helt otroligt, jag förstår det inte själv!

underbara IF Linnéa
underbara löparvänner
underbara tröskelpass runt söder!

Nytt pers på milen med 1.16 blev det ikväll.
60:20 visade klockan retsamt på 10km .. det är så nära nu..


Stort tack för sällskap, pepp och draghjälp!

Stackars småtjejerna i tanto såg lite skärrade ut när de frågade om vi behövde hjälp att ringa ambulans efter att jag kollapsat när vi kom fram till tanto :)

det var inget fel på mig annat än att jag var rejält utmattad och var tvungen att ligga ner en stund på den sköna asfalten... :)

Vi tog uppvärmningen först från zinken ner till tanto, den gick alldelles för snabbt för mig egentligen men jag bara hakade på gruppen och det gick bra. 5:44 tempo visade det sig sen..

Sen delades vi in oss i olika fartgrupper för tröskelpasset runt söder, vi blev en 7-8 stycken i ankargruppen. Men jag hade inte det minsta tid eller lust att vara social och prata, jag siktade på nytt pers och då klarar jag inte av att prata, inte alls meningen att vara otrevlig utan jag ville bara fokusera på att springa och andas.

Första 2km gick i 5.40, sen låg vi strax under 6.00-tempo fram till halvmilen, här började jag känna att det gick snabbt och var rädd att jag inte skulle orka. Efter 6 km splittrades gruppen till två och det var frestande att släppa farten och haka på den bakre delen av gruppen. Men mina medlöpare röt åt mig att fokusera och fortsätta, så då gjorde jag det :)

Fram till 7,5 kändes det ok men sen var det jobbigt, jag fick slita rejält för att hålla farten. vid 9 ville jag bara stanna för det kändes som det brann i bröstet och jag fick ingen luft, men insåg att det bara var en km kvar så bara att bita ihop. Jag frustade och lät som en hel ångmaskin tyckte jag.

Tappade lite sista km då jag var helt slut, helt slutkörd. Det fanns inte gnutta energi kvar. Så när klockan pep 10km var det inte mycket vilja kvar som höll mig på benen, jag rasade ihop och det var såå skönt att ligga ner på den sköna asfalten en stund. Det var lite läskigt ändå, det svartnade lite för ögonen och jag kände mig inte helt alert. Men det gick snabbt över så jag kunde resa mig och faktiskt jogga tillbaka till zinken.
Glad i hågen med nytt pers på milen. 60:20 det är ruskigt nära nu!

Och detta efter bara en dagars vila efter ett rejält långpass i söndags!
jag fattar inte vad som hänt med min kropp!!
Helt plötsligt bara maler den på!!!

tid: 1:00:20
Distans: 10 km
Snitt: 6.02 min/km
medelpuls: 179 !
maxpuls: 187 !

plus 2,66 km upp och nerjogg