Det finns absolut inga ursäkter, se så på med kläderna och kom ut!
Motivationen är inte så stark och jag känner ingen gnista. Men jag VILL ju, jag vill komma tillbaka, jag VILL.
Så efter massa peppande så hoppas jag i kläderna och kommer ut.
Springer upp till valhallavägen och förbi stadion och hela vägen ner till gärdet.
Det känns tungt i kroppen, segt och jag har inte så mycket energi som jag skulle vilja. Känner mig trött och vill egentligen inte springa idag.
Tänker att jag springer ner till gärdet så kan jag ta bussen hem sen.
Men ute på gärdet möts jag av detta:
Åh vad fint det är. Stannar till en stund uppe på en liten höjd och andas, tittar på den vackra dagen, solen, ängarna, folket som är ute och promenerar.
Underbart!
Solen sticker i ögonen. Jag får nya krafter och springer hemåt igen. Förbi busshållplatsen.
7,4 km!
Det är längsta passet på mycket länge. Det var bitvis tungt, segt i kroppen och ingen riktig vilja, men det glimtade till ändå ibland, känslan att det var rätt skönt ändå. Och ute på gärdet fick jag till ett leende.. Så sakta men säkert på väg tillbaka.
Det får ta lite till, jag måste låta det ta tid.
Tid: 51:40
Distans: 7,4 km
Snitt: 6.59 min/km
2 kommentarer:
Tror att hotet gjorde mer nytta än peppet :)
Du får njuta av en lugn dag imorn å ladda up för tisdag. :)
Det är bra Jossan, bara ut och springa, motivationen kommer med tiden.
Härligt att du är på gång igen!
Skicka en kommentar