Årstajogg

Igårkväll var blev det ett riktigt bra träningspass. Jag och Linda tänkte vi skulle softjogga lite och Linda föreslog att vi skulle springa runt Årstaviken och eftersom jag aldrig har sprungit där så tyckte jag det var en bra idé.

Dock blev det mer av ett medelpass än softjogg för min del då denna runda innehåller en hel del backar. Vilket i sig är jättebra eftersom jag behöver backträning.

Första 5 km gick i hyfsat hög fart, andra halvan tog vi ner tempot lite och softjoggade sista km för att varva ner. Riktigt riktigt bra pass!

Upp och ner för backarna, bra träning för mig som normalt brukar gå i backarna eller stanna och pusta ut på toppen, nu pushade Linda mig att fortsätta och jag upptäckte till min förvåning att jag faktiskt klarade av det riktigt bra. Visst stack pulsen iväg som en raket i backarna men jag tog mig upp och fortsatte jogga och det tog inte så lång tid för den att gå ner igen när backen var slut. Mycket skönt för mig att känna att jag faktiskt orkar mer än jag tror gällande backarna! Denna rundan får vi ta fler gånger!

Jag sprang i mina nya skor och är supernöjd med dem, väldigt sköna, stabila och bra grepp, blir nog perfekta att springa med nu på hösten och vintern. Kände lite av hälen under passet, men inget i benhinnan.

Sprang även men min nya leksak. Jag har bytt ut min garmin 205 mot en 305:a
Så nu har jag ett pulsband. Ska bli väldigt intressant att se hur min puls beter sig och få lite koll på pulsträning nu när jag ska satsa mot Marathon 2010.

Distans: 10,5 km
Tid: 1:12:58
Snitt: 6.57 min/km

Maxpuls under passet: 183
Medelpuls: 159

Hälsporre och nya skor!

Ja jag har ju som bekant haft lite känningar i benhinnorna sista veckorna efter halvmarathon. Detta har nu dock försvunnit men jag har istället fått problem med ena hälen. Jag har inte nämnt detta så mycket då det inte har orsakat problem för mig med löpningen. När jag springer gör det nämligen inte ont. Detta för att jag springer mer på framfoten än på hälen (bra va)
Men däremot när jag går gör det sjukt ont i hälen. Så illa att jag valt att jogga istället för att gå vissa sträckor, till affären och tunnelbanan.. vilket förvisso är bra på ett sätt men det håller ju inte i längden.

Så idag gav jag mig ner till Runnerstore (nej jag får inte betalt för reklamen) och berättade om mina problem. Jag fick där träffa en jättetrevlig tjej som verkade mycket kunnig inom området, hon frågade ut mig om hälen och klämde och kände lite och när jag skrek högt så sa hon "hälsporre"

Jaha tänkte jag, vad betyder det, får jag inte springa nudå?
Men tvärtom, springa ska jag, eftersom det inte gör ont när jag springer, däremot var det väldigt noga med bra skor som är uppbyggda rätt för detta problem.

Jag tänkte när jag gick dit att jag skulle komma hem med ett par nätta lättviktsskor att bli snabbare i eftersom alla pratar så mycket om att man ska ha så lätta skor som möjligt.
Men icke sa nicke, "du behöver supermycket stöd" Jag fick se videon av mina fötter när jag sprang i ett par skor som inte var dämpade och till och med mitt otränade öga såg hur hemskt det såg ut och förstod hennes lite förvånade utrop :"men snälla nån, titta vad eländigt, sådär kan du ju verkligen inte ha det, inte alls bra"

Mina anklar vinklades så mycket inåt att det till och med blev luft mellan skon på utsidan, och underlaget när foten var i marken.
Sen plockade hon fram ett par rejält dämpande skor och när jag sprang den här gången var ankeln rak och fin och det kändes faktiskt lättare att springa.

Så hon plockade fram tre olika alternativ som var rätt dämpade för mig så var det bara för mig att välja, vilka var skönast, vilka var snyggast.. om man nu får tänka på utseendet lite också.. men så plockade hon fram ett par som både snygga, sköna OCH med gore-tex.. hurra vad skönt att kunna springa nu på hösten/vintern utan att behöva bli blöt om fötterna. Det är ju så jobbigt att springa långpass om man är blöt och kall om fötterna redan efter fem minuter.

Så jag valde de med Gore-tex.

Det ser inte direkt ut som jag hade tänkt mig ett par riktigt bra löparskor, de ser kraftiga, tunga och rejäla ut.
Men de väger inte så mycket som de ser ut och de var grymt sköna och de ska vara bra för mina hälar, och de håller regn och snöslask ute. Så det får jag anse vara ett kap. Nu kan jag knappt vänta tills jag får ge mig ut och testa dem.



Adidas
SNova Riot

Lunchjogg

Inga känningar i benhinnorna sen tisdagkvällens jogg! :)
Därför gav jag mig på en lunchjogg idag och det kändes kanon. Nu är jag på G igen, härligt.

Distans: 7,41 km
Tid: 50 minuter
Snitt: 6.45 min/km

Äntligen lossnar det lite

Jag har inte sprungit nåt riktigt pass sen halvmaran, gjort två försök men inte kommit långt utan att det smärtat i benhinnorna. Så jag har vilat.. trots att hela mitt inre har skrikit åt mig att springa, min hjärna har inte alls varit överens med mina ben om att vila är bra.. så jag har nästan klättrat på väggarna. Men eftersom jag fått ont bara av att gå så har det inte känts alls bra att springa.

Men så igår stod soft jogg på schemat och det passade mig utmärkt.
Det blev nästan en mil av riktigt skön jogg, de första två km kändes benen tunga och stela men sen släppte det och det var bara skönt. Jag njöt av att kunna springa utan att det gjorde det minsta ont. Borde kanske ha sprungit lite kortare eftersom det var första passet utan smärta, men just därför var det ju så skönt att springa så det bara flöt på.

Och det bästa av allt. Idag, dagen efter, ingen smärta! Det måste ju betyda att jag kan springa som vanligt nu. För säkerhets skull kommer jag softjogga denna veckan
och sen köra på som vanligt nästa vecka och börja fartträna för Hässelbyloppet.
Då ska jag sätta PB på milen, så det så :)

Så underbart pass igår, jag blir riktigt glad i hela kroppen!

Distans: 9,68 km
Tid: 1.06.31
Snitt: 6.52 min/km

Stockholm Halvmarathon 2009

Foto: Linda Persson

Ja nu är det över, det jag har tränat för hela sommaren. Och jag är både jäkligt missnöjd och otroligt nöjd på samma gång!
Hur går det ihop då? jo jag ska försöka förklara.

Jag är missnöjd med tiden eftersom målet var att komma in under 2.20

Men jag är jäkligt nöjd med min insats och att jag trots allt satte personbästa med 2 och en halv minut.

Vi var laddade, jag stod med Mia och Elin i starten och vi peppade och var på ett strålande humör. Vi satte av och första tre km gick i 6.10 fart, det kändes dock inte för snabbt utan bara bra så jag malde på. Släppte Elin och Mia efter 4 då de började tappa lite fart och jag ville persa. Det flöt på kanonbra, kroppen kändes bra huvudet kändes bra, jag sprang och log. Det var perfekt löparväder. Passerade milen och det kändes fortfarande bra och jag snittade nu 6.30 tempo. Härligt, fortsätter jag såhär så har jag ju 2.20 som i en ask och kanske kan pressa mot 2.15

Jag log mot fotograferna och kände mig stark.

Vid 12 km stod ett Linnéagäng och hejade, det kändes kanon, sen kom vi in på den biten vid gamla stan/slussen där man möter de snabbare löparna. Jag mötte flera Linnéalöpare som var på väg mot målet, jag hejade allt jag kunde och fokuserade sedan på att jag själv hade nästan en mil kvar.

Det flöt på bra och så var jag strax nere på söder. Här började den förbannade benhinnan mola och bränna.. fan tänkte jag, stannade lite snabbt och stretchade och fortsatte sen, men det brände som eld i benet och farten sänktes drastiskt.. fan fan fan jag som ligger så bra till i tid.. vad gör jag nu..
det kändes nu som att jag haltade mer än sprang, varje steg brände i benet som en eld.. försökte stretcha igen med det hjälpte inte.

Vid 15 km var jag nära att kliva av banan så ont gjorde det och eftersom jag tagit ner farten så mycket kändes det på nåt sätt onödigt att springa vidare eftersom jag inte skulle få nån bra tid ändå.. men så såg jag en tjej som bröt benet.. det var riktigt läskigt att se, hon sprang framför mig och helt plötsligt hoppade hon till och haltade in till sidan, hon ställde sig för att stretcha och då hördes ett högljutt knakande och benet ställde sig i en mycket onaturlig vinkel och hon skrek av smärta när hon föll ner på marken.. vi runt om stannade till och skrek efter funktionärer som kom springande.. så jag fortsatte.. tänke på henne, stackars kvinna.. hennes ben gick av.. hon KAN inte fortsätta springa.. Jag har ont i benet visst, men det är helt, jag Kan trots allt.. så jag bet ihop och fortsatte springa ändå trots att det gick sakta.

Sen stod Fredrika där helt plötsligt.. "kom igen jossan du har sprungit 3 mil, detta är ingenting"
Jag ville skrika tillbaka att jag har så jäkla ont så jag vill bara lägga mig ner.. men jag bet ihop och sparade energin till att ta mig framåt och tror att jag fick till ett leende, tack för pepp Fredrika, precis där jag behövde det som mest.

Nu hade tempot sänkts till nånstanns runt 7.20 jag bara kunde inte springa snabbare, och så kom tanto. Här joggade jag och haltade om vartannat men tog mig upp för backen. Sen gick det nerför och då pressade jag upp lite fart igen.

När 3 km återstod kollade jag in klockan och insåg att jag faktiskt hade chans på PB ändå trots den sänkta farten och smärtan i benet. Jag bestämde mig för att ge det ett försök och bet ihop. Lyckades öka farten lite till och när det bara var en km kvar så hörde jag speakern och såg folket och kollade klockan, jo fan det går, det går Jossan kom igen nu. Benet brände som eld men det sket jag i, Jag skulle in under 2.30 fan annars.

När det var 500 meter kvar sprang jag om en kille som gick och hängde med huvudet.
Jag la en hand på hans rygg och klämde fram ett muntert "kom igen nu bara lite lite kvar" "men jag är såå trött" fick han fram och såg upp på mig, jag log mot honom och ryckte lite i hans arm, han började jogga och jag tror han låg snett bakom mig sista biten in i mål, jag var för fokuserad för att se efter.

På upploppet hörde jag mitt namn och såg Linda, Carina och Daniel stå precis innan mållinjen och skrika som galningar, det räckte för att framana den sista energin och flyga in över mållinjen och stanna klockan på 2.27.50
yes jag slog mina 2.30.16 nytt pers med 2.30. Nytt PERS
trots att jag tappade en minut per km sista fem på grund av benet. Jag haltade ur målområdet och mer eller mindre föll i armarna på Linda och Carina.

Smärtsamt värre.
Men det positiva är att jag såhär två dagar efter inte känner nånting i benet. Det måste ju vara ett gott tecken. Jag känner mig oförskämt fräsch och löparsugen bara två dagar efter.

Jag är så nöjd att jag bestämde mig för att fortsätta, att jag tog mig i mål och fick min fina medalj, att jag satte nytt PB trots allt.
Och jag har med mig vetskapen om att jag orkar och att om jag inte fått så jäkla ont i benet kanske hade orkat hålla mitt fina 6.30 tempo och kommit in 5 minuter tidigare...

Totalen känns bra. Kondisen var med mig, huvudet var med mig, det var benet som höll mig tillbaka, och det ska jag se till att ta hand om och jobba med så att jag nästa gång slipper värken, för det är klart att det blir en nästa gång! Och sen är det ju maradags också eller hur ?
Foto: Linda Persson

Nära nära

japp nu är det nära minsan, drygt ett dygn kvar...
jag var nere idag i kungsan och hämtade ut nummerlappen.
Börjar känna av tävlingsatmosfären därnere på området. Massa löpare, massa utställare, löparsnack överallt, fick några ord med en av farthållarna som ska starta i min grupp och blev lite övertalad att försöka hänga med den gruppen även om jag tror det är lite lite för snabbt för mig, ska testa allafall.

En snygg tshirt fick jag också fatt i, men den ska jag ju inte sätta på mig förrän efter loppet då jag har förtjänat den :)

En svamp fick man också som man ska bära med sig under loppet omman vill doppa den i vatten längs vägen och svalka sig med, får väl se om jag tar med den eller inte, beror på hur varmt det blir.

Börjar bli laddad nu!

Det närmar sig med stormsteg

Blev avrådd från att springa idag eftersom det bara är två dagar kvar till halvmaran så det blev lite powerwalk idag istället så att jag fick svettas lite iallafall :)

Tid: 40 min
Distans: 4,48 km
Snitt: 8,56 min/km

Körde även en kvarts magövningar.

Nu närmar det sig med stormsteg lördag. Imorgon fredag ska jag hämta ut nummerlappen.

Hur laddar jag sedan bäst på lördag på dagen?
Starten går ju inte förrän 16.55

Rejäl frukost vid 9
lätt lunch vid 12
mellanmål vid 15
sen springa..

eller?
Någon som har några bra tips att komma med så tas det tacksam emot

Löpskolning

Igår körde vi löpskolning på zinken.
Vi hade en gästtränare som är specialist på det där med löpteknig och han sågade oss alla rätt friskt och sa att det var inte många som såg ut som riktiga löpare inte :) när det gäller löpsteget alltså. Så började en nyttig lektion. Vi fick lära oss att hitta vårt rätta löpsteg och hur man ska belasta på foten för att maximera energin.
Vi fick göra massa övningar och sedan prova det i löpning.
Otroligt nyttigt pass, väldigt lärorikt och intressant, nu gäller det bara att kunna applicera det på sin egen löpning också!

Känns bra inför lördag!

I söndags sprang jag ett pass i tänkta halvmaratempo och det kändes kanon.
Kroppen svarade fint, jag hade massa energi i benen och det kändes bara underbart bra att springa. Jag vågade inte springa alltför långt dock utan nöjde mig med dryga 7 km och avslutade med en känsla av att vilja springa mer. Den känslan vill jag behålla tills på lördag.

Distans: 7,28km
Tid: 48:34
Snitt: 6.40 min/km

Ikväll blir det löpskolning med klubben och sen nåt lättare pass imorgon onsdag, ett par km i soft jogg. Sen tänker jag vila torsdag, fredag och samla energi till lördag.
Då smäller det. Stockholm Halvmarathon. Jag ska springa, jag ska ha kul, jag ska njuta och jag ska springa på en tid som är bättre än den jag gjorde på göteborgsvarvet. Så nu har jag bestämt det, enkelt va ?
:)

Tröög morgonjogg

Idag blev det en morgonjogg som blev väldigt jobbig. Vädligt tung känsla i kroppen, otroligt dålig ork och pulsen skenade iväg redan efter första km. Det kan bero på att jag lämnade blod igår, förhoppningsvis, hellre det än på grund av en kommande förkylning, känner mig dock inte sjuk. Avbröt joggturendå jag kände mig yrslig och orkeslös efter en halvtimme och inte ville svimma där mitt i hagaparken.

Distans: 4,5 km
Tid: 30:02
Snitt: 6.40 min / km

Ultraträning med Fredrika

Igår på träningen med klubben så drog Fredrika iväg en del av oss på Ultraträning.
Det var ett riktigt mysigt pass :)
Vi joggade ner till Liljeholmen och sprang runt Trekanten varv efter varv.

Sånna här pass går ut på att springa under lång tid, tempot är inte det viktiga utan att man håller kroppen igång under en längre period för att träna uthållighet.

Vi sprang och småpratade och njöt av den härliga naturen. Meningen var att vi skulle hålla på minst två timmar men jag hoppade av lite tidigare och begav mig hemåt.
Lite sliten efter en natt med dålig sömn och så ville jag komma hem i god tid.
Nästa gång ska jag vara med längre. För jag hoppas verkligen att det blir fler sånna här pass.

Det är skönt att springa utan att känna att det sliter så mycket på kroppen.
Om jag springer en mil i mitt snabba tempo så är jag trött och sliten dagen efter och det molar och värker lite varstanns. Men efter sånna långa ultrapass känner jag inget sånt i kroppen alls.

Tid: 1:24:20
Distans: 11,52
Snitt: 7.19 min/km