fredag, maj 27, 2022

Sätta nya mål!

 Det är jättesvårt att sätta nya mål tycker jag nuförtiden.

Då för 10-15 år sen när jag sprang mycket mer, längre och snabbare tyckte jag att jag alltid hade nya mål direkt efter utsatta lopp var klara, så laddade jag om och tränade till nästa osv.

Nu har det blivit omstart på omstart och nu när jag äntligen är igång och springer regelbundet har jag svårt med att sätta mål tycker jag. Vet inte riktigt varför, om det är motivationen som brister eller om det är för att alla mina gamla PB känns så avlägsna liksom. 

Jag är numer 2 barnsförälder med betydligt mindre tid till att träna och 10 kg extra på kroppen, som sitter som berget och bara inte vill försvinna hur mycket jag än försöker. 
Så att komma tillbaka till mina gamla PB känns som väldigt orimliga mål i dagsläget och det känns lite underligt att sätta mål som är sämre än PB liksom.. jag vet inte.  Jag vill springa, jag mår bra av det, jag älskar det! Och jag älskar att springa lopp! Den känslan är svårslagen. Men det är just nu svårt med målbilden.

Jag vet att jag vill springa marathon igen, och så småningom Ultra. Samtidigt vill jag bli snabbare på milen och halvmaran. Jag vet ju att det är väldigt svårt att träna till alla distanser samtidigt.. men jag kan liksom inte välja vad jag vill satsa på. 

Den glädje jag kände när jag sprang in på slottsskogens arena förra lördagen.. wow.. gåshud.. Hela kroppen längtar efter att få göra det igen.  Men vilka lopp ska jag springa, och hur långa ? 

Ska jag satsa på att bli snabbare på de korta distanserna först och se gå på de längre, eller ska jag strunta i snabbheten och istället fokusera på att öka distanser.. Jag vet ju att jag klarar att springa långt om jag springer sakta.. 

Mycket att fundera på inför hösten. Men en sak i taget. Medaljen från varvet hänger i hyllan i hallen och påminner mig varje dag om att jag är på väg tillbaka. 

Efter att ha träffat klubbkamrater i lördags efter varvet så är jag så sugen att börja träna med klubben igen. Kanske dags att ta tag i det. Köra riktig kvaliteträning med klubben och få upp lite tempo i kroppen och lite motivation och pepp! Samtidigt är jag livrädd att göra det.. huvaligen.. springa där med de snabbisarna, jag kommer inte hänga med på uppvärmingen ens .. nåväl.. en sak i taget. Om jag ska göra det så blir det efter sommaren och då hinner jag träna lite mer först :)

För alltid IF Linnéa i mitt hjärta!


tisdag, maj 24, 2022

Vårruset

 Endast 2 dagar efter varvet var det dags att dra på sig en ny nummerlapp. 

På jobbet hade tjejerna dragit ihop ett lag och ville ha mig med. Jag hade redan tidigt förvarnat att jag kommer vara trött o sliten eftersom jag springer varvet 2 dagar innan. Men det är en rolig grej så självklart ställer jag upp. 

Jag åkte in till stan med tanken att jogga/gå för att få ur lite slagg ur de stela benen och tänkte att runt 40 minuter kan jag väl unna mig att slappa runt. 

Starten gick och jag rycktes med av alla tjejerna runtomkring. Första 500 meterna kändes lite stapplande och stelt, men det släppte sen och jag sprang vidare. Blev förvånad över den lätta känslan i kroppen och att jag kom runt på under 35 minuter, det vill säga 7.00-tempo och på vad som kändes oförskämt pigga ben!

Och nu efteråt känns benen inte alls lika stela och stappliga som innan så det var väl en bra återhämtningsjogg :) För övrigt en trevlig kväll med kollegorna på soldränkta djurgården!

måndag, maj 23, 2022

Göteborgsvarvet 2022!

 Ja nu var det dags alltså, äntligen få springa live i Göteborg igen efter 3 års väntan!


Jag hade bokat ett tåg för att komma ner på eftermiddagen på fredagen i god tid för att hinna hämta nummerlapp Men ett par dagar innan fick jag veta av SJ att detta tåg blivit inställt så jag fick boka om och då fanns inte så många tåg att välja på och på själva resedagen blev det dessutom förseningar så jag var inte framme i Göteborg förrän kl 21 på fredagkvällen och då fanns ingen tid att hinna hämta nummerlappen. Checkade in på hotellet, tog en liten lugn promenad och försökte somna tidigt. 

På lördagens förmiddag öste regnet ner och det var inte så lockande att bege sig ut till Slottskogen men bara att göra. Hämtade nummerlappen och dröjde mig kvar inne på expot så  länge jag kunde för att slippa stå ute i regnet. Såg eliten starta och gå i mål.. sen började det bli dags för mig att gå till startfållan och lagom till dess slutade det att regna :) yay!

Starten gick och jag hade redan innan bestämt mig att inte låta mig rusa iväg. jag hade sikte på att försöka hålla ett jämnt 7.30-tempo loppet igenom.

Jag försökte att bara följa kroppens känsla och inte titta på klockan. Njöt av stämningen i parken, all publik so hejade, gjorde high five med så många barn jag kunde och bara sprang och njöt av att kunna springa! Det är ju lite trixigt första kilometrarna till bron. En del uppförsbackar och tvära svängar. Men jag sprang på i mitt lugna tempo. Stigningen upp till bron kändes inte så tuff som jag vill minnas den men kan ju bero på min lugna öppning. Jag malde på uppför bron och rullade nerför och blickade ut över stan. Härligt mäktig känsla att se bandet av löpare både framför och bakom mig. På Hisingen är det platt så tempot blev något högre men jag pressade inte utan rullade på. Jag vill hålla hela vägen. Vill inte behöva gå sista fem för att jag tagit i för hårt. 

Planen höll bra och det kändes som att Hisingen gick snabbt i år och jag var på nya bron. Det var betydligt skönare att springa än den gamla. Denna var mycket lägre, inte alls lika tuff stigning och även utförslöpan var skönare då den inte heller var lika brant. Mina lår gillade det, för annars får jag ofta krampkänning när det går för brant utför. 

Avenyn var seg i vanlig ordning, här hade jag en liten svacka, det kändes som det gick mycket långsammare än enligt plan men jag lyckades ändå hålla hyfsat jämnt tempo. Bara mala på och njuta av allt folk! Vilken bra ide av arrangörerna att blåsa upp storleken på namnet på nummerlappen istälet för siffrorna. Överallt hörde jag mitt namn ropas och det gav sån pepp och energi! Efter vändningen på avenyn började jag känna i hela kroppen att det här skulle gå vägen! Visst är sista kilometerna tuffa men jag hade hållt mig till planen, inte pressat så bara fortsätta så!

Rätt var det var så var jag inne i slottskogen igen och passerade 20-mattan. Då bestämde jag mig för att tillåta mig att öka sista. Så sista kilometern blev den snabbaste på hela loppet. Pang bara rakt in i mål :)

Tiden blev blygsamma 2.42 men det är ändå min 4e snabbaste varvettid. och mina kilometertider pendlade mellan 7.30-7-50 och snittade 7.35. Jag behövde inte gå nånting, höll mig springandes. 

Min 10:e varvetmedalj är bärgad. Efter mina omständigheter under den här våren är jag jätteglad och nöjd och stolt över min insats. Men nästa år, då jäklar ska jag ha revansch. Om jag bara får hålla mig frisk så ska jag gå för PB då! Så det så! :)

tisdag, maj 17, 2022

3 dagar kvar

 Idag fick det bli en lätt lunchfemma.

Vill inte köra några hårda pass nu sista veckan innan varvet men heller inte låta benen stumna till så en femma fick det bli, helt utan tempokrav.

Börjar försöka ladda nu ändå för att faktiskt springa varvet på lördag! Äntligen. Det är tre år sen sist jag sprang över mållinjen i slottssskogen. 2020 blev det inte av alls och 2021 sprang jag digitalt, hemma här i kvarteret.

Vägen har varit minst sagt krokig detta år, men på lördag är det dags. 

Jag försöker förbereda mig både fysiskt och psykiskt men tycker det är svårt att veta hur jag ska lägga upp loppet. Vanligtvis har jag en ganska bra plan innan start. Men på grund av så mycket missad träning i år så har jag inte tillräckligt bra koll på kroppens reaktioner på så långa pass. Så det gör det väldigt svårt att planera. 

Jag har ju sprungit banan många gånger förut så jag vet vad som väntar. Det är andra bron som är ny för i år. Har inte läst nåt om hur den står sig mot den gamla. Men jag utgår från gamla bansträckningen som jag känner till iallafall när jag försöker lägga upp strategi.

Första 3-4 km är alltid trixiga, ut genom slottsskogen på små slingriga cykelbanor, tusentals löpare som trängs. Det är alltid ryckigt och svårt att hitta bra tempo egentligen ända fram till första bron tycker jag. Men sen brukar det glesa ut och lossna lite. Brukar försöka behärska mig lite första uppförslutet på bron, inte gå, men heller inte spurta utan försöka hålla marschfart! väl uppe så väntar en skön lång utförslöpa där man bara kan rulla nerför och "vila" lite. Sen väntar platta Hisingen, där brukar jag alltid pressa temot lite så gott jag kan inför andra bron. Sen brukar det kunna kännas tungt längs avenyn för det lutar svagt uppför hela tiden. Men efter vändningen vid Poseidon vet man att det "bara" är hemvägen kvar. Men det kan vara nog så tufft. Beroende på hur tufft jag gått på Hisingen så brukar det finnas lite kraft kvar att öka här. Och sista kilometern i Slottsskogen går sen på ren vilja och endorfiner. Väl inne på banorna så är det bara att spurta, allt ska ut! och flyga över mållinjen! :)

På lördag får vi väl se hur det går. Det känns som det kommer inte helt att funka med mitt vanliga upplägg. Jag kommer behöva spara lite på krafterna så att pressa på Hisingen känns dumt för jag kommer behöva krafterna sista femman, min kropp är alltför ovan med långa pass nu efter den här våren.

Det blir nog att bara springa på känsla. Jag funderar faktiskt på att strunta i klockan. För att bara lyssna på kroppen. Men vi får se. Jag är ju lite beroende av den så kommer nog inte kunna släppa den helt.

Nåväl 3 dagar kvar, målet är målet, medaljen och känslan att korsa mållinjen. Snabb får jag bli senare!

måndag, maj 16, 2022

Några dagar kvar till Varvet

Om några dagar står jag på startlinjen till mitt 10:e Göteborgsvarv!

Det som skulle ha blivit min stora comeback. I planen från i höstas stod det "gå för PB" alltså på riktigt, mitt gamla PB på 2.18 inte "efter barnen PB"  Jag hade kommit igång så bra med träningen under hösten och vintern och påbörjade långpassträning med TSM och var riktigt på G
Hängde med 4.45 gruppen ända upp i 18 km och det kändes bra! Shit så taggad jag var! 
Målet var 2.15 på Varvet. Jag var helt övertygad om det. 

Men så kom Covid.. 
En veckas typ förkylning i januari, det var ju inte så farligt.. men bara att jag aldrig blev riktigt frisk sen efter, trött, hängig och anfådd för misnta lilla.. så kom vatten i lungorna, röntgen, läkarbesök, och vila, vila vila.. denna otroligt tråkiga vila.. inte anstränga, inte springa, inte få upp pulsen... efter nån månad kändes det bättre i lungorna, det var lättare att andas och jag fick klartecken att börja träna lite smått! woho.. men nähä den glädjen var kortvarig.. svimmning.. kolapps, ambulans... hej o hå.. hjärtrubbningar.. yay.. 
Inskrivning på hjärklinik, mängder undersökningar, vila vila, rehhab, träna lungor, gå promenad... andas.. 
vadå andas ?? jag vill springa, inte andas!! men men bara lyda doktorns order.
Promenader, längre promenader, snabbare promenader, lätt jogg.. lite längre jogg... och så en vacker dag i mitten av april. ÄNTLIGEN friskskriven, utskriven från hjärtkliniken och doktorns välsignelse att träna på som vanligt igen. Bygg upp konditionen, spring!

Läs,.. mitten av april.. 4 veckor före varvet.. 4 veckor!! Hur mycket hinner man träna upp sig till en halvmara på 4 veckor. Inte mycket.
Beslutet att ställa in maran 4 juni var enkelt.. såå enkelt.. Finns ju inte en chans att komma i närheten.

Men varvet... varvet är mitt absoluta favoritlopp, har alltid varit, kommer alltid att vara, det är en folkfest, det är nåt särskilt.. jag har så mycket minnen och känslor kring varvet. Min allra första stora medalj kom där.. så tankarna går fram o tillbaka. Jag vänder o vrider på alternativen. 
Ställa in.. ska jag göra det.. alltså på riktigt inte åka dit.. 
näää det vill jag verkligen inte!
Två alternativ återstår då.
Försöka träna så gott jag under återstående 4 veckor och bli så snabb jag hinner på den tiden och bara ösa och hoppas på det bsäta. 
Eller åka dit, strunta i tiden, ha roligt. njuta av folkfesten och ta mig runt, få min medalj och sen efteråt lägga upp en ny träningsplan mot nästa mål.

Jag tror nog det har blivit en kombination av dessa två alternativ. Jag har försökt träna så gott jag kan för att vänja kroppen vid lite längre distanser samt öka tempo genom att köra intervaller och andra tempopass.
Insåg tidigt att man inte hinner förbättra sig så mycket på 4 veckor men har ändå fått till några hyfsade halvlånga pass för att kroppen ska få känna av att springa lite längre. 
Försökt pressa lite intervaller för att inte bara lunka runt hela varvet.

Resultatet av upplägget får jag se på lördag.. 
Planen för loppet.. ja jag vet inte riktigt, jag tror jag tänker gå helt på känsla. Låta kroppen bestämma farten och njuta av att vara där i Göteborg och faktiskt kunna ta mig i mål. Jag vet att jag klarar distansen. Inte så snabbt som jag vill men det är sekundärt i detta läge.

Målet är sen länge reviderat från 2.15 till .. ja jag vet inte exakt. viktigast att ta mig i mål såklart men 2.30-2.40 vore väl rimligt. Vi får se hur kroppen mår och reagerar på lördag. 

Medaljen är målet, min 10:e Varvet-medalj. Den ska bärgas. 
Sen, efter det, då kommer jag börja träna mer strukturerat igen mot nya mål. Mot ett PB på halvmaran, mot att kunna springa en mara igen. Drömmer om att få starta i ultralopp igen också i framtiden.

Men en sak i taget. 

Först varvet på lördag och jag blundar och slår dövörat till alla som säger "du borde inte springa när du inte är tränad för det ordentligt" eller "vad är det för vits att springa när du vet att du inte har en chans på PB" eller liknande kommentarer.  Tro mig, jag VET att jag inte har chans på PB. Jag har klara orsaker till det och jag springer inte för PB den här gången. Jag springer för att det är roligt! Jag älskar Göteborgsvarvet. Stämningen, folkfesten och glädjen.. varje gång jag springer in på arenan i slottskogen så får jag vingar,, jag ryser o skakar och gråter när jag korsar mållinjen, oavsett om jag gör det på 2.15 eller 3 timmar. 

Ett annat lopp hade jag kanske ställt in pga att jag inte är tillräckligt bra tränad. Men inte varvet.

Varvet springer jag för min skull för att jag älskar det helt enkelt! Frågor på det!?



måndag, april 25, 2022

Premiärhalvan!

 I lördags var det dags för premiärhalvan på Djurgården i Stockholm!

Eftersom jag varit sjuk efter covid och missat över 2 månaders träning så hade jag inga höga ambitioner eller förväntningar. Jag ville bara klara distansen, ta mig i mål och få medaljen och jag visste att det skulle bli tufft. 

Och tufft blev det minsan! Första 5 km gick för snabbt :) men det är som vanligt, jag var pigg, glad och taggad! Så låg tom under 7-tempo. Men så tänkte jag att fan jag har ju ingen press idag så jag låter benen bestämma. Andra femman gick i 7.20 tempo vilket är mer lagom!

Vädret var väldigt omväxlande, mulet, soligt, blåsigt och lite duggregn turades om. 

Första milen försvann rätt snabbt och jag kände mig pigg. 

Men sen gick det ganska snabbt utför och jag märker helt klart av avsaknaden av långpass. Redan efter 13 började tempot sjunka och jag hade svårt att motivera mig. Efter 15 kändes det som att hela kroppen la av. Den ville inte mer. Ingen kraft i benen, ingen styrsel alls i stegen. Det var bara ren vilja som satte fötterna framför varandra och i någolunda styrfart tog mig framåt. 

Sista femman var bara plåga. Hade jag inte varit så envis hade jag klivit av för det var inte roligt. Men jag hade bestämt mig att i mål skulle jag. Kändes ju som att tiden ändå kvittade eftersom detta var ett träningspass inför varvet. Jag behöver distanserna. Så länge jag klarar maxtiden så kör jag på. 

Maxtiden var 3 timmar. Jag kom i mål på 2.45

ingen tid alls att skryta med men jag är ändå glad att jag tog mig i mål. Det visar att jag har kvar min största styrka ändå.. mitt pannben, som gör att jag kan plocka fram det allra sista ur kroppen ändå :)

Ska försöka få några långpass till innan varvet så det förhoppningsvis inte blir lika plågsamt på slutet!

tisdag, april 19, 2022

Det går framåt

 Sprang långpass i söndags, hela 15 km. Det är längsta passet sen innan jag blev sjuk i Covid i januari. Så hoppet om varvet lever helt klart. Däremot är det ytterst oklart om hurvida jag kommer ställa mig på startlinjen på  marathon i juni. Jag har gjort det otränad en gång förut och det är fasen inte roligt. Nåväl en sak i taget. 

Har varit hos sjukgymnasten med min axel igen och fick beröm för jag har kämpat på så bra med min rehab, heja mig så nu får jag börja öka lite på styrkan igen. Det känns bra.

Drog till gymet på lunchen idag och körde ett tufft överkroppspass bara därför :) samt mage såklart!

Skulle väl egentligen ha sprungit idag men benen är fortfarande lite sega efter långpasset i söndags så de får vila tills imorgon!