v.5 och PLUSGRADER!!!

Vecka 5 har förflutit såhär:

Måndag: 30 minuter roddmaskin, 6,2 km + 10 minuter styrka för magen.
Tisdag: vila
Onsdag: vila
Torsdag: Intervaller, 4 x 500m pluss upp o nerjogg totalt 5,5 km
Fredag: 6 km löpning, 10 minuter rodd,2 km + 15 minuter styrka, armar, axlar, rygg.
Lördag: 5,11 km löpning
Söndag: TSM 15 km!
Totalt: 31,75 km

Ja ni läste rätt, äntligen TSM igen!
Jag vaknade när klockan ringde tidigt på söndagens morgon. Rusade ut i köket och kollade termometern. 2 PLUSGRADER!!!! JAAAAA plussgrader skrek jag högt och började koka gröt, äntligen plusgrader och det betyder TSM. Jag har missat flera veckor nu pga de envisa minusgraderna som pajar mina luftrör.
Men nu var det äntligen dags. Jag åt min gröt, min smörgås, drack mitt kaffe och begav mig sedan glad i hågen in mot stadion. På vägen dit började jag bli lite skraj. Jag har missat alla TSM pass sen innan jul. Jag har inte fått till några egna långpass då jag varit hänvisad till gymets löpband och där malt på ett par pass i veckan men max 11 km. Vad står på schemat idag. 16 km.. hm det är rätt långt i jämförelse. Men jag borde hänga med.Tempot är ju rätt skönt. Men vänta, FÖ, shit det betyder ju fartökning. 16km med fartökning. Där blev jag lite rädd men jag tänkte att jag hakar på så gott jag kan.
Det var en fröjd att komma in på stadion och möta alla härliga löpare igen. Och jag blev väl välkomnad tillbaka i min grupp. 5-timmarsgruppen. Jag pratade med ledarna och sa att jag gärna springer därframme eftersom jag känner att jag ligger lite efter pga min frånvaro så när vi stack iväg låg jag som nummer två i ledet. Det var perfekt. Vi höll en jämn och bra fart och första fem km försvann snabbt. Ut på djurgården skulle vi. Det började först regna, våta droppar smetades ut i ansiktet och det var inte jätteskönt men ändå njöt jag av att få springa utomhus och med löpare omkring mig. När vi var mitt ute på djurgården byttes det piskande regnet mot stora dalande snöflingor! Då fick man nästan lite julkänsla! Första 10 km gick faktiskt riktigt bra, jag hade inga problem att hänga med i tempot och jag hade en bra känsla i kroppen. Men sen var det dags för fartökningen. Det var dessutom slirigt och moddigt underlag. Men farten ökades och jag fick kämpa på bra för att hänga med. 1,5 km körde vi i ett högre tempo och det hördes många ansträngande läten i leden och det mysiga småpratet var bortblåst! Annika ledde oss med järnhand i det högre tempot längs med djurgårdsbrunn och vi kämpade på. Jag fick slita hårt, efter första km började jag känna att energin börjar ta slut... jag lyckades kriga vidare och andades ut av lättnad när vi efter 1,5 km hög fart äntligen saktade ner till vårt normala långpasstempo igen. Jag klarade det! Puh!!
Men, jag andades ut för tidigt. Vi hade nu sprungit drygt 12 km, alltså nästan 4 kvar, och jag var helt slut.. på riktigt så hade jag ingen energi kvar i kroppen och hur jag än försökte hålla tempot så började saka kände jag, jag lyckades kriga på till 13,5 km men då var jag så slut så jag kunde knappt få fram ett ord när Lotta la sig jämnsides och frågade hur det gick, hon fångade upp mig då jag halkat allra längst bak i gruppen.
Jag sa att jag helt enkelt var slut på energi, att jag inte riktigt hunnit återhämta mig efter fartökningen och därför inte orkar hänga på längre. Men jag hittar tillbaka tillbaka så släpp mig här, det är helt ok.
Vi var då i höjd med Kaknästornet, så jag släppte gruppen och när jag kunde sacka tempot lite så fick jag tillbaka en normal andning och joggade tillbaka på egen hand. Det var rätt skönt att få ta sista kilometrarna i eget lite lugnare tempo. Masade mig uppför Valhallavägen och när jag stannade klockan vid tunnelbanan Stadion så slog den precis om till 15 km.
Det stod 16 km på schemat så förmodligen sprang de nån liten extra snutt där vid gärdet som jag missade då jag släppte gruppen. Men jag känner mig ändå nöjd med passet. Hade det inte varit fartökning är jag övertygad om att jag hade hängt med.
Nästa söndag står det 17 km på schemat, men då utan fartökning så det ska nog gå bra! Om det får vara fortsatt plusgrader!

En annan sak som hände igår var att jag efter många års funderande hit och dit äntligen gjorde slag i saken och inköpte mig ett löpband! Eftersom jag har sånna problem med minusgraderna och är hänvisad till gymet, där man ibland får stå i kö till banden. Så har jag nu ett alldelles eget löpband så nu finns inga ursäkter längre! Plus eller minus, springa ska jag ändå!!!