43-42-41

Dag 43
Fredagen blev vilodag.

dag 42

På lördagen bestämde jag mig för att få till ett långpass på 20 km. Begav mig iväg i solen. Men det var nog inte min dag. Det blåste hårda vindar och det blev tungt redan efter ett par km. Jag kämpade på och hoppades att det skulle gå över. Men det blev bara tyngre och tyngre. Jag kände att all energi försvann så jag kanske hade ätit för dåligt innan också. Hade vätskebälte med mig med fyra flaskor som jag hade beräknat en flaska per 5 km. Men det var så tungt att springa och jag blev så trött så vätskan gick åt mycket snabbare än tänkt. Efter 8 km kände jag att jag aldrig skulle orka hela tänkta passet. Det var tunga tankar som gick genom huvudet och tvivlet om maran växte sig starkare och starkare. Hur ska jag orka 42 km när jag inte ens kan få till ett långpass på 20km? Suck. När jag kom till milpasseringen ville jag bara ge upp. Benen var tunga som bly, blåsten slet i kroppen och jag var törstig, men drickat var slut. Kämpade mig vidare hemåt och passet blev 13,2 km. Jag var så besviken, så sliten och kände att jag inte ville springa mer på länge, och det känns lika bra att ställa in maran och vänta till nästa år. Jag är inte tillräckligt förberedd.

Tid: 1:31:06
Distans: 13,21 km
Snitt: 6.54 min/km

Känsla: Tungt och jobbigt, negativa tankar. Pisspass...

Dag 41
Efter gårdagens misslyckade pass hade jag egentligen inte tänk springa idag. Men solen lockade utanför fönstret och Liv ville springa så jag satte på mig skorna och tänkte att idag ska jag bara springa för att det är skönt. Jag satte inga mål om distanser eller tid. Jag sprang och njöt av solen, det var varmt och skönt, t-shirt och korta tajts. Underbart! Lite friska vindar gjorde att man inte blev för varm. Men det var ingen kyla i vinden. Jag njöt av att springa. Och jag peppa Liv som hade bestämt sig för ett nytt PB på distans. Och det fixade hon. 6,5km är hon uppe i nu. Snart får jag sällskap på långpassen! Det var så kul att springa och peppa henne och jag mådde så bra. Tänkte inte på fart och det kändes inte jobbigt. När Liv klev av vid 6,5 ökade jag lite farten och det kändes kanon.
Men döm om min förvåning när jag stannar klockan på precis en mil och ser att jag bara var en minut saktare än mitt tävlingstempo på milen. Och det var inte jobbigt.
Vilket härligt pass till skillnad från igår.

Tid: 1:05:31
Distans: 10 km
Snitt': 6.33 Min/km

Känlsa: helt fantastiskt pass. Skönt att springa, roligt att peppa Liv, kändes inte det minsta slitsamt.

Så jag ska nog inte ge upp maran riktigt än. Men jag måste se till att få till några till riktigt långa pass. Jag vill ha minst ett pass på 30km innan maran, annars ställer jag mig inte på startlinjen!