Göteborgsvarvet 2022!

 Ja nu var det dags alltså, äntligen få springa live i Göteborg igen efter 3 års väntan!

Jag hade bokat ett tåg för att komma ner på eftermiddagen på fredagen i god tid för att hinna hämta nummerlapp Men ett par dagar innan fick jag veta av SJ att detta tåg blivit inställt så jag fick boka om och då fanns inte så många tåg att välja på och på själva resedagen blev det dessutom förseningar så jag var inte framme i Göteborg förrän kl 21 på fredagkvällen och då fanns ingen tid att hinna hämta nummerlappen. Checkade in på hotellet, tog en liten lugn promenad och försökte somna tidigt. 

På lördagens förmiddag öste regnet ner och det var inte så lockande att bege sig ut till Slottskogen men bara att göra. Hämtade nummerlappen och dröjde mig kvar inne på expot så  länge jag kunde för att slippa stå ute i regnet. Såg eliten starta och gå i mål.. sen började det bli dags för mig att gå till startfållan och lagom till dess slutade det att regna :) yay!

Starten gick och jag hade redan innan bestämt mig att inte låta mig rusa iväg. jag hade sikte på att försöka hålla ett jämnt 7.30-tempo loppet igenom.

Jag försökte att bara följa kroppens känsla och inte titta på klockan. Njöt av stämningen i parken, all publik so hejade, gjorde high five med så många barn jag kunde och bara sprang och njöt av att kunna springa! Det är ju lite trixigt första kilometrarna till bron. En del uppförsbackar och tvära svängar. Men jag sprang på i mitt lugna tempo. Stigningen upp till bron kändes inte så tuff som jag vill minnas den men kan ju bero på min lugna öppning. Jag malde på uppför bron och rullade nerför och blickade ut över stan. Härligt mäktig känsla att se bandet av löpare både framför och bakom mig. På Hisingen är det platt så tempot blev något högre men jag pressade inte utan rullade på. Jag vill hålla hela vägen. Vill inte behöva gå sista fem för att jag tagit i för hårt. 

Planen höll bra och det kändes som att Hisingen gick snabbt i år och jag var på nya bron. Det var betydligt skönare att springa än den gamla. Denna var mycket lägre, inte alls lika tuff stigning och även utförslöpan var skönare då den inte heller var lika brant. Mina lår gillade det, för annars får jag ofta krampkänning när det går för brant utför. 

Avenyn var seg i vanlig ordning, här hade jag en liten svacka, det kändes som det gick mycket långsammare än enligt plan men jag lyckades ändå hålla hyfsat jämnt tempo. Bara mala på och njuta av allt folk! Vilken bra ide av arrangörerna att blåsa upp storleken på namnet på nummerlappen istälet för siffrorna. Överallt hörde jag mitt namn ropas och det gav sån pepp och energi! Efter vändningen på avenyn började jag känna i hela kroppen att det här skulle gå vägen! Visst är sista kilometerna tuffa men jag hade hållt mig till planen, inte pressat så bara fortsätta så!

Rätt var det var så var jag inne i slottskogen igen och passerade 20-mattan. Då bestämde jag mig för att tillåta mig att öka sista. Så sista kilometern blev den snabbaste på hela loppet. Pang bara rakt in i mål :)

Tiden blev blygsamma 2.42 men det är ändå min 4e snabbaste varvettid. och mina kilometertider pendlade mellan 7.30-7-50 och snittade 7.35. Jag behövde inte gå nånting, höll mig springandes. 

Min 10:e varvetmedalj är bärgad. Efter mina omständigheter under den här våren är jag jätteglad och nöjd och stolt över min insats. Men nästa år, då jäklar ska jag ha revansch. Om jag bara får hålla mig frisk så ska jag gå för PB då! Så det så! :)