If Linnéa - comeback!

Ja igår blev det äntligen dags!
Jag var nervös som attan när jag kom fram till Zinken. Dags för comeback med klubben efter nästan ett års uppehåll!
Det var massa folk där, inte många jag kände igen, många nya som börjat! Kul!
Julia gick igenom passet, vi ska springa ner till Trekanten och köra långa intervaller.
Tre uppvärmningsgrupper.. snabba, mellan och jag tar hand om den långsamma säger Julia, vi kommer springa ca 5:45-6-tempo... joho ja, där kände jag hur humöret sjönk direkt.. jag letade runt bland ansiktena men ingen jag kände igen som jag kunde haka på i lite långsammare fart.
Så det var bara att bita ihop och försöka haka på så gott det gick.
Det gick i ungefär 500m... redan när vi var halvvägs ner i tanto var jag tvungen att släppa det 5:40 tempot de då höll. Och jag hamnade ett par hundra meter efter sista gruppen.
När jag kom upp på Liljeholmsbron så jag några ryggar på andra sidan bron.. tur jag hittar till Trekanten... jag kämpade på och försökte hänga i så jag inte skulle tappa sikten av ryggarna därframme. Men det var tufft. Jag kom fram till Trekanten efter att ha sprungit 2,3 km i 5.52-snitt... Inte direkt uppvärmning för mig. De andra körde löpskolning, jag var tvungen att sitta ner o pusta.. jag pallade inte hänga med på övningarna utan att först få ner pulsen..
Humöret var sådär, kände mig så jäkla långsam och utanför..jag tänkte jogga ett varv runt sjön och sen gå hem.
Men precis i den tanken dök Ingrid upp. Du underbara människa, jag fick glada utrop, vad kul att se dig igen, vi kör en intervall ihop! Så då gjorde vi det. Första varvet, 1700 meter avverkades tillsammans. Vi pratade nästan hela vägen runt, Ingrid är ju snabbar än mig så jag fick kämpa på för att hänga med. Men trots att vi pratade lyckades jag hänga i och vi snittade 6.30 tempo första varvet.
Det var tungt, men humöret hade lättat enormt och jag kände mig peppad att ta en intervall till!
Ingrid satte fart, hon ville köra lite snabbare andra varvet så jag släppte henne, däremot tog jag rygg på hennes dotter. Jag kämpade på, bestämde mig för att köra så snabbt jag kunde detta varv. Jag fokuserade på steget och andningen, försökte få med armarna och pressade mig själv mycket mer än på länge. Jag såg ryggen därframme och bestämde mig för att inte tappa den!
Pust och frust och stön, jag trodde aldrig jag skulle komma runt! Men det gjorde jag och klockan visade att jag sprunigt andra intervallen i 5.55-tempo!!!!
Jag var tvungen att sätta mig ner i gräset och andas, var nästan lite kräkkänsla.. :) Hehe..
Det var länge sen jag tog ut mig så mycket! Men jag blev så peppad av Ingrid och hennes dotter! Och när jag blev omsprungen av klubbkompisarna kom det lite pepp "ser bra ut" " bra kämpat" "bra jobbat Jossan" Och då kämpar man ju på.
Det känns skönt att känna att jag ändå har lite klipp i stegen om jag anstränger mig ordentligt och att jag orkar plocka fram det!
Däremot orkade jag inte med en tredje intervall utan joggade istället tillbaka till Zinken i sakta gemak, nöjd med mig själv.

Nöjd över att jag lyckades pressa mig såpass mycket. Nöjd med att jag lyckades vända humöret.
Det är inte bra för mig att köra så snabb uppvärmning jag vet. Jag borde ha saktat ner och tagit mitt eget tempo, men det känns så jobbigt att vara så mycket långsammare än de andra och då pressar jag..
Nåväl det blev ett bra pass till slut ändå!
Jag vågar mig nog tillbaka nästa tisdag!

2,3 km - 13:30 - 5.52 min/km - Uppjogg
3,48km - 22:11 - 6.22 min/km -  2 x 1700m
2 km - 14:06 - 7.03 min/ km - Nerjogg