Om det är nåt jag avskyr så är det att behöva bryta pass. Det känns alltid som ett stort misslyckande. Men ibland är det ju bara så. 

Igår kväll skulle jag ut o ta en sista lugn jogg innan helgens äventyr.

Men jag hann inte mer än en km så började vaderna värka och krampa. Jag var tvungen att avbryta och linka hem. Väl hemma upptäckte jag att båda vaderna var rejält svullna, hårt spända och gjorde så ont att jag knappt tog mig uppför trappen!

Jag misstänker att det är värmen som plötsligt slagit till här. Senaste dagarna har varit rejält varmt och varmare ska det bli. 

Jag försöker nu att vätska upp mycket, dricker mycket vatten, resorb och tar extra magnesium. Masserar och stretchar och vilar.. 

Det känns lite bättre idag men långt ifrån bra. Det gör inte längre ont när jag går men vaderna är stela och tunga och att springa känns verkligen inte aktuellt.

jag har två dagar kvar till tävlingen och när jag ska springa min första sträcka kommer det vara över 30 grader varmt.. det känns jobbigt men jag kan inte göra mer än mitt bästa, försöka förbereda mig så gott det går. Men jag måste få buk med vaderna först. annars kan jag ju inte springa alls!