Suck - tänk att jag aldrig lär mig..

Långa backar står på schemat och vi ska springa Munchenbacken.
Bra tänker jag, jag behöver träna backar. Jag känner mig lite seg o trött innan jag drar iväg och funderar nästan en sekund på att hoppa över träningen men tänker att det känns bättre när jag kommer igång. Det brukar ju göra det och jag behöver ju backträning!

Vi samlas som vanligt vid zinken och ikväll är vi väl ett 50-tal tror jag.
Uppvärmningen drar igång och jag lägger mig som vanligt i den makliga gruppen.
Vi ger oss iväg och det känns som uppvärmningen går lite fortare än vanligt, eller så är det bara lite jobbigare för att det är lite kvalmigt.

Vilket fall så hamnar jag snabbt sist. Har ett par meters lucka fram till Mia som springer i en liten klunga. Vi låg i strax under 6 minuters fart.
Efter tag känner jag att jag tappar mer o mer, jag orkar helt enkelt inte. Mia vänder sig om o frågar om jag vet var vi ska. Ja spring på ni säger jag.

Jag försöker hålla kontakten med klungan så gott jag kan. De gamla tankarna och det dåliga självförtroendet tränger fram, fan jag kan inte ens hänga med på uppvärmningen.
Jag kämpar på och försöker pressa mig så att jag inte tappar ryggarna därframma ur synfältet.
Jag tar i och pressar upp farten igen så jag ligger runt 6 minuters tempo. Men jag hinner inte ikapp dem, jag har gett dem för stort försprång och de håller helt enkelt för högt tempo för mig.

Väl framme vid Munchenbacken kommer jag precis lagom för att se dem börja arbeta sig uppför backen med löpskolning.

Jag pustar o frustar som ett ånglok, kollar pulsen, den är uppe i 182!
jag känner mig yr och nästan svimfärdig av ansträngningen.
Kollar tiden. Jag har sprungit 3,5 km i 6.10-fart Det är snabbare än mitt tävlingsfart på milen så kanske inte så konstigt att jag är slutkörd.
Jag pustar en stund och alla de andra försvinner högt upp i den långa backen. Jag ser dem inte längre alls.
Jag tänker att jag allafall ska ge backen ett försök.

Dricker lite och sätter fart. Men det är lönlöst. Redan efter 40-50 meter, innan första svängen, måste jag stanna, jag pustar, är helt slut.

Hur dum får jag vara egentligen ?
Hur kan jag tro att jag ska orka med ett kvalitépass när jag tar ut mig helt på uppvärmningen?

Det funkar ju inte så. Jag vet ju att uppvärmningen är till för att värma upp kroppen och göra den redo för hårdare träning. Inte ta ut sig helt och inte ha en gnutta enerig kvar.
Men fan också, vad ska jag göra liksom?
Jag vill springa med klubben för jag vill ha gemenskapen.

Men jag orkar inte ens hänga med i uppvärmningen. Och nej jag anklagar inte någon för att jag blev själv idag. Jag sa till Mia att springa vidare.

Det känns verkligen inte rätt att be någon sakta ner för att jag inte orkar.
Framförallt som jag vet att de springer så mycket snabbare. Det är då alla jäkla dumma tankar och dåliga självförtroendet kommer fram. Vad gör jag här egentligen? Jag platsar ju inte i klubben när jag inte ens kan hänga med på uppvärmningen.

Jag vet att jag inte borde tänka så men det är svårt att låta bli när man känner sig så sämst och sist och när jag inte ens orkar en tredjedels backe... Jag får helt enkelt skylla mig själv som är så dum att jag försöker hänga på.

Men jag gör det för att det är så trist att springa helt själv under uppvärmningen och för att jag vill orka, då pressar jag mig som en tok under uppvärmningen. För att jag vill visa att jag orkar. För att jag vill hänga med. Men jag borde inte göra det. Jag borde låta dem springa och sen komma efter i min egen uppvärmningstakt så att jag kan få ut nåt av kvalitépassen.

Jag behöver kvalitépassen om jag ska bli snabbare!
Men det blir ju inga kvalitépass när jag inte orkar genomföra dem.

Som jag ser det har jag 3 alternativ.

Antingen kan jag komma till träningen och lägga mig sist och försöka att inte bry mig att de andra springer snabbare,låta dem springa iväg och hålla min egen uppvärmningstakt och komma fram lite senare och orka köra kvaliten. Det blir svårt bara men jag får försöka.

Eller så kollar jag upp i förväg vart vi ska vara och så jogga dit direkt för att inte bli stressad av de andra och på så sätt få min egen uppvärmningstakt och vara redo för kvaliten när jag kommer fram. Det vore nog det smartaste för att jag ska orka med passen, men jag skulle förlora den sociala biten som är på samlingarna innan och det skulle inte vara nåt kul.

Tredje alternativet är att strunta helt i Linnéaträningarna ett tag, träna på egen hand.
Köra stenhårt själv och fokusera på kvalitepass så jag blir snabbare och sen komma tillbaka till klubbträningarna när jag känner att jag orkar hänga med. Det här alternativet känns verkligen inte så kul eftersom jag älskar att träna med klubben. Gemenskapen och den sociala biten.

Men som det är nu så måste jag tyvärr säga att det ger mig ju ingen bra träning när det blir såhär.
Jag behöver verkligen kvalitépassen som klubben kör, men om de ska ge mig nåt så måste jag ju orka genomföra dem.

Jag får ta mig en ordentlig funderare på det här känner jag. För det har pågått längre än jag vill erkänna. Allt som oftast är jag helt slut efter uppvärmningen och jag känner att jag då inte kan genomföra resten av passen på ett bra sätt. Och då blir det ju inga bra pass.

Nåväl. Jag var arg på mig själv och frustrerad när jag inte ens orkade en tredjedels backe så jag avbröt passet och joggade hemåt.
Först tänkte jag hoppa på tunnelbanan redan vid slussen för jag var på så dåligt humör. Men när jag väl började springa och släppa stressen så kändes det bättre så det slutade med att jag sprang ner förbi slussen, ut längs strandvägen, sprang en bit av marathonbanan baklänges. Förbi stadion och hela vägen hem. När stressen och pressen i kroppen släppte så var det skönt att springa. Det var en härlig kväll. Småregnade lite i kvällssolen.
Totalt fick jag ihop 11,7 km och det känns som ett helt okej distanspass trots allt.

Tid: 1:18:39
Distans: 11,7 km
Snitt: 6.44 min/km

OBS vill poängtera att detta inlägg inte är till för att gnälla eller skälla.
Utan bara hur jag känner och funderingar kring hur jag ska göra för att träningen ska ge resultat. Och jag anklagar inte klubben eller ledarna heller.
Jag kan ju faktiskt inte begära att det ska finnas en egen uppvärmningsgrupp för mig om det nu bara är jag som behöver springa lite saktare, då får jag helt enkelt lösa det själv.
Ger upp gör jag inte. Jag vill springa!!! Så det så!