Ett snöigt iskallt pass med nya skorna!

Igår söndag ville jag få till ett pass och testa mina nya Icebugs.

Det var 9 minusgrader, det öste ner snö, blåste iskalla vindar och plogmaskinerna hängde inte alls med så överallt var det snö. Men skam den som ger sig, jag knöt på mig mina nya fina skor, klädde mig i lager på lager och gav mig ut i snöyran.

Jag visste redan från början att det inte skulle bli nån lång tur, men hade hoppats på lite längre än det blev. Jag har en runda hemmavid som är lite drygt en km och ibland springer jag den några varv när jag vill ha nära hem.

Första varvet var ren plåga. Jag frös så jag skakade. Jag hade dubbla lager vantar ändå var mina fingrar som ispinnar. Jag hade halsduk så höll halsen varm och mössa för huvudet. Men näsan och kinderna blev snabbt isbitar och jag tappade känseln i näsan. Jisses amalia vad kallt det var i den hårda blåsten. De små hårda snövflingorna högg som nålar i ögonen och kinderna. Det var inte skönt nånstanns. Men jag kämpade på.

Jag hade ett skönt underställ under de långa vintertajtsen, två lager funktionströjor och en vindjacka.

Skorna var fantastiska, vilket grepp. Det är både en uppförsbacke och en nerförsbacke i min lilla runda och jag hade inga problem med greppet vare sig upp eller ner. Härligt. I andra skor tappar jag alltid grepp och glider här. Så på så vis var ju skorna underbara!

Dock var de inte så varma så mina tår blev även de isbitar som brände. Måste skaffa varmare sockar att springa i också.

Nåväl , andra varvet kändes något lättare faktiskt, jag började få upp lite värme i kroppen. Fick tillbaka känseln i fötterna och ansiktet. Fingrarna däremot ville inte bli varma alls.

Tredje varvet var nästan skönt, förutom händerna så var kroppen lagom varm. Understället gjorde sitt och det kändes som jag hade lagom lager med kläder.

Jag hade funderingar på att ta ett fjärde varv men när jag knappt kunde böja mina fingrar och inte hade någon känsel i dem så bestämde jag mig för att låta bli.

Jag fick ihop 3,4 snöiga iskalla km allafall :)
Inget vidare långpass va, men tanken var ju mest att testa skorna och förutsättningarna för längre pass inte de bästa.

Löser jag bara problemet med vantar så ska det nog gå bättre nästa gång.
Och sen hoppas jag förstås på lite bättre väder. Hade det inte blåst så mycket så hade det nog kunnat bli en längre runda. Men det kommer fler tillfällen!

Det postiva är iallafall att luften är mycket torrare nu så jag fick inga problem med luftrören trots kylan!

Idag sitter jag på jobbet och tittar ut på den vita snön, den gnistrande solen, den klarblå himlen och inte ser jag mycket vind därute inte. Vart var det här vädret igår när jag ville springa?