Japp igår var det dags!
Liv 12 år skulle springa sitt första lopp. Tillsammans skulle vi springa vårruset.
På dagen var det mulet och blåsigt och vi var nervösa inför kvällens väder. Men på eftermiddagen sprack det upp och solen sken över oss när vi promenerade bort mot universitetet.
Vi mötte upp Linda och hennes vän och fixade till picknickplatsen.
När det närmade sig start var Liv jättenevös och hoppade och studsade och ville alls inte sitta still :) Så vi begav oss mot starten.
Vi bestämde oss för att starta i den tredje gruppen men att stå allra längst bak så vi skulle slippa ha massa löpare i ryggen första biten. Så vi stod perfekt längst bak i gruppen och körde lite uppvärmning. Men sen gjorde funktionärerna nåt fel för när vi var på väg fram mot startlinjen så öppnade de upp för gruppen bakom så helt plötsligt stod vi inklämda mitt emellan två grupper..
Inte mycket att göra åt för hela massan rörde sig mot start , det var bara att hänga med.
Det var hög stämning, alla tjejerna hoppade och studsade, det spelades musik och alla peppade och hejade på varandra. Liv fick låna min Garmin att ha på armen under loppet och det såg hon jättenöjd ut med :)
Starten gick och första 500meterna gick nästan i gångfart för det var så trångt, men så kom vi ut på asfalten och det blev lite mer plats så vi kunde hålla oss joggandes. Liv som aldrig sprungit längre än 3 km var lite orolig att hon inte skulle orka hela vägen, men vi tog det lugnt och det gick jättebra.
Vi fick stanna och pusta lite ibland och gå för att hämta andan, men det blev inga långa perioder med gång eftersom vi faktiskt hade en tid att passa :) Livs kompis sprang dagen innan och gick i mål på 41 minuter och det ville vi ju såklart försöka slå :)
Jag njöt av omgivningarna, det var en riktig folkfest. Folk stod och hejade och musik spelade, och eftersom jag inte på nåt sätt maxade min löpning så hade jag tid att njuta av allt detta som jag under mina tävlingslopp inte riktit har tid med. Samt att peppa på Liv och bli imponerad av hennes beslutsamhet. Efter 4 kilometer var hon rejält trött och jag frågade om hon ville gå lite till.. vi tittade på klockan och såg att vi låg före kompisens tid.. vi gick kanske 50 meter men sen ville hon springa igen. Vi måste ju öka lite nu sa hon :)
När vi närmade oss mål och kunde höra speakern så såg hon så lättad ut, nu ska vi bara passera kurvan därframme sen är det upploppet.. hon var så trött men hon kämpade på så jag blev nästan tårögd av stolthet.
Vi tog det lite lugnt i kurvan men sen ville hon spurta in i mål. Jag höll koll på klockan och tryckte stopp precis på mållinjen. 38 minuter!!
Vilken härlig tid! Vi slog Livs kompis med hela 3 minuter!
Sen väntade en härlig picknik, Thomas hade fixat smarriga mackor och massor att dricka. Härligt med picknick i gräset.
Det var skönt för mig att ta fem lugna kilometer och ha kul och njuta av loppet, och det var fantastiskt roligt att få peppa Liv in i mål på sitt allra första lopp och första gången nånsin hon sprang hela 5 km. Jag vet inte vem som var stoltast av oss, hon själv, jag som var med hela vägen runt, pappa som väntade med pickniken eller farmor som fotade som en galning när vi kommit i mål :)
En härlig kväll var det!
1 kommentar:
Tycker ni var kalas duktiga, Liv i sitt första löp och du som coach.
härlig kväll trots blåst
T
Skicka en kommentar