nu då...

-hej, det var länge sen!
-hur mår du?
-Kul att se dig?
-är du frisk nu?
-Hur går det för dig?
-Vad kul att du är tillbaka!

Massa glada utrop mötte mig när jag ikväll tog mod till mig och samlade ihop krafterna och begav mig till zinken.

Som vanligt genomsyras samlingen av positiv energi och gemenskap,
jag kände mig genast bättre till mods och tanken slog mig att det är just precis det här jag behöver för att komma igång igen.

Tyvärr har jag ännu inte orken att hänga med på riktigt på träningarna men det kommer framöver, en sak i taget.

Idag skulle det springas 4 x 15 minuters etapper runt söder. Och jag har inte kapaciteten för det ännu så jag bildade min egen grupp :)

Fick sällskap på den korta uppvärmningen ner till vattnet vid tanto och det var skönt.

Sen när de andra drog iväg i sina grupper så kändes det rätt bra att mala på i min egen takt. Jag pressade mig lite så jag fick upp pulsen och målet var att springa bort till slussen, ca 5km. Det är längre än jag sprungit på flera veckor.

Det märks att det är länge sen jag sprang regelbundet. Det kändes ovant i hela kroppen, tungt i benen, flåset fick jobba rejält redan efter två km och jag kan ju säga att maran känns låångt borta. MEN det kändes otroligt skönt i sinnet! Huvudet kändes lätt, och inombords kände jag att jag börjar hitta tillbaka till glädjen. Jag är inte riktigt där än, men en god bit på väg, det känner jag.

När jag kom fram till slussen och tittade ut över vattnet bort mot stadshuset så kände jag en längtan att springa lite till... så då gjorde jag det. Jag sprang över bron och ner längs vattnet, förbi gamla stan och ända upp till statshuset. Stannade klockan där på 6,52 km och tittade ut över vattnet. Det var vackert, lugnt och stilla och jag kände mig för en stund väldigt tillfreds inombords. Stod så och bara tittade ut över vattnet en stund, vet inte hur länge, men till slut började jag frysa så jag skuttade upp till t centralen och ner i tunnelbanan.

Distans: 6,52 km
Tid: 44:22
Snitt: 6.48 min/km