858236305290.post-88378560188270714252022-03-14T10:03:00.001+01:002022-03-14T10:03:17.247+01:00God morgon måndag!<p> I lördags joggade jag 3 km! woho :) det gick sakta men det gick! sakta sakta!</p><p>Denna måndag har börjat på gymet. 1 km uppjogg på bandet. 30 min styrka, axelrehab och mage, samt 1 km nedjogg på bandet.</p><p>Börjar vänja mig vid att träna på morgonen nu. Det trodde jag nog inte! Men det är så skön start på dagen att ha träningen avklarat innan jobbet! woho!</p>Josefinehttp://www.blogger.com/profile/13310092935483220231noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-7629726858236305290.post-62589327944513894392022-03-11T10:45:00.002+01:002022-03-11T10:45:42.651+01:00sakta på väg tillbaka<p> Startade även denna fredag med att dra till gym direkt efter att ha lämnat barnen!</p><p>1 km pw på bandet för att bli varm. Sen en halvtimme styrka med axel-rehab och mage idag. </p><p>Sen gjorde jag ett litet test på löpbandet, joggade 1 km i 8 min fart. Väldigt lugnt med andra ord. Men det kändes bra, andningen fungerade fint, inga känningar i lungorna vid djupa andetag och pulsen höll sig i "lätt träning"-zonen som sig bör i det låga tempot!</p><p>Det är verkligen framsteg. När jag gjorde senaste testet gick den upp i tröskelzon fast jag hade samma låga tempo! Så sakta men säkert på väg tillbaka! woho!</p><p>I helgen ska det komma fint vårväder med sol och plusgrader så då tänkte jag faktiskt våga mig på en lugn kort jogg ute! yes som jag längtar!!!</p>Josefinehttp://www.blogger.com/profile/13310092935483220231noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-7629726858236305290.post-46047366877108303102022-03-09T10:54:00.002+01:002022-03-09T10:54:48.803+01:00Yes nu så är vi igång igen!<p> Började även denna onsdag med ett pass på gymet direkt efter att ha lämnat barnen.</p><p>Rehab för axeln samt styrka för mage och ben!</p><p>Börjar långsamt känna att kroppen hittar tillbaka. Lång väg kvar innan jag är tillbaka där jag var innan jag fick Covid men börjar känna att det är på väg åt rätt håll. Kroppen börjar svara bättre, jag börjar känna mina muskler igen! Jag orkar ta i mer o mer! Så skönt att vara tillbaka i gym-rutiner!</p><p>Nu är det bara löpningen jag vill tillbaka till också. Tänkte våga testa mig en lugn jogg till helgen!</p>Josefinehttp://www.blogger.com/profile/13310092935483220231noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-7629726858236305290.post-8852837454005737192022-03-07T09:23:00.001+01:002022-03-07T09:23:39.357+01:00Ny vecka!<p> Startade veckan på gymet!<br />Lämna barn på skolan sen direkt till gymet innan jobb. Bra rutin!</p><p>1 km uppvärmning på bandet. 30 min styrka, rehab för axeln och så mage o rygg. Sen avsluta med 1 km på bandet igen. </p><p>Testade att jogga lite idag kändes helt ok. Kanske kanske ska våga ett litet joggpass i mitten av veckan!</p>Josefinehttp://www.blogger.com/profile/13310092935483220231noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-7629726858236305290.post-40095475472205275412022-03-04T11:12:00.001+01:002022-03-04T11:12:02.582+01:00Morgonträning<p> Lämnade barnen på skolan och åkte direkt till gymet. </p><p>1 km pw på bandet. För att bli varm och få lite rörelse. Pulsen håller sig faktiskt stabil under PW, sticker inte för högt :) hurra ett steg i rätt riktning mot att komma igång o jogga igen. </p><p>sen 30 minuter rehabstyrka för axeln. Det är som tidigare sagt ganska tråkigt med rehab men det känns ändå roligt att få vara tillbaka i gymet. </p><p>Avslutade med ytterligare 1 km pw innan det var dags att börja jobba.</p><p>Känner att jag sakta med säkert återhämtar mig. Blir inte längre lika anfådd i trapporna hemma. Pulsen sticker inte lika högt lika ofta. Så det går åt rätt håll! heja heja, sakta sakta så!</p><p><br /></p><p>Solen skiner och jag längtar efter att få springa. Men en sak i taget. Däremot kommer det bli en lunchpromenad allafall!</p><p>Trevlig helg!</p>Josefinehttp://www.blogger.com/profile/13310092935483220231noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-7629726858236305290.post-10316771694307456232022-03-02T09:23:00.003+01:002022-03-02T09:23:18.941+01:00uppdatering<p> Idag fick dagen starta med ett pass på gymet efter att ha lämnat barnen på skolan. </p><p>!0 minuter rask gång på bandet för att bli varm, sen 30 minuter rehabstyrka för axeln och lite mage/rygg övningar.</p><p>Rehab är precis lika tråkigt som det låter, men det är ett måste för jag vill ha tillbaka rörlighet och styrka i axeln som vanligt. </p><p>Gör massa små övningar med ytterst lätta vikter. Men det känns ändå bra i axeln och ger rejält träningsvärk så jag antar jag gör rätt.</p><p>Ska köra 3 pass i veckan och sen tillbaka för ultraljud om 3 veckor. Så får vi se om jag får öka på träningen sen. Ett steg i taget.</p><p>I övrigt fortsätter jag med promenader för att hålla benen igång och samla steg nu när jag inte får springa för lungorna. Jag är glad att jag allafall får och kan gå! Jag bör gå 30-60 minuter o dagen sa doktorn för det hjälper kroppen med syresättningen. Men jag får inte ta i så jag blir för anfådd och helst inte när det är för kallt ute så jag riskerar kyla ner lungorna och få lunginflammation på köpet.. </p><p><br /></p><p>sakta sakta , myrsteg framåt kämpar jag på!</p>Josefinehttp://www.blogger.com/profile/13310092935483220231noreply@blogger.com0