Dags att väcka bloggen!

Jag tycker om att blogga, för att jag får utlopp för känslor och tankar som jag inte alltid har någon att diskutera med omkring. 

Nu är det dags på riktigt att äntligen bli löpare igen! 

Sprang min sista mara 2014 och fick sedan mitt första barn 2015. lyckades komma igång hyfsat efter det och hann med 2 göterborgsvarv innan jag blev gravid igen och fick 2018 mitt andra barn. Efter det har jag aldrig riktigt kommit igång igen. Först var det amningsperiod och lång återhämtning efter förlossningen. Sen hade jag kommit igång och börjat jogga lite när jag drabbades av giftstruma. en hemskt jobbig diagnos med hjärtflimmer och konstant huvudvärk, yrsel med mera.. och fick inte träna eftersom jag inte fick anstränga det redan hårt jobbande hjärtat. Sedan följde tre månader med cellgiftsbehandling, vilket slog ut hela kroppen och såklart tränade jag inget under denna period heller. Sviterna efter sjukdom och medicinering höll i sig ytterligare ett par månader. Men nu i September har jag fått friskbeskedet! Jag är fri från giftstruman, medicineringen har hjälpt, jag behöver ingen operation. jag är friskförklarad och får träna igen! hurra!

Så har snörat på mig löparskorna och kommit mig ut på lite pass. Men det har gått väldigt tungt. alldelles för tung i kroppen, 10 kg kvar att gå ner efter gravidititet. Helt otränad, noll kondis! Jisses, snacka om att börja om från noll. Men jag har tvingat mig ut, genomlidigt det ena passet efter det andra med tanken att det blir bättre, men det har varit väldigt tungt. det går sakta. joggar, lunkar i 8-8.30 min/km. Sliter.. 

Men så bestämde jag mig för att jag kanske ska be om lite hjälp på traven och tog kontakt med Kenth som är löpcoach. Vi har haft några samtal och jag är nu såå peppad. Jag vill komma igång, jag vill träna, jag vill springa! Jag vill bli löpare igen! och jag vet att jag kan!

Igår sprang jag därför mitt bästa pass sedan omstart. En makalöst skön känsla då jag åter kände mig som en löpare. Rättade till löpsteget och fick lite stoltare hållning och då kom farten lite på köpet. Sprang i 7.30-fart. ett par km. Det är snabbaste på mycket mycket länge. 

Men det bästa av allt, jag fick sån energi av passet! Kände sån glädje och vilja. så nu är jag peppad till tusen. 

13 oktober är det dags för Hässelbyloppet. Det får bli en avstämning, vad kan jag göra på en mil i dagsläget. Hur ska träningen läggas upp efter det. Vad händer sen!? jag är nyfiken och supertaggad.

Vad kan jag åstadkomma inför nästa år ?
Halvmaran i April är ett av målen. Är anmäld för att ha målet tydligt. 

Skulle vilja ta göteborgsvarvet också men logistiken kring det är inte klart hemma än. 

Maran då.. ja den drömmer jag om. Frågan är om drömmen kan bli verklighet redan 2020, vi får väl se hur kroppen svarar under hösten/vintern. 

men det största målet av alla är att få känna mig som en löpare igen på riktigt, att känna att jag kan och orkar. och det har jag redan kommit en bit på väg. 

Nu ska jag fortsätta kämpa med vikten, med löpningen och inte minst den mentala träningen.

Det är svårt att få ihop vardagen, heltidsjobb, två små barn på förskolan. Jag har inte tid med 5 pass i veckan, bara inse. Jag försöker få till 3. Det är utgångspunkten. Finns det nån vecka tid för fler ja då får det bli bonus. 

Jag blir ibland lite stressad när jag läser bloggar och andra medier om småbarnsföräldrar som springer varenda dag och avverkar halvor och maror när barnen är ett år. och hej o hå.. det får mig faktiskt att känna mig lite dålig.. varför kan inte jag få till det när " alla andra" tydligen kan. Hur gör dom för att få ihop vardagen med jobb och små barn ? det är för mig obegripligt. jag är glad att jag kan få till 2-3 pass per vecka faktiskt. Jag menar, man ska jobba 40 timmar, sambon vill också ha tid till sin träning och de två barnen kräver sitt.. 

Men nu ska jag strunta i alla andra faktiskt. Från och med nu, denna skrivande stund är fokus på mig och min familj, vad vi kan få till. För att vi ska må bra. Jag blir en bättre mamma när jag mår bra, jag mår bra av att träna. Vi har haft samtal hemma, jag och sambon, hur ska vi lösa så vi båda får tid att träna. ja 3 pass i veckan borde gå, så länge barnen håller sig friska och inget oförutsett händer såklart.. vilket det ofta gör med små barn. Men vi har en plan. 

En plan som tillåter oss 3 pass var i veckan, utan att försaka för mycket av familjetiden. det blir ett himla pussel. det är hämtning, lämning och jobb som ska hinnas med. tvätt o mat och disk o ja ni vet.. familjen helt enkelt. Men vi har gjort en plan. 

Och snart har jag även en träningsplan. jag längtar! jag vill ha ett schema, nån som talar om, gå ut och spring såhär. För då gör jag det!

Och jag har så mycket att se fram emot nu. svettiga jobbiga pass, tuffa träningar och en underbar känsla efteråt. och så massa lopp som väntar. Jag älskar att springa lopp. ska se vad mer jag kan anmäla mig till. För mig är lopp även träningspass. Det ger mig pepp och motivation. 

NU kör vi så det ryker. Mot marathonformen!!