Tjejmilen 2008!

Japp igår var det dags för tjejmilen. Ett av årets träningsmål.

Vädret visade sig från sin retsamma sida och precis innan loppet fick vi oss en regnskur så vi blev våta och kalla. Men det upphörde precis när starten skulle gå så det var ju skönt.

Jag mötte upp ett gäng tjejer från If Linnéa innan start. Kul med lite pepptalk innan.

Sen var det dags.

Första km gick fort kände jag, tittade på klockan vid första km markeringen. 5.50, dvs alldelles för högt tempo att orka hela vägen på för mig. Men ändå en skön start. 2:an gick på 6.20, lite mer lagom. Taktiken var att försöka ligga på 6.30 tempo hela vägen. 3,4 och 5:e gick runt 6.30 och det kändes skönt att springa. Sen började det ösregna efter 5:e och uppförsbacken vid 6:an var seg och tung men jag sprang hela vägen, tack för envis backträning med If Linnéa. Fram med höfterna, upp med hakan och rulla upp för backen, kom igen nu Jossan du behöver inte stanna. Jag bara malde på, kändes knappt som jag ens minskade farten i backen. Jag hade mycket kraft, härligt. Och plötsligt var den där. Skylten som sa 7km. Jisses tänkte jag, bara tre kvar, tre km är ju ingenting ju. Så jag bestämde mig för att öka lite. 7:an gick på 6minuter blankt. 8:an likaså. Det bara rullade på, folk stod och hejade längs vägen och jag kände mig stark. Dock var det nog lite för tidigt att öka kände jag. 9:an sackade på 6.40 och sista uppförsbacken var lång, jag hade så mycket vilja och bestämde mig för att jag inte skulle gå, jag bara skulle inte. Så jag segade mig uppför, det gick, jag klarade mig hela vägen upp.. men precis i slutet av backen var mjölksyran ett faktum.. attans jäkla skit, nu är det ju bara ett par hundra meter till mål, det är ju nu jag ska spurta.. men det fanns inte alls nån ork kvar i de stumma mjölksyrebenen.. jag stapplade mig framåt, vägrade gå. jag skulle minsan ha värdigheten att jogga hela vägen in i mål. Höll mig joggandes fast det var plågsamt, kändes som jag stod still, det gick nog inte fort, här tappade jag massa tid.. när det var 50 meter kvar till målet bet jag ihop och tog i allt jag kunde, så jag fick till en liten spurt iallafall den sista biten. 1.04.35! Jag grejade mitt mål. Målet var 1.05 och det gick!!

Undra om jag hade gått i sista backen och spurtat efter om det hade gjort nån stor skillnad på tiden, hade jag sluppit mjölksyran efter backen så hade jag nog kunnat ta in ett par sekunder till.. men men nu gick det som det gick.

Och jag är supernöjd. Jag klarade mitt mål och satte nytt personbästa på milen med dryga tre minuter.

Nu är det bara njuta av detta och ladda om för nästa drabbning som är Hässelbyloppet.

Jag känner vittring på timmen nu. Den finns inom räckhåll.

Ska köra hårt med If Linnéa nu på tisdagarna. Den magiska gränsen känns inte längre så avlägset. Jag ska greja det, jag vill, jag kan jag ska!!! :)