Jaha då var vecka 13 till ända och det blev en intressant vecka för mig :)
I fredags fick jag ett meddelande från Jan-Erik, vi har en plats kvar i bilen till Borlänge imorgon den avgår kl 7 från centralen. Ska du med ?
Mitt spontana svar var, nej eftersom jag inte är förberedd eller tränad för ett 6-timmars och det bara är 3 veckor sedan jag sprang 6-timmars i Skövde. Så jag tackade nej.
Men så började jag tänka att jag faktiskt behöver lite bra långpass och jag är dålig på att få till riktiga långpass på egen hand. Så varför inte åka dit och springa 2-3 timmar som ett bra långpass och sen kliva av. Man måste ju inte tvungen springa alla 6 timmarna. Och jag pratade med min sambo som peppade mig att följa med. "Du behöver långpass".
Så vid lunchtid skickade jag tillbaka till Jan-Erik och frågade om platsen fanns kvar,det gjorde den.
Så upp i ottan på lördagmorgon och in till stan för att möta upp de andra. Vi blev full bil och jag kände mig verkligen som en junior i detta Ultragäng!
Det var inspirerande att få sitta i flera timmar med dessa erfarna Ultramänniskor och suga i mig kunskap och tips!
Själva loppet var jättebra arrangerat, trevliga människor, bra bana och vi fick kanonväder! Strålande sol och 15 grader varmt! Jag sprang i IF Linnea tshirt och tre kvartstajtsen. Och så mina nya Saucony.
Ortopeden tyckte ju att jag skulle testa ett 3-timmars pass i dem för att ge dem en ärlig chans.
Första två timmarna gick suveränt!! Jag sprang och log, njöt av solen och gjorde high five med folk som satt och hejade. Kroppen kändes pigg och glad och benen pinnade på bra. Lite för bra nästan!
Efter två timmarspasseringen såg jag att jag snittat 6.40-tempo!!! I två hela timmar!! Det är ju helt galet snabbt. jag brukar ju ligga i 7 minuterstempo på långpassen! Men eftersom jag inte hade planer på att springa hela 6 timmars så tänkte jag att jag maler på så får det hålla så länge det håller!
Jag passerade halvmaran på nästan pers tid!! Hur galet är inte det liksom! Drygt 2.20 på halvan!
Men nu började mina stortår ge sig till känna. Inte på vanliga stället där jag får mina megablåsor utan på undersidan av stortån, alltså själva tå-leden. Detta beror nog på att skon tvingar min fot att belasta på ett annat sätt än jag är van vid. Och jag har ju fått tipsen att inte springa för långt i nya skor heller utan vänja in fötterna. Så när jag började känna av detta efter 2.30 så slog jag av rejält på farten och joggade några varv till. Men när jag passerat 3 timmar så började det göra riktigt ont och jag bestämde mig för att bryta.
Tog nåt varv till mest för att det var så härligt väder!
Slutade på 29 km och 3 timmar 28 minuter. Supernöjd med det!
Spenderade resterande 2,5 timme med att sitta i solen och heja och peppa på alla andra löpare som fortsatte springa.
Daniel vann överlägset herrklassen på fina 82,456 ! Helt galet imponerande!!
Vår Maria knep 2:a platsen i damklassen med sina 61,759
Så vi hade två medaljörer med oss i bilen hem!
Jan-Erik tog sig över sin skamgräns på 6 mil trots att han var lite seg, som han sa :)
Och Fredrik valde att kliva av efter 5 mil då han fick känningar i sitt knä.
Vi hade bra stämning i bilen på vägen hem och alla verkade nöjda och glada!
Jag kände ingen bitterhet eller ledsamhet över att ha klivit av. Det var ett klokt beslut och egentligen redan planerat från början. Eftersom jag fortfarande är såpass ny på att springa så långa distanser så är det bara vansinne att springa två sextimmars med bara tre veckor mellan!
Framförallt som det krävdes drygt två veckors återhämtning efter Skövde!
Så nu fick jag istället ett bra långpass på 29 km och kan springa på som vanligt i veckan!
Idag två dagar efter känner jag ingenting i tårna! Så det förstärker min känsla att det var ett klokt och bra beslut.
Inga blåsor!!! Helt underbart, och smärtan i leden är borta!
Nu ska jag springa på som vanligt och variera mellan Saucony och Kayanona, vänja in fötterna vid de nya skorna så är förhoppningen att jag ska klara 5-6 timmar i dem sen utan att få tillbaka blåsorna!
Så jag är supernöjd med mitt härliga långpass. Det är ju inte ofta jag springer så långt överhuvudet taget, så då att kunna göra det i den farten första två timmarna! Och sen att känna mig fräsch två dagar efter! Det är en stor förbättring för mig!
Klart att det retar tanken lite att det hade varit intressant att se vad jag hade kunnat göra för tid på maran om jag fått fortsätta efter den starka öppningen! Men jag ska inte tänka så mycket på det utan fortsätta träna på och följa planen! Jag hoppas kunna nå mitt mål till Stockholm marathon och lördagens pass gav bra indikationer på att det kan gå vägen!
Så v. 13 såg ut såhär:
Måndag: vila
Tisdag: kort långpass 12 km
Onsdag: kvällsrunda 7,7 km
Torsdag: 45 min styrka med PT-Jocke
Fredag: vila
Lördag: Långpass 29 km
Söndag: vila
Totalt: 48,7 km
2 kommentarer:
Vilken bra träningsvecka! Fortfarande grymt imponerad av att du orkar springa så länge!! Kör hårt, i sommar kommer du sätta rekord!
Tack!
Jag kämpar på!!!
Skicka en kommentar