Den sköna revanschen i Göteborg!

Uppe klockan fem för att ta löparråget ner till Göteborg. Just då kände jag mig inte det minsta laddad.
På plats i väldigt god tid vilket var bra för det var många köer. Till nummerlappen. Till toa. Till väskinlämningen och till värdeinlämningen.

Jag velade vad jag skulle ha för kläder. Det blåste kallt och solen tittade bara bitvis fram bakom molnen. Jag såg folk i allt från linnen och hotpants till långbyxor och långärmade vindjackor.

Efter mycket om o men bestämde jag mig för de korta IF Linnea tightsen och en IF Linnea t-shirt mer kläder är jag glad att jag inte tog för det blev varmt när solen kom fram ordentligt på eftermiddagen.
Men inte i närheten av vädret förra året. Det var ju riktigt behagligt. Bitvis lite varmt bara men ingen större fara alls.
Jag hade svårt att känna mig laddad inför loppet. Vet inte riktigt varför. Inte på tåget. Inte vid hämtning av nummerlapp. Inte ens när jag stod i startfållan kände jag mig laddad.
Startskottet gick och första tre km gick lugnt och behagligt och jag kände som att jag var ute på en joggtur bara. Men sen precis innan första bron klickade det till på nåt vis inom mig. Det stod ett gäng killar o drack öl o skrek sig hesa när de hejade på mig och sträckte ut händerna för en high five. Kom igen tjejen !

Där nånstans hände det. Jag började känna mig tokladdad helt plötsligt. Fan jag är i göteborg o ska persa på varvet. Adrenalinet kom äntligen igång och jag hade ett brett leende på läpparna då jag sprang uppför första bron.

Benen kändes pigga och kroppen avslappnad. Svarade bra på minsta tryck i steget. Jag passerade första femman på drygt 32 minuter och nu kände jag att loppet började.
Nerförslöpet på andra sidan var härligt. Ett band stod o spelade och jag var på så bra humör så höjde händerna o klappade över huvudet.
På hisiningen är det platt. Jag tryckte på lite o det kändes kanon. 6.14, 6,19,6,25 bra tider och det flöt på. Jag tog en mugg vatten vid stationerna och drack ett par klunkar. Det var inte så varmt att jag kände att jag behövde bälga i mig.

Passerade milen på 1.05 och kände mig ju riktigt pigg! Tog en gel här och och började ladda mentalt. Ett par platta km flöt på innan nästa prövning kom.
Den andra bron. Men jag kände mig fortfarande rätt pigg o la mig i ytterfilen o sprang om massa löpare uppför bron.

Nu var jag beredd på den jobbigaste biten. Banans sista femma.
Försökte trycka på lite uppför avenyn och jag lyckades hålla rätt bra tempo ändå. Tappade inte så mycket som jag trott innan. Rätt som det var svängde jag av avenyn och när jag passerade 17 km kände jag mig trött för första gången i loppet.
Jag kollade klockan. Oj jag har ju snittat 6.30 hela vägen hit!! Nu gäller det att orka hålla i hela vägen till mål för då blir det rejält pers!
Men jag var trött nu. Det kändes i benen att jag hållt hög fart hela vägen. Det gick segt och km tiderna sjönk men jag kämpade på och tänkte att det iallafall blir pers!
Trots att mina km tider sjönk sista biten så sprang jag fortfarande om folk och det gjorde att jag ändå kände mig stark. Jag fortsatte att plocka placeringar även sista biten in i mål! Totalt plockade jag nästan tusen placeringar från start till mål.
Jag hade ork för en liten farthöjning in mot mål och sprang in på 2.18.52
Pers på halvmaran med två minuter! Och pers på varvet med nästan 12 minuter från förra året!
Kan jag vara annat än nöjd och glad!

Km-tiderna
1 - 6.34
2 - 6.25
3 - 6.28
4 - 6.15
5 - 6.30
6 - 6.41
7 - 6.15
8 - 6.26
9 - 6.21
10 - 6.29
11 - 6.23
12 - 6.22
13 - 6.34
14 - 6.31
15 - 6.49
16 - 6.28
17 - 6.44
18 - 6.35
19 - 6.45
20 - 6.47
21 - 6.36
sista biten spurtade jag in i mål i 4.39 - tempo :)