Det är en härlig känsla att komma till Zinken en mulen tisdagkväll och se fler o fler löparklädda människor komma från alla håll och samlas i den lilla trånga lokalen bakom läktarna.
Det ena leende ansiktet efter det andra strömmar in och snart är lokalen full av tajts och ett ljuvligt sorl av löparsnack.
"grattis till pers på premiärmilen" "bra jobbat förra helgen" "snyggt resultat" "hur mår benhinnan" "hur känns vaden" " kul långpass i söndags", "hur gick det för dig?" osv osv.
Jag står längs väggen och bara lyssnar, tittar och njuter av att vara en del i detta umgänge. Jag har fortfarande så svårt att förstå det. Jag hör folk prata om milen, halvmaran, maran, ultralopp, intervaller, skor, teknik osv.
Och sen börjar nån att prata med mig och jag dras in i diskussionerna.
Jag har fortfarande svårt att förstå att jag faktiskt är en av dem. Jag är också löpare nu. Jag har nåt att tillföra.
Ibland hänger huvudet liksom inte med. Ibland känner jag mig fortfarande som den där slöa, tjocka soffliggaren som aldrig skulle komma på idén att ta på sig ett par löparskor och gå utanför dörren i snö, slask, regn, mörker eller faktiskt inte ens om det var fint väder. Och se på mig nu. Jag har sprungit hela vintern, trots en jäkla massa snö, is och minusgrader. Jag springer 3-5 pass varje vecka och jag är en del av detta fantastiska gäng och det känns så otroligt roligt.
Nåväl vi satt inte bara i omklädningsrummet och mös om ni trodde det, vi gav oss ut och sprang också. Runt den kuperade Årstaviken.
Jag suckade och tänkte att "fan det är ju så jäkla kuperat, jag hatar de där backarna" Men jag blev påhejad och uppeppad och tog mig runt mycket lättare än jag själv trodde var möjligt faktiskt. Visst fick jag kämpa i backarna, men jag behövde inte stanna och vila och inte ens gå i de tuffaste backarna. Jag sprang hela vägen och det kändes kanon. Jag blir ju faktiskt bättre! Mot slutet började det regna men det gjorde inget, det var bara skönt.
Distans: 9,7 km
Tid: 1:06:05
Snitt: 6.49 min/km
medelpuls: 168
maxpuls: 184
6 kommentarer:
Du är en löpare Jossan!!!
Självklart! :)
:) Jag har också problem att kalla mig löpare. Trots att jag sprang 300 mil förra året.
Visst sitter det i skallen!
Visst får man energi av att träffa likasinnade!
Jag tänkte komma ned på tisdag, är du där då?
Var detta ett lopp eller nån slags löpträning?
Man börjar komma in i löpsnacket och har blivit lite torsk på siffror och resultat :-) vill gärna kalla mig löpare nu, men än vet jag inte om det bara är en knäpp jag har fått eller om det är här för att stanna ;-)
coyntha, tack!
Mia
DU är väl löpare om någon! Iallafall min stora inspirationskälla!!
Marie
Jajemen jag tänkte komma på tisdagarna nu framöver så jag hoppas vi ses då.
Sofia
If Linnéa är den underbara löparklubben som jag tränar med så detta var ett av våra tisdagspass.
Klart du är en löpare Jossan!! I allra högsta grad. Årstarundan är så himla skön!!
Skicka en kommentar