Åland Halvmarathon!

Wiee!! Vad jag är glad och nöjd med mig själv!
Nytt pers på halvmaran med dryga 7 minuter! Vilken kanonavslutning på denna säsongen!

Det började väl sisådär med uppladdningen eftersom jag var förkyld veckan innan, men hann bli kry precis innan helgen.
Sen blev Linda tvungen att stanna hemma så jag funderade ett kort tag på om jag också skulle bli hemma. Men bestämde mig för att åka och jag är glad för det.

Men sen hände ju en annan mardrömsgrej som gjorde att jag trodde att jag inte ens skulle hinna till starten!

Jag hade träffat på en annan svensk tjej som jag åt pastamiddagen med och vi satt och pratade om det här med att vi skulle ställa tillbaka klockorna en timme till vintertid under natten. Jag kollade på min telefon och den stod fortfarande på svensk tid. Jag var på väg att ställa om den en timme för att få den finska tiden, men vi kom fram till att jag lika gärna kunde låta den stå på svensk tid eftersom jag ändå skulle vara tvungen att ställa om den en timme sen till vintertid. Så jag lät den vara på svensk tid.

Ställde klockan på 6.00 för att hinna äta frukost i lugn och ro och ta mig till starten. Min start skulle gå 8.45.
Jag vaknade när klockan ringde och slappade lite på rummet och vaknade till. Vid 6.40gick jag ner till frukosten. Jag blev lite fundersam när det var så tomt i matsalen men tänkte att det skulle nog komma fler. Så jag satte mig och åt i lugn och ro.

Då kommer den här tjejen inrusande, fullt löparklädd med nummerlappen på och börjar hojta. "sitter du och äter NU, vi måste ju gå nu"
Jag tittade på klockan på min mobil, nä klockan är ju bara kvart i sju.
NEJ sa hon, klockan är kvart i åtta!

Det visade sig att min mobil hade automatiskt ställt om sig till vintertid under natten så den visade nu alltså en timme fel!

Snacka om att få panik. Där sitter jag och äter frukost i godan ro, inte ens ombytt och får reda på att det är mindre än en timme kvar till start! Och vi befinner oss på hotellet nästan två km från start! GAAAH!! Varför ska det alltid bli nån form av drama när jag ska springa lopp??

Jag säger åt henne att hon får gå i förväg och sen sveper jag kaffet, lämnar den halvätna gröttallriken och springer upp på rummet för att byta om.

På med alla löparkläder och rota runt, hann nerför trappan och inser att jag glömt nummerlappen, upp igen. Halvvägs nerför trappen igen och inser att jag glömt garmin. Fan det är inge bra att stressa, jag tappar liksom hjärnan då.

Så jag går tillbaka till rummet, sätter mig på sängen, andas djupt tre gånger och fokuserar på vad jag ska ha med mig. Får med mig allt och småjoggar bort till start.
Hinner precis se marathonlöparna starta, halv nio. och har således en kvart på mig innan min egen start. Lämnar in mina värdesaker och hittar åt Katarina från iF Linnéa.

Med gröten fortfarande i strupen (känns det som) går starten.
Vi får börja med att springa två varv inne på 400-metersbanan på stadion. Jag rycktes med i tempot av gruppen startande, vi var inte så jättemånga på halvmaran.
Väl utanför stadion kommer snabbt första km-skylten. 5.58! Liite väl snabbt kanske för min del. Jag borde ligga i 6.45 tempo ungefär.
Mitt mål var att se till att ligga under 7 min varje km för då skulle det bli pers. Sen med hur mycket det var inte så viktigt.

Första tre km känns jobbigt, jag är fortfarande stressad, ouppvärmd och har en sorts panikkänsla i kroppen. Men det lugnar ner sig efter ett tag och jag kommer in i en skön rytm.
Km-tiderna ligger runt 6.30-6.40 och det känns som jag håller jämn fart. Jag är lite rädd att jag gick ut för hårt men tänkte att så länge det känns bra i kroppen så springer jag på. Det rullade på jättebra och kilometerna bara försvann.

Vid vändningen 10,5 km tog jag min första gel och så gick jag upp jämnsides med en tjej från stockholms långdistansklubb. Vi småpratade lite och gjorde sällskap och hjälptes åt att hålla tempot. Jag började här känna att jag hade chans på ett rejält pers eftersom jag fortfarande snittade 6.40-tempo! Vi växeldrog under 6 km och det kändes kanon!

Jag hade en riktigt skön känsla i kroppen och jag verkligen njöt av att springa!
VId 17 km började det dock bli jobbigt, här var det lite segt uppför och jag började känna mig tung i andningen så jag släppte henne och tog min andra gel, hon låg sen 30-40 meter framför mig hela vägen in i mål. Jag vägrade släppa henne ur syne.

Tänkte att det bara var ett par fjuttiga km kvar så jag höll i.
Passerade mållinjen på 2.20.45 vilket är 7.05 minuter bättre än mitt tidigare PB! Jag snittade 6.40-tempo på halvmaran!

Det känns helt otroligt!
Jag är så glad att jag äntligen har hittat den där känslan att det är skönt att springa även om det blir långt. Det var inte förrän där vid 17 som det började kännas jobbigt, och då var jag ju snart i mål!

Jag är väldigt glad att jag bestämde mig för att åka även då jag blev själv. Vilken kanonavslutning på säsongen.
Km-tiderna kommer här:

1. 5:58
2. 6:29
3. 6:38
4. 6:48
5. 6:42
6. 6:44
7. 6:45
8. 6:49
9. 6:32
10. 6:40
11. 6:58 (vändning tog en gel)
12. 6:21
13. 6:28
14. 6:35
15. 6:39
16. 6:37
17. 6:38
18. 7:01 (här hade jag en dipp och tog min andra gel
19. 6:44
20. 6:49
21. 6:41
sista 200 m in till mål gick i 5:22-tempo

Totalt: 2:20:45
snitt : 6.40 min/km

Vädret var jättebra, plus 9 grader lite smådugg hängde i luften, nästan ingen vind.
Banan var rätt tråkig dock, man sprang längs en bilväg hela tiden och det var i princip bara raksträckor. Man såg ju kmskyltarna långt i förväg. Men det var lättsprunget så jag klagar inte!

Nästa år kan jag tänka mig köra helmaran där!