Inställt långpass :(

Jag var inställd på att springa ett långpass igår, nåstanns runt 20 km var planen för att känna av formen inför Åland som är sista oktober.
Ett gäng från If Linnéa skulle långpassa söder om stan och jag tänkte hänga på dem.

Vaknade vid åtta och var lite täppt och kände mig lite hängig, såg på termometern som visade hiskliga minus 6 grader! Vad hände? När blev det vinter?

Så jag bestämde mig för att det nog var bäst att inte ge mig ut och springa idag.
Jag var ju så sjuk i Mars förra året av kylan, mina luftrör var ju helt pajade och läkaren sa att jag inte borde springa ute i minusgrader om jag inte hade en värmeväxlare. Jag har planerat att köpa en sån men hade inte räknat med minusgrader redan.
Men men bara lyssna på läkaren, han sa att mina luftrör kommer vara lite extra känsliga nu ett par år framöver eftersom jag var så otroligt sjuk i måras. Slemhinnorna som tar upp syret var nästan helt borta. Därav kunde jag knappt andas fastän jag tog djupa andetag. Det var nog bland det läskigaste jag varit med om.
Att känna att jag inte fick syre trots att jag andades. Jag orkade ju knappt gå från sängen till toaletten utan att svimma. Så illa var det.

Så av rädsla för att bli sjuk igen så bestämde jag mig för att avstå långpasset.
Jag ska inhandla en värmeväxlare först sen så får jag ge mig på det igen.

Åland ja förresten.
I ett svagt ögonblick för länge sen lät jag mig övertalas av Linda att vi skulle anmäla oss till Ålands Marathon som är 31:a oktober. Så vi gjorde det. Båt, hotell och buss bokades. Det kändes så långt bort, jag har gott om tid tänkte jag då.

Nu är det mindre än två veckor kvar och jag har inte mycket tid kvar, till och med mitt inplanerade sista långpass igår blev inställt. Jag har bara tränat kortare pass hela hösten. Jag har fokuserat på att bli snabbare på milen eftersom jag ville persa på Hässelbyloppet, så jag har inte pressat några långpass alls. Visst har jag sprungit rätt mycket men inga pass längre än 11 km.
Inte sen maran i juni faktiskt.

Så jag ställer mig frågan, är jag verkligen redo att springa en mara om två veckor ?
Svaret blir såklart ett rungande NEJ.
Jag tror säkert att jag skulle orka släpa mig runt, men jag skulle vara helt knäckt efter och återhämtningstiden skulle vara förödande lång. Jag minns hur knäckt jag var efter maran i juni. Det tog en månad innan jag kände mig normal igen.
Och det är jag inte redo att utsätta mig för nu.

Så jag har pratat med kansliet på Åland och de har sagt att det inte är några problem att byta distans när man hämtar nummerlappen.

Så jag har bestämt mig för att springa halvmarathon istället.
Det känns mycket smartare. Och eftersom jag tränat mycket fart hela hösten så borde jag ha en rimlig chans att sätta nytt PB på halvmaran.

Idag blev det 6,6km lunchjogg!
Skönt!