Imorgon är det alltså dags!

Det är nära nu...

Jag tittar på min elektroniska nedräknare... och det är nära nu.. väldigt nära..
Imorgon är det den 16:e maj och den stora dagen. Dagen jag tränat för hela vintern.
Dagen då jag ska bevisa för mig själv att jag kan och orkar.
Dagen då göteborg svämmar över av löpare och dagen då jag ska springa mitt allra första halvmarathon!

Jag är nervös som attan, för att jag inte ska orka, för att det ska vara för varmt, för att jag ska ta ut mig för hårt i början.. och för att överhuvudet taget inte ta mig till start.. sista dagarna har jag nämligen inte mått så bra. Eller egentligen sista två veckorna.. trött, hängig, ont i huvudet, snuvig, febrig..
Status idag, dagen före den stora dagen är iallafall såhär:

Ingen feber - kanon
ingen huvudvärk - underbart
Täppt i näsan - går att lösa med nässpray
lite slemmig i halsen och rosslar - mindre bra , hoppas det släpper tills imorgon
Benen - känns bra, inga känningar alls

Mentalt - jag är som sagt nervös men samtidigt peppad som attan och ser fram emot det så mycket. Det ska bli ROLIGT!!

Har sovit som en stock i natt och hoppas kunna göra detsamma ikväll så jag vaknar pigg och allert imorgon på den stora dagen.

När det gäller mitt mål för loppet så har jag hunnit ändra mig en massa gånger under vinterns gång.
Men nu är läget såhär. Mitt enda mål är att ha roligt och ta mig runt. Jag ska försöka njuta av loppet, folket, stämningen. Det är ju mitt första halvmarathon, jag har ingen tid från förra året att slå, jag har inget att bevisa annat än för mig själv att jag orkar springa 21097 meter!


Uppdaterat
jag är startnummer 50671
startar i startgrupp 14 kl 15.34