lördag, september 17, 2011

Stockholm halvmarathon DNF

Jag har inte tränat en enda riktig träning på en o en halv månad på grund av ingreppet jag gjorde i augusti så jag är ju inte direkt i mitt livs form om man säger så. Och sista två veckorna har jag varit förkyld till o från så jag hade inte räknat med att ens starta idag.
Men sista dagarna har jag känt mig kryare och inga förkylningssymtom alls idag så jag tänkte att jag kan ju starta och jogga runt.

Startade lugnt i 6:45 tempo och det kändes lätt i skönt att springa igen! Härligt!
Men sen andra femman blev andningen tyngre och pulsen ovanligt hög.
Jag saktade ner och tänkte att jag får jogga supersoft. Men strax efter en mil stack pulsen upp i 180 trots att jag då låg i låga 7.10 tempo o joggade. Jag bestämde mig för att gå en bit och få ner pulsen. Men den höll sig runt 180 trots att jag nu promenerade. Jag stannade o andades djupa andetag men det hjälpte inte jag kände hur hjärtat klappade på supersnsabbt och jag började känna mig yr. Såg en sjukvårdskontroll en bit fram precis vid stadshuset och började gå mot den. Då kände jag hur jag började vingla och en sjukvårdare sprang fram o fångade upp mig. Sen fick jag sitta där i ambulansen i 20 minuter o se på när alla andra sprang förbi. Det tog ett tag för pulsen att gå ner o jag fick en utfrågning och skarp tillsägelse av sjukvårdaren. Ajabaja INTE springa så tätt inpå förkylning. Det är livsfarligt för hjärtat !!
Jo jag vet. Jag hade inte startat om jag känt mig förkyld. Men jag har ju varit frisk ett par dagar. Hur vet man hur länge man ska vänta då ?
Jo ett par dagar kan räcka men man ska INTE börja med en halvmara !!!

Hängde lite med huvudet o kände mig lite skamsen. Han mjuknade lite o sa att han förstod att man så gärna vill springa när man är anmäld sen länge o är peppad. Men att man måste vara försiktig. Det kan vara livsfarligt och han betonade att jag hade haft tur! Det hade kunnat gå riktigt illa.

Han ville inte släppa iväg mig förrän pulsen var nere under 90 och jag fick lova att inte börja springa så fort jag kommit utan synhåll. Nä Gud nej så dum är jag inte! Tyvärr finns det folk som är det. Sa han.

Men jag promenerade till målet o tog emot Elin då hon sprang imål och jag fick istället glädjas med henne för ett nytt pb! Grattis Elin

Så jag har nu verkligen lärt mig att man ska ta förkylningar på allvar. Det var ingen trevlig upplevelse och jag tänker inte utsätta mig för det igen!

Jag är iallafall läkt efter operationen o får äntligen börja träna på riktigt igen så det ser jag fram emot att göra om ett par dagar.

Jag hann allafall springa 11 km idag :)

4 kommentarer:

Sofia sa...

Fy vad läskigt, tur att det slutade väl!

Unknown sa...

Usch, stackare!
Fy vad marigt.. och vad otäckt det lät att du blev så där yr!!! :-(
Lider verkligen med dig och hoppas att du snart är riktigt fit for fight!
Kramar om

Anonym sa...

Oj vad tråkigt! Men vilken tur att det inte var farligt!
Ta hand om dig gumman!
Trevlig att träffas!!

Kram

Johan Kanmert sa...

Oj, tur du hade tur i oturen i alla fall.

Får hoppas det kommer en strålande vår efter en besvärlig höst.

Jag lyckades inte heller i Stockholmshalvmaran, med nöd och näppe att hälsenan höll hela vägen. Och så chansade även jag efter sjukdom (öroninflammation) vilket inte är så lyckat.

Men som sagt, kanske kommer det en strålande vår efter en seg höst.

Var ju i alla fall tur med vädret i lördags :)

Ha det bra Josefine
Hälsar
Johan