Rumpa som en ladgårdsdörr ??

Ja det fick jag höra igår..
såhär var det.

Det var härligt löparväder i Stockholm igår, lagom kallt, ingen blåst, inget regn och relativt torrt på marken. Jag klädde mig och gav mig ut på en lagom joggingrunda bara för att det var skönt. Njöt verkligen av turen. Hade ingen press på mig själv, inga tidsmål, inga krav, jag bara var ute och njöt av att kunna springa helt enkelt.
Precis innan jag kom hemåt igen så har jag en rätt jobbig backe att ta mig uppför.
Just vid foten av backen joggade jag om ett par som var ute och gick.
När jag precis passerat hör jag mannen säga "oj kolla vilken hurtig en, tror du hon grejar backen också?" Jag fnissade lite för mig själv, kände mig lite peppad inför backen. Då hör jag hur kvinnan svarar "nää det tror jag inte hon gör, inte med en sån ladgårdsdörr till rumpa" så skrattade hon elakt..

Har ni hört på maken, jag blev helt paff! Först blev jag sur och tänkte vända mig om och slänga ur mig ett frätande svar.. men jag samlade styrkan inom mig istället och tänkte att jag minsan skulle visa henne. Jag la i överväxeln och sköt fram höften och satte tokfart. Jag har aldrig spurtat så uppför en backe i hela mitt liv. Precis uppe på backkrönet svängde jag snabbt av vägen och i skymundan ställde jag mig och pustade ut, mjölksyran pumpade i benen, adrenalinet flödade, jag kunde knappt få luft i lungorna och jag stånkade som ett ånglok.. men jag visade henne minsan vad den här ladgårdsdörren går för!



Jag är iallafall stolt över min Ladgårdsdörr för den hänger med en sisådär 10 mil per månad.. :)
Det var iallafall månadens löparresultat, 112km för att vara exakt och det är rekord. Det hade jag aldrig trott för ett år sen att jag skulle springa så mycket som jag gör idag!

Söndagens pass
Distans: 4,8km
Tid: 30:52
Snitt: 6.26