Sakta men säkert..

Igår när jag vaknade kunde jag för första gången på nästan två månader ta ett djupt fritt andetag genom näsan!! Wow jag är inte täppt längre!
Och inga andra förkylningssymtom heller!
Såklart blev jag direkt sugen på att bege mig till zinken på kvällen och springa med klubben. Men vis av senaste månadernas erfarenhet beslutade jag mig för att låta bli. Och istället börja lugnt. Så jag begav mig till gymet istället. Körde 50 minuter Lätt styrketräning och ställde mig sen på ett löpband. Blev direkt superanfådd när jag försökte springa så körde istället 53 minuter Powerwalk med rätt kraftig lutning. Det blev 6 km!
Jag blev rejält svettig och det var skönt att röra på sig!!
Och idag när jag vaknade??
Ingenting!!! Jag är frisk!! Hoppas jag. Tror jag. Jag vågar inte ropa hej.
Men jag tror jag vågar springa en liten lugn trudelut ikväll!!
Jag får ta det lugnt. Så ska jag nog snart vara på banan igen. Men jag får räkna med att inte orka så långt och snabbt direkt efter det lååånga uppehållet.
Men sakta men säkert ska jag kämpa mig tillbaka!!!
192 dagar kvar till maran.