tisdag, maj 17, 2011

Nu är det slut på kan inte, jag kan visst!

Tusingar på Årstabron stod på schemat idag och som vanligt samlades vi vid Zinken för gemensam uppvärmning.

Jag sprang i den bakre gruppen och sprang o pratade med Carina bland annat.
Efter ett tag kändes det lite snabbt men det gick ändå att prata. Vi sprang då i strax under 5.50-tempo :)

När vi kom fram till Årstabron kände jag att det nog var liite i snabbaste laget för uppvärmningen men eftersom vi körde löpskolning innan tusingarna så hann jag få ner pulsen och när det var dags för tusingarna var jag taggad.

Först var jag lite tveksam på hur jag skulle lägga upp det, jag ska ju springa Varvet på lördag och kanske inte så bra att ta ut sig helt idag. Men å andra sidan är det ju bra att få upp lite fart i benen innan loppet och det är ju hela fyra dagar kvar så jag hinner återhämta mig.

Jag tänkte att jag kan ju springa dem lite lagom fort och inte ta ut mig för mycket.
Det gick väl sådär enligt plan :)

Iallafall de första tre då höll jag runt 5.40-tempo vilket jag kände var lagom, jag fick pressa lite för att hålla farten uppe men inte tillräckligt mycket för att jag skulle bli totalt slut.

Men sen hände nåt, efter dessa tre första tusingarna som kändes så bra i kroppen så hände nåt, jag kände mig snabb, lätt och smidig och fick för mig att pressa lite mer på nästa tusing för att se vad jag kunde göra då.

Och jo det gick ju bra. 5.08 !!
Så snabbt har jag nog aldrig sprungit. Inte ens mina 500ringar brukar gå så snabbt.

Men det kändes helt ok. Visst fick jag kämpa sista biten för att hålla uppe och jag var rejält trött efter. Men det är väl lite vitsen med tusingar :)

Den femte gick lite långsammare, kanske hade jag inte fått ner pulsen tillräckligt innan jag drog iväg igen. Den sista klämde jag på lite igen och avslutade min 6:e tusing starkt på 5.19!
Riktigt snyggt om jag får säga det själv.
Vilken härlig serie tusingar. Jag kände att det var min dag idag.

Kroppen svarade bra, jag kände mig lätt o smidig och jag hade järnfokus. Tekniken börjar sitta och ja, jag börjar hitta gaspedalen lite. Mycket sitter i hjärnan, det får jag ofta höra, och kanske är det så att jag nu börjar hitta självförtroendet i löpninen och då kommer farten lite av sig själv.

Nästan synd att det är dags för två långlopp nu närmsta två veckorna när jag börjar känna mig snabb. Hade ju varit läge för ett rejält PB på milen nu annars.

Men jag får ta tag i snabbhetsträningen igen efter maran. Så till hösten kommer jag bli farlig ska ni se :) Nu är det slut på kan inte och orkar inte. Nu börjar jag inse att jag visst kan och orkar. Och fan så kul är det också!!!Stort tack till ett riktigt bra pass ikväll. Årstabron var vacker i solnedgången fylld med ett 60-tal löpare. En härlig syn!

Kvällens pass i siffror:

2,2 km - 12:28 min - 5.45 min/km Uppjogg
1000m - 5.40
1000m - 5.39
1000m - 5.44
1000m - 5.08
1000m - 5.38
1000m - 5.19
2,03 km - 14:35 - 7.11 min/km Nerjogg

totalt:Distans: 10,23
Tid: 1:00:21
Snitt: 5.54 min/km

3 kommentarer:

Carina sa...

härligt!!! Vilken snygg serie!!

Klart du kan Jossan, Du kan du kan du kan!!!!

Om vi inte ses eller hörs innan lördag.

SPARK I BAKEN!!!!!

Kram!!

marie är mitt namn sa...

Blir så glad att läsa om dina framsteg!

Fortsätt i samma stil :)

Jossan sa...

Tack söta rara ni!!