Jaha så var det med det....

Update

För att ta det från början. Jag sprang womans health halvmarathon i lördags, det gick kanonbra!  Jag återhämtningsjoggade i söndags, det gick kanonbra, jag kände mig pigg och oförskämt fräsch i kroppen. I måndags hade jag vilodag. På kvällen började jag känna en molande smärta i foten. Kändes lite skumt, inte jätteont, jag tänkte att jag hade överansträngt mig efter helgen så det passade ju bra med vilodag. På tisdag morgon när jag vaknar och sätter fötterna i golvet skär en smärta upp i foten, som om jag trampat på en spik, jag skriker högt rakt ut! Vad fan nu då? foten är lite svullen på utsidan och jag kan knappt stödja på den! Ringer och pratar med en sköterska hos vår vårdplanering och när jag beskriver var och hur smärtan känns så säger hon de hemska orden ”det låter som en stressfraktur”..nej då det är det inte säger jag bestämt. Hon bokar in mig hos en ortoped. Jag träffar denne igår eftermiddag. Han klämmer, känner, tittar och röntgar. Det han ser på sina röntgenbilder ser bra ut, inga sprickor på de stora benen i foten. Puh jag andas ut.. men han säger att det fortfarande kan vara en fraktur som han intekan se på sin maskin. Han klämmer lite till och hittar ett ställe på utsidan av foten som får mig att hoppa ur skinnet när han trycker. Det fäster tydligen en sena där. Så han säger att det kan vara senfästet som antingen är inflammerat eller att senan är på väg att lossna. Menså trycker han på undersidan av foten och där svartnar det framför ögonen. Hmfraktur säger han då.. fan fan fan, du får inte säga sånna ord. ”du vet att det är 5 veckor till Stockholm marathon” säger jag. Han tittar mig in i ögonen och säger bara  ”Mmm” inget mer än det får jag. Han vill inte ge mig nån prognos. Inget hopp. Han säger att det förmodligen är nåt av följande tre. 1)     Stressfraktur, (gud förbjude)vilket innebär inget stockholm marathon, 6-12 veckors löpförbud följt av ett par månaders rehab!!!! 2)     Senfästet har lossnat/är på väg att lossna, vilket innebär en liten korrigering och 2-3 veckors rehab, då skulle jag eventuellt kunna hinna fixa ihop mig till maran ?  Hmmm blir svaret på det.. 3)     En inflammation i senan/senfästet, vilket vore det allra bästa och innebär att jag borde känna skillnad redan efter ett par dagar på det inflammationshämmande pillren han gav mig och isåfall borde jag kunna vara tillbaka lite lätt i löparskorna inom 2 veckor!! Hurra där väcktes hoppet. Men min gissning är fraktur, säger han och släcker hoppet snabbt.. Men han vill inte ge mig nån prognos förrän jag gjort Magnetröntgen.  ”dågör vi den då” tycker jag, men nä en sån maskin har inte han, så han har skrivit en remiss och jag väntar nu på ett samtal med en kallelse.. det kan ta 1-2 veckor tydligen..!! Say what!! Hade jag hetat Isabella Andersson hade jag fått den idag det är jag övertygad om.. men inget att göra. Bara vänta. Vad kan jag göra under tiden ? kan jag rehabträna ?  göra några övningar? Hur jag kan påskynda läkningen ? Du ska inte göra NÅNTING förrän vi får svar från magnetröntgen. Absolut INTE springa, inte cykla, inte simma, knappt gå! Du ska undvika belastning i största möjliga mån tills vi vet vad det är och först därefter kan vi göra en rehabplan. Inga övningar, ingen belastning, ingenting, förstått?? Jag linkar hem på mina kryckor!!  Ja ni läste rättKRYCKOR!!! Fem veckor innan Stockholm marathon har jag fått kryckor! För att avlasta foten och inte riskera att förvärra skadan. När jag kommer hem och öppnar dörren och ser vad som ligger på dörrmattan så kan jag inte längre hålla tårarna tillbaka, jag kan inte längre hålla skenet uppe och vara stark.. där ligger startbeviset till Stockholm marathon, hur ironiskt är inte det.. Jag sätter mig i soffan,lägger upp foten högt och låter tårarna flöda.. jag kan inte stoppa dem...