Jag har fått en utmaning, nämligen att ta mig runt Berlin Marathon i september.
En kollega på jobbet ska springa och han har sagt att han kan springa sin mara, hämta sin medalj och sedan springa tillbaka och möta upp mig och följa mig i mål, bara för att se till att jag tar mig i mål.
Dessutom ska ett stort gäng från löparklubben åka ner (If Linnéa) och det vore ju så kul att följa med. Jag fyller dessutom 30 den helgen så det vore ju en riktigt kul 30årspresent till mig själv att korsa mållinjen på maran.
Jag funderar fram och tillbaka och försöker komma fram till om jag ska anta utmaningen eller inte.
Det finns ju lite att tänka på.
Jag har aldrig sprungit längre än 12 km i sträck och jag tycker det är jobbigt.
och 42 km är låångt.
Dock säger de flesta jag har pratat med att man inte behöver ha sprungit hela maradistansen innan loppet.
Om jag åker ner kommer jag inte sätta något speciellt tidsmål annat än att ta mig runt på maxtiden som är 6.15
jag kommer få jogga och gå lite om vartannat. Inget att skämmas för att behöva gå i perioder. Det finns de som går runt hela.
Jag har ju hela sommaren på mig att träna, men tiden går fort.
Jag är så sugen på utmaningen i det hela, samtidigt har jag sån respekt för distansen så jag vet inte om jag törs. Det vore inget kul att tvingas bryta. Om jag åker ner vill jag ju fullfölja.
Hm får fundera lite till innan jag bestämmer mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar