Några dagar kvar till Varvet

Om några dagar står jag på startlinjen till mitt 10:e Göteborgsvarv!

Det som skulle ha blivit min stora comeback. I planen från i höstas stod det "gå för PB" alltså på riktigt, mitt gamla PB på 2.18 inte "efter barnen PB"  Jag hade kommit igång så bra med träningen under hösten och vintern och påbörjade långpassträning med TSM och var riktigt på G

Hängde med 4.45 gruppen ända upp i 18 km och det kändes bra! Shit så taggad jag var! 

Målet var 2.15 på Varvet. Jag var helt övertygad om det. 

Men så kom Covid.. 

En veckas typ förkylning i januari, det var ju inte så farligt.. men bara att jag aldrig blev riktigt frisk sen efter, trött, hängig och anfådd för misnta lilla.. så kom vatten i lungorna, röntgen, läkarbesök, och vila, vila vila.. denna otroligt tråkiga vila.. inte anstränga, inte springa, inte få upp pulsen... efter nån månad kändes det bättre i lungorna, det var lättare att andas och jag fick klartecken att börja träna lite smått! woho.. men nähä den glädjen var kortvarig.. svimmning.. kolapps, ambulans... hej o hå.. hjärtrubbningar.. yay.. 

Inskrivning på hjärklinik, mängder undersökningar, vila vila, rehhab, träna lungor, gå promenad... andas.. 

vadå andas ?? jag vill springa, inte andas!! men men bara lyda doktorns order.

Promenader, längre promenader, snabbare promenader, lätt jogg.. lite längre jogg... och så en vacker dag i mitten av april. ÄNTLIGEN friskskriven, utskriven från hjärtkliniken och doktorns välsignelse att träna på som vanligt igen. Bygg upp konditionen, spring!

Läs,.. mitten av april.. 4 veckor före varvet.. 4 veckor!! Hur mycket hinner man träna upp sig till en halvmara på 4 veckor. Inte mycket.

Beslutet att ställa in maran 4 juni var enkelt.. såå enkelt.. Finns ju inte en chans att komma i närheten.

Men varvet... varvet är mitt absoluta favoritlopp, har alltid varit, kommer alltid att vara, det är en folkfest, det är nåt särskilt.. jag har så mycket minnen och känslor kring varvet. Min allra första stora medalj kom där.. så tankarna går fram o tillbaka. Jag vänder o vrider på alternativen. 
Ställa in.. ska jag göra det.. alltså på riktigt inte åka dit.. 

näää det vill jag verkligen inte!

Två alternativ återstår då.

Försöka träna så gott jag under återstående 4 veckor och bli så snabb jag hinner på den tiden och bara ösa och hoppas på det bsäta. 

Eller åka dit, strunta i tiden, ha roligt. njuta av folkfesten och ta mig runt, få min medalj och sen efteråt lägga upp en ny träningsplan mot nästa mål.

Jag tror nog det har blivit en kombination av dessa två alternativ. Jag har försökt träna så gott jag kan för att vänja kroppen vid lite längre distanser samt öka tempo genom att köra intervaller och andra tempopass.

Insåg tidigt att man inte hinner förbättra sig så mycket på 4 veckor men har ändå fått till några hyfsade halvlånga pass för att kroppen ska få känna av att springa lite längre. 

Försökt pressa lite intervaller för att inte bara lunka runt hela varvet.

Resultatet av upplägget får jag se på lördag.. 

Planen för loppet.. ja jag vet inte riktigt, jag tror jag tänker gå helt på känsla. Låta kroppen bestämma farten och njuta av att vara där i Göteborg och faktiskt kunna ta mig i mål. Jag vet att jag klarar distansen. Inte så snabbt som jag vill men det är sekundärt i detta läge.

Målet är sen länge reviderat från 2.15 till .. ja jag vet inte exakt. viktigast att ta mig i mål såklart men 2.30-2.40 vore väl rimligt. Vi får se hur kroppen mår och reagerar på lördag. 

Medaljen är målet, min 10:e Varvet-medalj. Den ska bärgas. 

Sen, efter det, då kommer jag börja träna mer strukturerat igen mot nya mål. Mot ett PB på halvmaran, mot att kunna springa en mara igen. Drömmer om att få starta i ultralopp igen också i framtiden.

Men en sak i taget. 

Först varvet på lördag och jag blundar och slår dövörat till alla som säger "du borde inte springa när du inte är tränad för det ordentligt" eller "vad är det för vits att springa när du vet att du inte har en chans på PB" eller liknande kommentarer.  Tro mig, jag VET att jag inte har chans på PB. Jag har klara orsaker till det och jag springer inte för PB den här gången. Jag springer för att det är roligt! Jag älskar Göteborgsvarvet. Stämningen, folkfesten och glädjen.. varje gång jag springer in på arenan i slottskogen så får jag vingar,, jag ryser o skakar och gråter när jag korsar mållinjen, oavsett om jag gör det på 2.15 eller 3 timmar. 

Ett annat lopp hade jag kanske ställt in pga att jag inte är tillräckligt bra tränad. Men inte varvet.

Varvet springer jag för min skull för att jag älskar det helt enkelt! Frågor på det!?