Tjoho, det var ett tag sen jag skrev igen.
Första veckan efter ultran sprang jag inte ett steg. Andra veckan joggade jag två pass på 5 km vardera och det kändes såå tungt. Hela kroppen var seg och vare sig benen eller hjärnan ville springa!
Så jag hade inte så höga förväntningar i lördags kväll då jag masade mig in till Zinken. Det var ju dags för midnattsloppet. Ett lopp jag aldrig sprungit tidigare så jag visste inte riktigt vad jag skulle förvänta mig. Eftersom benen var så sega på passet innan så hoppades jag på en tid runt 1:15 allafall.
Det var riktigt kul stämning, redan på tåget in till stan såg jag fullt med neonfärgade tröjor! Väl framme vid Zinken började jag bli lite peppad ändå, där var fullt av löpare och stämningen på topp.
När starten gick så bestämde jag mig helt att bara springa på känsla. Det var kul stämning, lampor som lyste längs banan, musik som spelade, portaler av ljus och maschaller på flera ställen längs banan. Som ett springande disco.
Kroppen svarade bra och benen kändes piggare än på länge. Det flöt på bra och jag sprang och njöt av stämningen. Så kom backen, den beryktade backen vid kyrkan. Här var maschaller längs vägen upp och folk stod och peppade och hejade och uppe vid toppen stod en kör och sjöng. Jag sprang om massa gående på vägen upp och det gjorde att jag kände mig stark. Sen rullade det på bra och det kändes skönt att springa. Temperaturen var bra men lite väl tung luft. Den jobbigaste biten var helt klart Mosebacke när man sprungit 9 km och så belönades med en megalång seg uppförsbacke. Men även här lyckades jag springa om massa folk och det gav mig kraft att öka sista biten in i mål. Jag lyckades med att springa med negativ split och sluttiden blev 1:09:19 vilket jag är supernöjd med.
Benen känns återhämtade.
Igår blev det första fartpasset på länge. Körde några snabba 500m intervaller för att känna lite fart i benen inför torsdag. Torsdag är det dags för Bellmanstafetten.
Nu är kroppen återhämtad nu är det dags att börja träna kvalité igen! Denna sommar har jag bevisat för mig själv att jag klarar av att springa långt. Jag är seg.
Nu vill jag även jobba med kvalite och fart. I år blev jag ultralöpare, nästa år vill jag sätta PB på milen, halvmaran och maran.
Första veckan efter ultran sprang jag inte ett steg. Andra veckan joggade jag två pass på 5 km vardera och det kändes såå tungt. Hela kroppen var seg och vare sig benen eller hjärnan ville springa!
Så jag hade inte så höga förväntningar i lördags kväll då jag masade mig in till Zinken. Det var ju dags för midnattsloppet. Ett lopp jag aldrig sprungit tidigare så jag visste inte riktigt vad jag skulle förvänta mig. Eftersom benen var så sega på passet innan så hoppades jag på en tid runt 1:15 allafall.
Det var riktigt kul stämning, redan på tåget in till stan såg jag fullt med neonfärgade tröjor! Väl framme vid Zinken började jag bli lite peppad ändå, där var fullt av löpare och stämningen på topp.
När starten gick så bestämde jag mig helt att bara springa på känsla. Det var kul stämning, lampor som lyste längs banan, musik som spelade, portaler av ljus och maschaller på flera ställen längs banan. Som ett springande disco.
Kroppen svarade bra och benen kändes piggare än på länge. Det flöt på bra och jag sprang och njöt av stämningen. Så kom backen, den beryktade backen vid kyrkan. Här var maschaller längs vägen upp och folk stod och peppade och hejade och uppe vid toppen stod en kör och sjöng. Jag sprang om massa gående på vägen upp och det gjorde att jag kände mig stark. Sen rullade det på bra och det kändes skönt att springa. Temperaturen var bra men lite väl tung luft. Den jobbigaste biten var helt klart Mosebacke när man sprungit 9 km och så belönades med en megalång seg uppförsbacke. Men även här lyckades jag springa om massa folk och det gav mig kraft att öka sista biten in i mål. Jag lyckades med att springa med negativ split och sluttiden blev 1:09:19 vilket jag är supernöjd med.
Benen känns återhämtade.
Igår blev det första fartpasset på länge. Körde några snabba 500m intervaller för att känna lite fart i benen inför torsdag. Torsdag är det dags för Bellmanstafetten.
Nu är kroppen återhämtad nu är det dags att börja träna kvalité igen! Denna sommar har jag bevisat för mig själv att jag klarar av att springa långt. Jag är seg.
Nu vill jag även jobba med kvalite och fart. I år blev jag ultralöpare, nästa år vill jag sätta PB på milen, halvmaran och maran.
1 kommentar:
Bra gjord att du kommi igån ígen.
Är fortfarande impad over ultran.
Kämpa på!
Skicka en kommentar