Göteborgsvarvet 2013

Det var varmt och kvavt men mulnade på lite innan min start.
Innan jag hunnit ur Slottsskogen mullrar det till på himlen och en rejäl knall medförde att himlen öppnade sig rejält!! På en minut var jag genomblöt!!
Det var rätt skönt för man blev lite avsvalkad men lite obekvämt att springa med dyngsura skor!
Nåväl solen kom fram igen och det var bitvis riktigt varmt. Jag drack en mugg vatten vid alla stationerna.
Jag hade ju redan innan bestämt mig för att gå ut lugnt, fokusera på hållning och nacke och detta höll jag strikt. Jag hade pigga ben och blev såklart påverkad av stämningen och loppet. Men tvingade mig själv att ta det lugn och springa snyggt.
Passerade milen på 70 minuter. Fortfarande pigg i kroppen och fick hålla tillbaka på Hisingen för att inte ta i! När jag springer genom ett bostadsområde står en man på en balkong och ropar "henrik Sedin gjorde 1-0 till Sverige" Härligt!
På väg upp för andra bron vid ca 14 km började det strama o spänna i nacken! Fan fan tänkte jag. Har jag klarat mig såhär långt utan smärta så tänker jag inte bryta nu. Så istället för att skruva upp en växel och gasa om folk uppför bron som jag brukar så la jag mig i högerfilen och slog följe med dem som gick uppför. Passade på att stretcha och massera nacken på väg upp och började sedan springa igen när det gick nerför.
2-0 till Sverige står en kvinna och skriker på bron! Yes!!!

Avenyn var som vanligt lång och seg och det gick sakta. Men jag höll mig joggandes och passade på att njuta av publiken och svarade på glada utrop och gjorde high five med massa barn! Kul!!
När jag svänger av avenyn får jag från ett gäng unga grabbar höra att det nu står 3-0 i matchen och inte långt därefter hörs ett kollektivt jubel över stan! Då förstår jag att Matchen är slut och Sverige är i final!! Underbara nyheter som piggade upp just när jag behövde. Den här delen av banan är seg och tråkig och jag började känna mig mör i rygge och nacke.

Jag passerar 18 km och funderar på om jag borde gå sista tre eftersom nacken börjar kännas rejält ansträngd. Precis när kag tänker detta smäller det till på himlen igen och än en gång börjar det ösa ner. Skillnaden är att denna gång gör det ont att nli träffad och jag inser att "regnet" studsar!!
Förvånat håller jag ut handflatan och fångar ett cm-stort hagel!!! 26 grader varmt och hagel!!
Galet. Aj det svider i skinnet när det vräker ner. Så jag joggar vidare istället för att gå och snart är kag inne i slottsskogen igen.
Sista två km joggar jag väldigt sakta. Jag är rädd om nacken och sliten av värmen.
Jag kommer ändå få en kass tid så inte värt att riskera nacken genom att pressa o öka sista.
In i mål tar jag mig och tiden blir 2.39.12
Min absolut sämsta halvmaratid nånsin. Men jag är supernöjd!
För mitt mål var att ta mig runt smärtfri och det gjorde jag!!
Från att bara kunna springa 4-6 km under senaste månaden till att ta mig i mål på varvet utan smärta!
Det är härligt. Och betyder att jag nu borde kunna börja träna mer normalt igen!