Nystart

If Linneaträning och jag fick sällskap av underbaraste Mia, jag har tappat så mycket kondis och tro på mig själv, så jag orkade inte hänga med gänget. Det kändes förjäkligt rent ut sagt, jag fick en rejäl dipp och ville mest bara gå hem.

Redan efter 1,5 km uppvärmning hade jag blodsmak i munnen och håll, och när vi skulle upp för en backe var jag tvungen att stanna halvvägs och andas... fan jag kände mig som en nybörjare igen.. det brände i bröstet och jag hade svårt att få luft. Jag blev arg och ledsen på samma gång och gamla känslor om värdelöshet tog överhanden och tårarna började rinna av ren frustration. Fan också, det här vill jag inte, inte nu när jag ska komma tillbaka och börja träna igen och få till rutinerna.. jag ställde mig en bit från gruppen och tänkte jogga ner mot tunnelbanan och åka hem, ingen idé för mig att stanna kvar ikväll..

Men Mia fångade upp mig och vi lösgjorde oss från gruppen, vi tog rundan i ett eget tempo, jag fick prata av mig lite och en tillsägelse att använda ilskan och energin åt att springa, kände mig lite tillrättavisad, men med all rätta såklart. Inte tänka negativt!!

Men mest fick jag pepp! Massa pepp!! Och jag orkade ju, när jag slapp stressen att hinna med de andra. Det var skönt att röra på kroppen, försökte jogga i ett jämnt tempo och hålla andningen rätt, fokuserade på att hitta en glädje i att springa och lyssnade på Mias röst som hela tiden peppade. Tårarna slutade rinna och jag kände mig lite dum faktiskt som tjurat, men jag tror kanske jag behövde det, få ut lite ångest över all utebliven träning och tappad kondis.
Nu när det är ur världen kan jag börja blicka framåt och kämpa mig tillbaka. Vi sprang där och småpratade och vips så hade vi ju sprungit drygt 6 km, det gick inte fort, men inte överdrivet långsamt heller.

Visst blev jag mer anfådd än jag normalt ska bli men jag orkade ändå fortsätta. Det brände i lungorna och jag stånkade som ett ånglok, men jag höll i och malde på. Jag klarade det tillbaka till startpunkten i tanto. Där släppte jag iväg Mia som skulle hitta åt övriga gänget och få sig ett varv till. Hoppas du hittade dem!

Tack underbara Mia för ikväll, detta var precis vad jag behövde för att komma igång igen.
7 km stannade klockan på när jag joggat tillbaka till zinken och det känns jättebra.

Jag får helt enkelt inte jämföra mig med mig själv innan mitt uppehåll, jag får se till nuvarande förutsättningar. Och jag sprang faktiskt 7 km idag så det så! :)

Distans: 7,02 km
Tid: 48:24
Snitt: 6.54 min/km