Promenadvecka

 Japp som titeln säger så blir den här veckan promenadvecka. Dels är det väldigt varmt och kvavt, dels har jag känt mig hängig och sliten efter Göteborgsvarvet och mina järnvärden har varit väldigt låga. Så nu blir det extra järn, extra fokus på bra kost och återhämtning. Långa sköna kvällspromenader är inte heller fel. Men jag ser fram emot att börja smyga igång löpningen igen nästa vecka!

Nytt försök :)

Jaha det gick ju sådär bra att väcka bloggen, två månader sen senaste inlägget. Men nu så ska det bli bättre.

Jag sprang mitt livs första Backyard 4:e maj och det gick inte alls så bra som jag hade hoppats. Jag hade sagt till mig själv att minst 3 varv blir ett bra långpass men drömde om 7 varv för att nå Ultra distans.

Men, dels blev det väldigt varmt så var jobbigt i värmen. Men det främsta för mig var banan! Dum som jag var hade jag inte rekat banan, jag hade utgått från att det skulle vara cykel/gångbana någolunda flack stadsmiljö. Men Tji fick jag. Första km var grus, inte så farligt men lite ovant. Men sen, vek vi av uppåt. På stigar upp på en höjd, det var många höjdmeter och ojämnt underlag, rötter och stenar och på ett ställe upp över en bergsknalle. Jag som är van asfaltslöpare fick det väldigt tufft här, dels är mina anklar rätt sköra så jag får lätt ont om jag trampar snett eller sätter fötterna fel, sen var det väldigt mycket uppför!! Så det blev en hel del gång uppför, vilket tog ner tempot och minskade mina marginaler rejält.

Första varvet tog 54 minuter, jag var helt slut när jag kom runt, men hann få ner pulsen, satt lite med fötterna högt och drack mycket. Andra varvet blev en pina, värmen i kombination med stigningarna blev för mycket. Jag fick skyhög puls och hjärtklappning på väg uppför på andra varvet.. när man sen skulle ner så var det trappor! Så jag var nära att falla flera gånger. Varför har man trappor på ett löplopp???

Jag kämpade mig i mål andra varvet på 58 minuter, jag hann knappt sätta mig i min stol förrän det ropades ut 1 minut till start. Pulsen var skyhög, jag var tokvarm och kände mig svimfärdig, inte en chans att hinna få ner puls och börja om ett varv till.. så jag satt kvar...

Jag gillar verkligen upplägget Backyard, men jag måste bli lite snabbare så jag har bättre marginaler samt hitta ett annat backyard som inte är så svårsprunget. När jag gjorde upp min plan så utgick jag från den tiden jag springer 6,7 på min vanliga asfaltsrunda hemma, det går inte att jämföra. 

Två helger senare var det dags för Göteborgsvarvet, ett av mina absoluta favoritlopp! 

Jag insåg tidigt att det inte var nån ide att springa snabbt. Pga värmen. Det slog till och blev 27 grader i skuggan, solen gassade, inte ett moln nånstanns. Jag tog det lugnt redan från start, joggade, stannade vid varje station och drack en mugg och hällde en över huvudet, sprang igenom alla duschar längs vägen och sänkte farten så fort jag blev för ansträngd i värmen. Ambulansen började tidigt att köra fram och tillbaka och jag läste efteråt att många försts till sjukhus, många kollapser, två hjärtstopp och tragiskt nog ett dödsfall. 
Så jag struntade i tiden och fokuserade på att njuta av folkfesten, gjorde massa high fives, hälsade på publiken och tog det lugnt. Kom i mål, fick min medalj och åkte hem! 

Nu har jag inga lopp inplanerade förrän till hösten.

Sommaren ska ägnas åt att ha full fokus på viktminskning. 85 kg att släpa runt på i göteborg var en rejäl ögonöppnare, det håller inte. Jag är tung, seg, långsam och kroppen börjar klaga, rygg, knän och höfter. Jag har inga ambitioner att nånsin bli en snabb löpare, men jag vill hålla, hålla att springa långt.

Så nu kommer jag fokusera mindre på löpning och mer på viktminskning under juni juli och augusti. Målet är att tappa 10-15 kg och sen ta upp löpträningen på allvar igen till hösten!

Så får vi se hur det går! Men jag har långsiktiga planer!

Jag tog ju min första stjärna i Berlin förra hösten, till våren 2025 väntar nummer två!!

Dags att väcka bloggen igen!

 Japp ni läste rätt. Nu ska bloggen få vakna!

2024 är i full gång. Under 2023 var målet att ta mig runt mitt första marathon på 10 år. Det lyckades jag med i Berlin. På blygsamma 6.20 kämpade jag mig i mål! Det kändes som den största vinsten nånsin. 

Efter 2 barn, giftstruma, cellgifter, Svår Covid, vätska i lungorna, hjärtrytmrubbning osv.. 

Så var det en stor vinst att få springa över mållinjen och återigen få vara marathonlöpare! Det var så stort, så magiskt, tårarna sprutade och jag kände mig så lycklig i flera veckor efter!

Men nu har den glädjen lagt sig och livet går vidare :) Så det är dags för nya mål!

Nu är igång med träningen igen på riktigt och målet nu, att bli smidigare, starkare, något lättare och kunna springa snabbare och längre!

Nästa mål är att testa Backyard Ultra. Det har jag aldrig gjort förut.

Alltså, banan är 6,7 km och det är ny start varje ny timme. Får väl se hur många varv jag pallar med. 

4:e maj går loppet och fram till dess ska jag träna så mycket jag kan!

Parallellt med löpträning har jag börjat träna styrka för att kroppen ska bli starkare och min förbränning öka då jag vill minska 10 kg i vikt. Så det är en balansgång att få ihop alla olika sorters träning. Och samtidigt tänka på vad jag äter. Har ökat mitt proteinintag väsentligt och hoppas på effekt av det!

Nu är det bara att ösa på!

Igång igen

 Ja nu är jag igång igen. En hel vecka behövde kroppen verkligen vila. Jag var så trött, kände mig väldigt utmattad och konstant hungrig så lyssnade på kroppen och lät den vila. Sprang inte en meter på en hel vecka. Tog en del lugna promenader bara. 

Andra veckan började jag köra några lugna joggingpass igen och lite styrketräning. Fortfarande seg och tung känsla i kroppen men blev några lugna joggar. 

Nu 3:e veckan är jag igång igen. Börjat köra lite kvalitepass igen och kroppen känns helt återhämtad. Nu är jag verkligen redo för tuffare pass igen. Jag kände verkligen att jag ville lyssna på kroppen och ge den tid. Det var en stoor bedrift och urladdning att genomföra marathon i berlin så nu fick kroppen välbehövlig vila. 

Nu är jag taggar mot nästa mål!

Tomt

 Det har gått en vecka sen jag korsade mållinjen i Berlin! Första två dagarna var jag bara så glad och nöjd och mös av att känna värken i kroppen eftersom den påminde mig om min stora bedrift. Konstant hungrig har jag ätit allt jag velat. Men nu har det gått en vecka. Kroppen känns tom. Jag känner mig sliten fortfarande, inte minsta sugen på att springa. Det känns verkligen som ett anitklimax såhär veckan efter. Luften gick verkligen ur mig. Försöker hitta motivation att komma igång igen men det är inte lätt. Känner mig konstant trött och urlakad. vill mest bara ligga på soffan, vila, sova och äta. Men jag hoppas det vänder snart, jag vill hitta tillbaka! mot nya mål!

I did it!!!!!!!! Jag klarade det, jag har gjort det!!! Jag är en marathonlöpare!!

 Jag är bara så sjukt jäkla nöjd att jag tog mig i mål :)

Eftersom jag är en långsamlöpare så hade jag som primärt mål att inte fastna i repen!
Första halvan gick galant, jag var pigg o alert och benen pinnade på! Vilket jäkla lopp! vilken upplevelse, massa folk på gatorna och man blev liksom framburen av alla heja-rop! Att ha Sweden-linne var ett grymt bra tips jag fick för jag hörde folk ropa längs vägen!
Var tvungen att ta ett toastopp halvvägs för jag hade druckit lite för mycket innan start. Vid 35 tvärdog låren.
Jag var pigg i övrigt så hade en bra energiplan men låren bara stumnade. Jag fick kämpa för att fortsätta jogga. Massa folk gick omrking mig men jag vågade inte börja gå för då hade jag inte klarat börja springa igen så jag tvingade mig själv att hålla mig joggandes, även om det gick sakta så fortsatte jag jogga och joggade om folk som gick hela tiden så det gav extra pepp att orka fortsätta. Jag klarade repet vid 38 med 20 minuters marginal, det gav också extra pepp.
Sen var det tufft, 38-40 kändes hur långt som helst, fan kom igen 40-mattan liksom. Vid 40mattan nästan grät jag! och då står en kille där med en stor skylt "smile, you paid for this" då bröt jag ut i asgarv och fick massa applåder, många känslor som går genom kroppen under en mara :)
Jag orkade öka farten liten och plötsligt svängde man inte på Unter den Linden och såg BrandenBurger Tour! Då jäklar kom jävulen i mig och jag "spurtade" in mellan pelarna och upp på målrakan. Trots att jag är så långsam så var det fortfarande fullt med folk kvar. jag är van att publiken har gått hem :) Men nu stod ju folk kvar, och hejade och ropade och det var fortfarande massa löpare omkring mig. Vilken jäkla upplevelse!! Jag hörde mitt namn överallt och GO GO sweden, och you can do it.. och jag bars fram av folkets jubel hela vägen in i mål och tårarna sprutade och det kändes som jag flög över mattan!! HEEELT jäkla galet så jag och nöjd jag är!!!!!
tänk att jag höll mig joggandes, jag gick ingenting förutom det korta toabesöket halvvägs. Jag höll mig joggandes i över 6 timmar.
6.20 blev officiella tiden.
det är väl skitdåligt tycker många som springer mycket , snabbt och långt.
MEN då får ni tycka det, för mig var det en jävla bedrift och jag är så sjukt stolt!!! Jag gjorde det fanimej!!!

Korta snabba intervaller

 Japp så stod det på schemat för tisdagen. 15 minuter lugn uppvärmning följt av 10 x 60 sekunder snabba intervaller. 

Jag upplevde en lätt känsla i kroppen! Jag sprang snabbt på intervallerna och fick upp pulsen högt men det kändes inte så jobbigt i kroppen! fantastiskt skön känsla!
Brände av mina 10 intervaller och avslutade den sista snabbast och med känslan att jag hade kunnat ta nån till! Det var en skön positiv känsla att ha efter passet och ta med sig vidare i veckan. 

Nu står det löpvila på programmet närmsta dagarna. Kommer promenera en del och kanske lite överkroppsstyrka men benen ska få vila. De kommer få så de tål ändå sen till helgen.. 

som närmar sig med stormsteg och jag är skitnervös!! Men det ska också bli roligt!