Tjejmarathon!

Ja jag bestämde mig ju för att springa och det är jag glad för!
Vilken dag, vilken upplevelse, vilket lopp!

Jag klev upp tidigt och åkte in till tekniska därifrån tog jag bussen till Norrtälje. På bussen var flera löpare och jag samspråkade med några av dem. I norrtälje mötte vi upp flera och på nästa buss var det i princip bara löpare.

Framme vid Roslagsbro IP var det liv o rörelse, en peppande stämning spred sig och alla var ivriga att få komma iväg.

ca 60-70 stycken var vi som startade.

Första km gick knappt att springa alls. Det var en smal stig och mycket trångt, men det gjorde inte så mycket, när man har så lång sträcka att avverka stör det inte alls att första biten går sakta.
Första km var dessutom till största del i midjehögt gräs!! Det var svårt att se var man satte fötterna. Det var dessutom fullt av brännäslor och tistlar så jag var glad att jag tagit de långa strumporna!
Däremot så lyckades jag trampa snett redan efter 400m. Det högg till rejält i ankeln och jag hoppade till på ett ben. Två tjejer var snabbt fram o hjälpte mig hålla balansen. Tack!
Tänkte att det nu var kört.. Men satte försiktigt ner foten igen och kunde springa vidare. Puh!

Solen gassade på och det blev snabbt väldigt varmt!! Inte mycket skugga alls första två timmarna!
Vi sprang längs en åker, längs vägkanten, på små stigar men inte mycket skydd för den brännande solen och efter två timmar var jag helt slut! Jag har ju lite svårt att springa när det blir så varmt. Så det gick inte fort. Men jag försökte hålla ca 7.10-7.30fart.  Jag sippade hela tiden vatten från vätskeryggan. Och vid första kontrollen drack jag två muggar sportdryck och åt en näve chips. Hade redan här planer på att kliva av pga värmen. Men blev peppad att ge mig ut igen.
Andra etappen var lite mer skogstigar, lite skugga gav skydd mot solen så jag nötte på.
I vissa terrängpartier i skogen kände jag av att det högg till lite i ankeln, men inte så farligt att jag ville bryta så jag sprang vidare.
Efter 25 km var jag rejält trött i värmen och jag började varva jogg med gång. Försökte hålla farten uppe men det är svårt när man känner att hela kroppen är tom på energi och solen bara steker..Jag fortsatte sippa vatten och få i mig energi. Vi kom till ett parti då vi sprang på en liten stig längs med kanalen, det var otroligt vackert! Ett par båtar åkte förbi och en man ropade och frågade om jag ville ha skjuts :)
Mötte ett promenerande par som undrade vad det var för tokigheter att springa i denna gassande sol :) ja det undrar jag med :)

Jag kom fram till andra kontrollen och min klocka slog precis om till 30 km!
Jag var helt slut. Stängde av klockan, satte mig ner, drack lite kaffe, sportdryck, tryckte i mig lite chips. Försökte äta en smörgås men kunde inte svälja. Gick in på toaletten och sköljde ansikte och armar i kallt vatten. "kom igen nu, mindre än hälften kvar, det fixar du" försökte funktionärerna peppa. Men jag började känna mig illamående och lite yrslig så jag bestämde att jag väljer att kliva av här. Där jag kan få skjuts. Bättre det än att försöka klämma några km till och sen tvingas bryta mitt inne i skogen där jag inte kan få hjälp.. Pratade lite med en sjukvårdspersonal vid kontrollen som tyckte det var helt klokt att bryta då jag började känna av illamående och yrsel. Eftersom det är tecken på vätskebrist och saltbrist.

Så jag åkte med en av bilarna till målområdet.
Satte mig ner i solen och försökte få i mig mer vätska. Kände att fötterna var jättevarma så bestämde mig för att ta av mig skorna. OJ! När jag tog ur högerfoten ur skon kände jag som en våg sköljde genom den och den svullnade upp på ett par sekunder! Hoppsan! Jag försökte stödja på foten och det gjorde jätteont! Jag fick hjälp att få den lindad och Sirpa frågade mig om jag vrickat mig. Jag berättade att jag trampat snett redan efter 400m men ändå kunnat fortsätta springa.
Hon sa då att det är inte helt ovanligt att svullnaden kommer i efterhand när man tar av skon. Men att det kanske inte var så smart att springa 3 mil på en vrickad fot..

Kändes lite skumt att sitta där med lindad fot i högläge och knappt kunna gå på den, när jag precis tidigare sprungit 30 km på den!!!

Nåväl, jag satt där och såg segraren gå i mål på fantastika 5.39 tror jag det blev! Sen droppade det in fler o fler och det var dags att bege sig hemåt. Låång resa hem. Och jag pustade ut när ja äntligen fick duscha och krypa ner i sängen.

Visst kändes det tråkigt att behöva bryta men jag är ändå supernöjd med att ha taagit mig 30 km i den gassande värmen och dessutom på ett helt annat underlag än mina asfaltsben är vana vid.

 

30 km på 4:15 blev det.