igår söndag blev det långpass med Fredrika och Maria. Vi tog Maffes lugna tempo med oss och begav oss från slussen , längs strandvägen och ut på djurgården.
Det var rätt skönt väder. En minusgrad och uppehåll, dock blåste det på sina ställen så det blev lite kallt, men ett skönt pass trots allt. Vad mycket skönare det är att springa långt när man har sällskap. Jag tar mig inte för att springa långa pass själv. Men det här passet var hur trevligt som helst. Vi sprang och småpratade om allt möjligt och kilometrarna bara försvann liksom. Efter dryga milen började mina höfter mola så jag bestämde mig för att inte hänga på Fredrika som siktade på 2 mil.
Jag och Maria hoppade istället av när vi kom tillbaka till slussen och klockan visade dryga 15km. Kändes alldelles lagom.
Och idag mina vänner har jag inga som helst känningar efter igår. Det är första gången jag springer ett långpass och inte känner av det dagen efter. Så jag tackar mig själv för det kloka beslutet att inte haka på Fredrika, för då hade jag kanske inte varit lika smärtfri idag.
Känns bra som attan att veta att jag kan springa 15 km utan känningar!!
Sträcka: 15,1km
Tid: 1:53:20
Snitt: 7.30
4 kommentarer:
Jättekul att det känns så bra idag!
Tack för sällskapet :-)
Bra jobbat! Kan du springa 15km utan känningar springer du snart 16, 17, 18....osv! Kämpa på :-)
Skönt att det inte känns dagen efter. 15 km är ju en rätt bra sträcka. Men kör man så pass långsamt, så går det ju bra som du har visat nu :) Grymt gjort!
Fredrika
vi gör om det nån dag !
Emelie
tack, jag kämpar vidare, jag siktar ju på GBG varvet!
Tomas
ja det känns väldigt bra!
Skicka en kommentar