Dag 4 vårruset

Igår var det dag 4 och dags för vårruset.
Jag möte upp Sara och vi gick runt och pratade och bara mös bland alla springasugna tjejer. Jag frågade Sara om hon ville ha sällskap runt banan men hon sa att hon skulle delvis springa, delvis gå och hon tyckte jag skulle springa iväg själv för att få en genomkörare för mina ben och att vi skulle ses i mål istället.
Vi ställde oss i startfållan och värmde upp tillsammans.
En ganska häftig känsla ändå att stå där mitt i ett folkhav av 19000 tjejer och gemensam uppvärmning, nästan som när man är på konsert :)

Jag tänkte att jag skulle försöka köra lite fartlek och se vad jag hade för fart i benen och känna efter hur kroppen mår nu inför lördag.

Men det går inte att springa särskilt snabbt på vårruset.
Det är en folkfest för alla tjejer som vill röra på sig och det är jättebra tycker jag. Jag säger inget om att folk vill gå runt banan och ha roligt i varandras sällskap. Inte alls, det är jättebra att man kommer ut och rör på sig oavsett hastighet.

Det jag stör mig lite på är att man ställer sig i de främre startgrupperna som är tydligt markerade med Springa, Springa fort och jogga fort. När man vet redan från början att man inte kommer springa. Jeans, handväskor, shoppingkassar, gåstavar, rullstolar... och fyra i bredd redan från start uppskattas inte i de startgrupperna.
Inte när det finns startgrupper som heter lunka och strosa som är avsedda att gå i.

Första kilometern tog hela 8 minuter för det fanns ingenstanns att komma fram.
Nåväl, jag bestämde mig för att inte låta det ta ner mitt goda humör, solen sken och det var riktigt behagligt väder att springa i. Det blev lite ryckigt och en massa sicksackande, men jag passade på att njuta av naturen och faktiskt beundra alla dessa människor som ger sig ut för att ta sig runt 5 km.

Bäst måste ändå ha varit tanterna på slutet. Ungefär en timme efter vi gått i mål kom tre tanter med bestämda steg mot målet. Damen i mitten gick med rulator och såg målmedveten ut. De två andra gick på sidorna för att stötta henne lite och de småpratade glatt längs vägen.
Jag kunde inte låta bli att le mot dem och heja på, "heja heja, snart är ni i mål"
"ja kan du tro sa tanten och log med hela ansiktet"

En härlig kväll var det och jag blev så glad för Sara som var så nöjd med sitt lopp.
Hon har haft problem med sina benhinnor och inte kunnat träna så mycket som hon skulle velat. Men hon kom i mål och hade sprungit största delen av banan och hela hon sken som en sol när jag frågade hur det hade gått. Hon var supernöjd och det var härligt att se. Tjejmilen nästa nudå Sara ? :)

Min tid blev allafall
Distans: 5,02km (enligt Garmin)
Tid: 33:33
Snitt: 6.41 min/km