Mera löpband då mot New York

 Jaha såhär i Stockholm Norrort visade termometern -11 grader när jag hade tid för ett löppass innan ett möte på förmiddagen. Det klarar inte mina luftrör att springa i så det var bara att bita ihop och hoppa upp på löpbandet. Totalt 45 minuter idag, så jag höll ut lite längre än sist iallafall... 

Det är så in i vassen tråkigt. Vi har dessutom rätt trångt i källaren där bandet står så det står inklämt mellan ett bord och en vägg, så jag bokstavligen stirrar in i väggen.

 Där finns inte plats för någon hylla eller annat att ställa en dator eller tv på. Så jag kan inte titta på nåt heller. Försökte med mobilen men det blir alldeles för smått att försöka se nåt på den skärmen medan jag springer. Så jag springer och stirrar in i väggen, eller tavlan som sitter på väggen.

 Tavlan är en alldeles för stor, överdimensionerad foto-tavla över New York. Jag har aldrig varit särskilt förtjust i den men min man älskar New York så det var han som ville ha den. Dock blev den i samband med renovering av vårt sovrum nedflyttad i källaren.

 Så nu springer jag och stirrar på den när jag springer. Och den har faktiskt blivit min motivation. Såhär i Corona-tider när man inte får resa, inte springa lopp, allt är inställt, springer inte med vänner och så dessutom minusgraderna som tvingar mig att tråka på bandet... 

ja då har jag kommit på mig själv med att fantisera framåt, om en värld med ett betydligt bättre Corona-läge, så vi kan resa igen, så loppen blir av. Och då i den fantasin och den framtiden då springer jag där, i New York, mellan de skyhöga husen och tittar upp så jag blir alldeles vimmelkantig. Jag springer gata efter gata och spanar in alla byggnader. 

Tavlan har blivit mitt hopp, min motivation! Det kommer bättre tider, vi kommer få springa tillsammans igen, vi kommer få springa lopp och vi kommer kunna resa. Så ja varför inte drömma stort. New York Marathon, en dag kommer jag möta dig!!

Tid: 45 minuter

Distans: 6 km 

Tempo: 7.30 min/km