3 dagar kvar

 Idag fick det bli en lätt lunchfemma.

Vill inte köra några hårda pass nu sista veckan innan varvet men heller inte låta benen stumna till så en femma fick det bli, helt utan tempokrav.

Börjar försöka ladda nu ändå för att faktiskt springa varvet på lördag! Äntligen. Det är tre år sen sist jag sprang över mållinjen i slottssskogen. 2020 blev det inte av alls och 2021 sprang jag digitalt, hemma här i kvarteret.

Vägen har varit minst sagt krokig detta år, men på lördag är det dags. 

Jag försöker förbereda mig både fysiskt och psykiskt men tycker det är svårt att veta hur jag ska lägga upp loppet. Vanligtvis har jag en ganska bra plan innan start. Men på grund av så mycket missad träning i år så har jag inte tillräckligt bra koll på kroppens reaktioner på så långa pass. Så det gör det väldigt svårt att planera. 

Jag har ju sprungit banan många gånger förut så jag vet vad som väntar. Det är andra bron som är ny för i år. Har inte läst nåt om hur den står sig mot den gamla. Men jag utgår från gamla bansträckningen som jag känner till iallafall när jag försöker lägga upp strategi.

Första 3-4 km är alltid trixiga, ut genom slottsskogen på små slingriga cykelbanor, tusentals löpare som trängs. Det är alltid ryckigt och svårt att hitta bra tempo egentligen ända fram till första bron tycker jag. Men sen brukar det glesa ut och lossna lite. Brukar försöka behärska mig lite första uppförslutet på bron, inte gå, men heller inte spurta utan försöka hålla marschfart! väl uppe så väntar en skön lång utförslöpa där man bara kan rulla nerför och "vila" lite. Sen väntar platta Hisingen, där brukar jag alltid pressa temot lite så gott jag kan inför andra bron. Sen brukar det kunna kännas tungt längs avenyn för det lutar svagt uppför hela tiden. Men efter vändningen vid Poseidon vet man att det "bara" är hemvägen kvar. Men det kan vara nog så tufft. Beroende på hur tufft jag gått på Hisingen så brukar det finnas lite kraft kvar att öka här. Och sista kilometern i Slottsskogen går sen på ren vilja och endorfiner. Väl inne på banorna så är det bara att spurta, allt ska ut! och flyga över mållinjen! :)

På lördag får vi väl se hur det går. Det känns som det kommer inte helt att funka med mitt vanliga upplägg. Jag kommer behöva spara lite på krafterna så att pressa på Hisingen känns dumt för jag kommer behöva krafterna sista femman, min kropp är alltför ovan med långa pass nu efter den här våren.

Det blir nog att bara springa på känsla. Jag funderar faktiskt på att strunta i klockan. För att bara lyssna på kroppen. Men vi får se. Jag är ju lite beroende av den så kommer nog inte kunna släppa den helt.

Nåväl 3 dagar kvar, målet är målet, medaljen och känslan att korsa mållinjen. Snabb får jag bli senare!