Tjoho, det känns skönt att vara igång igen. Även om det inte är så stora mängder än så har jag börjat och jag har en plan och jag är igång, det är viktigast!
I Tisdags skulle jag springa hem från jobbet första gången. Jag var supertaggad och hade koll på vägen tyckte jag. Det går en cykelbana typ längs vägen där bussen går, så det ska väl gå bra!
Ändå lyckas jag springa vilse :)
Sprang från Kista upp till Helenelund, förbi Silverdal, bort till Sörentorp och där delar sig vägen typ.. jag sprang på cykelbana hela vägen hit, sen ser jag cykelbanan försvinna upp mot E4:an till höger eller så får man fortsätta längs väggrenen på den mindre vägen förbi Sörentorp.
Så jag känner då att upp mot E4an är helt fel väg så jag väljer att fortsätta förbi Sörentorp.
Det är en mindre väg och inte jättemycket bilar, men heller inga lampor längs vägen. Jag håller mig så långt ut i väggrenen jag kan och har mina reflexer på mig, ändå tutar bilarna åt mig när de passerar och jag känner att jag nästan blir påkörd vid flera tillfällen, ytterst otrevligt. Fortsätter nån km och kommer då till en liten korsning där den större vägen fortsätter rakt fram och en lite mindre svänger vänster. Jag kollar kartan i telefonen och ser att den lite mindre vägen ska gå förbi Ulriksdals slott och sen komma ut uppe vid Kungshamra. Perfekt så jag svänger där för att slippa springa och bli överkörd av bilarna.
Men det dröjer inte länge förrän det är totalt kolsvart. Ingen lampa har jag med mig för min tanke var ju att springa längs den upplysta cykelbanan som jag trodde gick ända hem..
Det är så becksvart så jag ser knappt handen framför mig och än mindre var jag sätter fötterna, och inga bilar kommer och lyser upp, jag fortsätter tveksamt framåt. Tar upp mobilen och försöker lysa med den för att få lite ledljus. Efter ett tag ser jag lysen därframme och blir på bättre humör. Väl framme vid ljuset inser jag att jag nu står på slottsbacken, alltså precis vid Ulriksdals slott.. Hm hit skulle jag ju inte... försöker kolla kartan igen, den markerar slottet men runt det visas bara grönt som i park.. inga cykelvägar utmärkta och det är becksvart var jag än vänder blicken.. hm.. vad har jag för alternativ? Springa tillbaka samma väg och ut på den trafikerade vägen och riskera livet i väggrenen... eller fortsätta cykelvägen som går förbi slottet, i beckmörker... jag hoppas på det bästa och väljer cykelvägen. Springer vidare ett tag och rätt var det är kommer jag fram till vattnet, jag har nu passerat slottet. Ah men vad bra för då följer jag bara vattnet så kommer jag väl till en bro! Ja det gör jag men bron är avständ... Nu börjar jag känna att det är lite hopplöst, jag börjar bli kall, det är becksvart, ingen människa i sikte och jag känner mig helt vilse!! Springer vidare längs cykelvägen och hamnar uppe vid slottet igen! Har alltså sprungit typ ett varv runt slottsparken.. börjar tänka tanken att jag nog måste springa tillbaka till stora vägen och ut bland bilarna. Men då kommer en kvinna gående i mörkret och jag frågar henne. Jo mycket riktigt bron är avstängd men det finns en liten bro ett par hundra meter åt det hållet, över den och upp till vänster så kommer du till värdshuset,, hurra känner jag , för från värdshuset hittar jag hem, jag har sprungit dit hemifrån men aldrig från det här hållet. Så efter mycket om och men så hittar jag värdshuset och därifrån springer jag leende hemåt!
Puh, vilken upplevelse, det kanske inte låter så jobbigt men det var lite läskigt att irra runt där i beckmörkret alldelles ensam i slottsparken!
Väl hemma kollar jag kartan på datorn. Jag skulle ha svängt med cykelvägen mot E4:an sprungit under E4an och på andra sidan den hela vägen till Järva krog, Där först under vägen igen och upp mot Bergshamra. Då vet jag till nästa gång!
Det vill säga idag. För idag ger jag mig på det igen, springa hem från jobbet och den här gången ska jag göra mitt bästa för att inte springa vilse!! :)
I Tisdags skulle jag springa hem från jobbet första gången. Jag var supertaggad och hade koll på vägen tyckte jag. Det går en cykelbana typ längs vägen där bussen går, så det ska väl gå bra!
Ändå lyckas jag springa vilse :)
Sprang från Kista upp till Helenelund, förbi Silverdal, bort till Sörentorp och där delar sig vägen typ.. jag sprang på cykelbana hela vägen hit, sen ser jag cykelbanan försvinna upp mot E4:an till höger eller så får man fortsätta längs väggrenen på den mindre vägen förbi Sörentorp.
Så jag känner då att upp mot E4an är helt fel väg så jag väljer att fortsätta förbi Sörentorp.
Det är en mindre väg och inte jättemycket bilar, men heller inga lampor längs vägen. Jag håller mig så långt ut i väggrenen jag kan och har mina reflexer på mig, ändå tutar bilarna åt mig när de passerar och jag känner att jag nästan blir påkörd vid flera tillfällen, ytterst otrevligt. Fortsätter nån km och kommer då till en liten korsning där den större vägen fortsätter rakt fram och en lite mindre svänger vänster. Jag kollar kartan i telefonen och ser att den lite mindre vägen ska gå förbi Ulriksdals slott och sen komma ut uppe vid Kungshamra. Perfekt så jag svänger där för att slippa springa och bli överkörd av bilarna.
Men det dröjer inte länge förrän det är totalt kolsvart. Ingen lampa har jag med mig för min tanke var ju att springa längs den upplysta cykelbanan som jag trodde gick ända hem..
Det är så becksvart så jag ser knappt handen framför mig och än mindre var jag sätter fötterna, och inga bilar kommer och lyser upp, jag fortsätter tveksamt framåt. Tar upp mobilen och försöker lysa med den för att få lite ledljus. Efter ett tag ser jag lysen därframme och blir på bättre humör. Väl framme vid ljuset inser jag att jag nu står på slottsbacken, alltså precis vid Ulriksdals slott.. Hm hit skulle jag ju inte... försöker kolla kartan igen, den markerar slottet men runt det visas bara grönt som i park.. inga cykelvägar utmärkta och det är becksvart var jag än vänder blicken.. hm.. vad har jag för alternativ? Springa tillbaka samma väg och ut på den trafikerade vägen och riskera livet i väggrenen... eller fortsätta cykelvägen som går förbi slottet, i beckmörker... jag hoppas på det bästa och väljer cykelvägen. Springer vidare ett tag och rätt var det är kommer jag fram till vattnet, jag har nu passerat slottet. Ah men vad bra för då följer jag bara vattnet så kommer jag väl till en bro! Ja det gör jag men bron är avständ... Nu börjar jag känna att det är lite hopplöst, jag börjar bli kall, det är becksvart, ingen människa i sikte och jag känner mig helt vilse!! Springer vidare längs cykelvägen och hamnar uppe vid slottet igen! Har alltså sprungit typ ett varv runt slottsparken.. börjar tänka tanken att jag nog måste springa tillbaka till stora vägen och ut bland bilarna. Men då kommer en kvinna gående i mörkret och jag frågar henne. Jo mycket riktigt bron är avstängd men det finns en liten bro ett par hundra meter åt det hållet, över den och upp till vänster så kommer du till värdshuset,, hurra känner jag , för från värdshuset hittar jag hem, jag har sprungit dit hemifrån men aldrig från det här hållet. Så efter mycket om och men så hittar jag värdshuset och därifrån springer jag leende hemåt!
Puh, vilken upplevelse, det kanske inte låter så jobbigt men det var lite läskigt att irra runt där i beckmörkret alldelles ensam i slottsparken!
Väl hemma kollar jag kartan på datorn. Jag skulle ha svängt med cykelvägen mot E4:an sprungit under E4an och på andra sidan den hela vägen till Järva krog, Där först under vägen igen och upp mot Bergshamra. Då vet jag till nästa gång!
Det vill säga idag. För idag ger jag mig på det igen, springa hem från jobbet och den här gången ska jag göra mitt bästa för att inte springa vilse!! :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar