Imorse möttes vi upp ett femtiotal löpare vid Slussen för att ge oss ut på årets sista långpass. Mitt distansrekord var sedan tidigare 16 km och jag tänkte väl att jag skulle knäcka det iallafall men i övrigt hade jag inte något specifikt mål på sträcka. Visste bara med säkerhet att jag inte skulle ta mig runt hela 60 km som var rundans hela längd.
Det var attans kallt, 5 minus när jag drog hemifrån. körde med lager på lager och hoppades att jag lyckats få till en bra kombination. Det får inte vara för lättklätt så man fryser av den anledningen, men inte heller för varmt för då fryser man av att man svettas... men jag tror jag lyckades ganska bra faktiskt, det var kallt första två km sen kom det upp lite värme i kroppen och det kändes bara bra, strålande väder med klarblå himmel och sol. Iskristaller på vägarna och vacka vyer.
Det kändes väldigt ovant i början att springa så pass sakta som vi gjorde, inte för att jag brukar springa fort i vanliga fall, men idag sprang vi väldigt sakta, snittade 7.30 tempo. Men det är ju för att alla ska orka så långt som möjligt, framförallt dem som skulle ta sig runt hela sträckan. Efter ett par km kom jag dock in i lunken och det kändes bara skönt. Man kunde springa och småprata med de andra utan att det blev för anfått. Det rullade på bra.
Vid 16,2 km fick jag ett eget målsnöre att passera, det var mitt distansrekord hittills. Efter det rullade det på några km till, jag började få ont i ryggen, det molade och drog bak i svanken, jag fick lite stretchartips av Mia och fortsatte några km till. När jag passerat halvmaradistansen kändes det underbart bra, mentalt jätteskönt att ha distansen i benen inför göteborgsvarvet. Hela jag måste ha strålat och det kändes kanon. Dock sa ryggen ifrån och det började svagt mola i knäna. Då bestämde jag mig för att kliva av. Så 21,56 km blev det för min del. Vilket är ett rätt bra distansrekord. Det kändes lite trist att behöva säga hej då till de andra, men när jag satt på bussen och stretchade mina ben så kändes det som ett mycket klokt beslut, det hade varit dumdristigt att pressa på ännu mer när min kropp inte är van att springa så långt. Stort tack för ett riktigt härligt pass idag! Tack Peter och Ulla för bra arrangemang, tack Fredrika som var perfekt farthållare. Tack Linda, Mia, Maria och alla andra för sällskap, glada utrop och pepping när orken började tryta.
Hurra för mig!
nu måste jag bara putsa på farten till Göteborgsvarvet!
Distans: 21,56 km
tid: 2:41:21
snitt: 7.29
14 kommentarer:
Wow!!! Grattis!! Bra jobbat!
Nu vet du att du orkar 21km utan problem!!
Jag vill också springa så mycket...
* kram på dig *
Du är så grym bruden. Nästa år kör vi hela!
Oj Jossan! Vilken distans!!! Vad härligt det måste kännas och vad klok du är som lyssnar på kroppens signaler! Gbgvarvet kommer gå som en dans!
Grattis! Jätteduktigt av dig att springa så långt! Du har ju verkligen jobbat på bra! Förstår att du är glad! :)
bra jobbat, hopas det var värt linkandet och tröttheten. iofs sa det nöjda smilet att det var det ;)
pöss
coyntha:
Tack, det känns bra att ha distansen, nu är det farten som ska till också. kram själv!
Linda:
tack detsamma! Ja nästa år tar vi långpassdöden hela varvet :)
Helena:
Det känns verkligen bra att få upp distanserna. Hoppas kroppen hänger med också nu. Hoppas vi ses på nån träning snart!
Tomas:
Tack det känns bra, hoppas din träning går bra också!
Thomas:
puss tillbaka och japp det var det värt :)
Det var minsann ingen dåligt förlängning av egna distansrekordet!
Såg ett inslag från passet på lokalnyehterna och blev riktigt, riktigt avundsjuk. Nästa år gör jag er sällskap.
bureborn:
ja det blev visst ett litet påslag :)
konditionen hade nog orkat ett gäng km till eftersom vi höll lugnt tempo men när kroppen började säga ifrån tyckte jag det var lika bra att kliva av. Ja, följ med nästa år, det var en härlig dag! nästa år ska jag följa med längre!
Fantastiska Jossan! Supergrattis till superrekordet. Varvet kommer att gå galant ska du se! Ses snart igen hoppas jag.
Hurra för dig! Du var grymt stark - bra jobbat.
Fredrika: Tack ska du ha! Det var myket kul att springa med dig, hoppas det blir fler gånger!
Mia: Tack, mycket tack vare er löparvänner ju! Såna förebilder som dig t ex :)
Tufft! Grattis - väldigt bra jobbat. Jag hoppas också komma med på något liknande pass snart om det passar!
snorkfröken:
tack! Jag tror det är ett liknande upplägg på sommaren också fast då söderut. Bara haka på om det passar sig i tiden. Man kan ju själv avgöra hur långt man springer, det går ju bra att hoppa av längs vägen!
Häftigt att springa så långt. Att putsa tiden är nu en småsak... Jätteimpad!
Skicka en kommentar